Tråden om skotten på Utøya [Utbruten och sammanfogad]

Att vara arg

I ett civiliserat samhälle bör man behärska sig, vara reflekterande, eftertänksam, förstående, se ett problem från flera håll, ta hänsyn, undertrycka sina egna känslor, o.s.v. I vissa kulturer ses det på som att förlora ansiktet om man blir arg.

Att bli arg är ändå en helt naturlig mänsklig reaktion. Och det kan vara direkt skadligt att inte få ge uttryck för känslorna. När någon har blivit kränkt, blivit utsatt för våld, upplevt att ha blivit starkt orättvist behandlad, kan det vara helt nödvändigt att få ge utlopp för raseriet och ilskan för att den berörda ska klara av att leva vidare.

Det har varit svårt att vara reflekterad, och det har varit en utmaning att argumentera för att Breivik ska ha samma rättigheter som andra anklagade. Rättigheter, garanterade av det samhälle som han så radikalt vill ändra. Min rättskänsla och min känsla för rättvisa har utmanats. Principerna för vårt samhällssystem som han så till den grad har ställt sig utanför, ska ändå gälla för hans behandling i rättssystemet. Så måste det också vara, men det utlöser några tankar och dilemman. Jag kan inte ens föreställa mig hur de inblandade från regeringskvarteret och Utøya och deras närmaste anhöriga har haft det i år. Ungdomar som gjorde precis det vi vill att ungdomar ska hålla på med, sveptes bort. Eftersom Breivik hade fått för sig att han måste «rädda mitt folk».

Fjordman är tillbaka

Rådgivare Shoaib Sultan vid Antirasistisk Senter övervakar de högerradikala bloggarna.

- I en period efter 22 juli var de mer försiktiga. Nu har jag fått intryck av att de är på samma nivå som förut, och kanske snäppet värre. Ordbruket är särskilt skarpt på sociala medier och i en del bloggar, säger Sultan.

- En hårdare ton bland de högerradikala beror bland annat på att flera tillrättavisar dem på nätet, säger Sultan.

- Detta är oftast människor som alltid har varit oeniga i högerradikala ställningstaganden, men som inte har orkat svara. Nu besvarar de i större utsträckning dessa åsikter med motargument.

- Vilken status har Fjordman bland högerradikala bloggare nu efter 22 juli?

- För en stor del är han nog fortfarande den stora hjälten. Jag ser inga tecken på att det görs någon uppgörelse med dessa idéer. De högerradikala distanserar sig från våldshandlingarna, men håller fast vid idéerna bakom dem.

Sultan påpekar att de högerradikala bloggarna har blivit mer synliga det senaste året, eftersom de har fått komma fram i tidningsspalterna.

- Samtidigt fortsätter de att klaga på att de inte får komma fram. Det de egentligen vill är att inte motsägas, konstaterar Sultan.

Journalisten Øyvind Strømmen har följt Peder Jensens bloggande under flera år, och kom i höstas med boken Det mörka nätet - om högerextremism, kontrajihadism och terrorism i Europa.

- Har Jensen ändrat sig sedan 22 juli, som du ser det?

- Nej. Han har varit angelägen om att ta avstånd från Breivik, och när han har skrivit i norska, etablerade medier har han försökt att framstå som islamkritiker. Men hans budskap är detsamma som tidigare. Det är inte islamkritik han håller på med. Hans budskap är fascistiskt, säger Strømmen.

Fjordman är inte att skylla för 22 juli, säger journalisten Øyvind Strømmen:

- Han har att skylla för sina egna idéer. Jag tror inte att han har fått mer respekt det senaste året. Jag tror tvärtom att vissa människor kommer att ha mycket svårare för att låta sig övertygas av honom när man ser det sammanhang i vilket hans tänkande har satts in i, säger Strømmen.

Brevik-överlevare får toppjobb

24-åriga Tonje Brenna, generalsekreterare för norska AUF:s ungdomsförbund och en av dem som överlevde Anders Behring Breiviks terrordåd, får nytt jobb. Från och med den 6 augusti kan hon titulera sig politisk rådgivare åt statsminister Jens Stoltenberg.

Fylkeslege Karin Straume i Finnmark, tidligere politimester i Hordaland, Ragnar Auglend og generalmajor og tidligere sjef for Forsvarets etterretningstjeneste, Torgeir Hagen, har utløst bekymring hos enkelte bistandsadvokater fordi de har, eller har hatt, bindinger til offentlige etater som skal granskes.

Mot Torgeir Hagen er det i tillegg anført at han er frimurer av tiende grad, og har ifølge Dagens Næringsliv den for oss utenforstående noe voldsomme og pompøse tittelen «Vår herre Jesu Kristi fattige tempelridder.» Anders Behring Breivik tilhørte som kjent Frimurerordenen.

Og sist og viktigst: Kommisjonsleder Alexandra Bech Gjørv er niesen til regjeringsadvokat Sven Ole Fagernæs. Han vil være sentral dersom det kommer søksmål mot staten etter kommisjonens rapport. Da er Fagernæs statens fremste mann i rettssalen.

Tre män är häktade i fyra veckor efter att ha deltagit i vandalism och avfyrning av fyrverkerier mot frimurarnas loge i Oslo efter demonstrationen i lördags.

Polisen tror att alla tre har kopplingar till det så kallade B-gjengen.

Kräver att få veta sanningen

Om en vecka offentliggörs 22-juli-kommissionens rapport. Medan polisen väntar kritik mot systemet, kräver en före detta officer inom polisen att ledarna i polisen tar ansvar och erkänner sina misstag.

- Det är tillåtet att göra misstag, men chefer bör inte göra för många misstag. Det finns ledare som fattar beslut, och 22 juli förra året togs det avgöranden som fick katastrofala följder, säger Jørn Bue Olsen, konsult i ledarskap och etik och före detta officer.

Han förstår att detta är svåra frågor att ta itu med, men att samhället måste tåla att ta denna debatt.

- Jag tycker att en viktig punkt inte är tillräkligt tydlig i 22-juli-kommissionens mandat, och det blir missförstådd snällhet att inte tala rakt på sak om detta: Vad kunde polisen gjort för att förhindra att så många människoliv gick till spillo?

Øystein Mæland, polischef, har om sina förväntningar på kommissionens rapport sagt att han förväntar sig öppen kritik av systemet.
- Systemkritiken är viktig, men personligen tror jag att frågan huruvida polisen har ett problem i ledningen är viktigast, säger Olsen.

Olson tror att det kan bli tal om nya utvärderingar och nya kommissioner om samhället inte får sina frågor besvarade i denna omgång.

Det måste vara tillåtet att tänka själv inom polisen

Av Erling Kjekstad

Polisen i Asker och Bærum följde regelboken till punkt och pricka och raderade inspelningarna av telefonsamtalen från den 22 juli. Kanske var denna «gå efter boken»-inställningen också polisens akilleshäl när de skulle agera mot Breivik?

Polisen i Asker och Bærum har raderat sin ljudfil från 22 juli. De historiska samtalen från terrordagen är borta. Att det är möjligt! Polischefen har förklaringen till skandalen klar: Det kom ingen begäran om att ta tillvara på ljudfilen. Ingen överordnad bad om det, inte heller 22-juli-kommissionen. Eftersom den typen av filer raderas automatiskt efter en viss tid, raderades även denna.

Dessutom - lugnas det: Polisen i Asker och Bærum spelade ingen central roll 22 juli, även om Anders Behring Breivik körde rakt igenom Bærum på väg till Utøya.

Har du hört den förr? Självklart. Detta är urbortförklaringen till byråkrater i alla länder genom alla tider. Jag gjorde bara min plikt. Ingen överordnad bad mig göra något annat. Ingen kan påstå att jag själv ska tänka över saken och ta initiativ.

Slår tillbaka mot arga män

Mittenpartiet Venstres ledare Trine Skei Grande avråder från att tro att kvinnokampen har vunnits en gång för alla.

Hon ser tydliga likheter mellan Krekar, Breivik och bloggaren Eivind Berge.

- När det byggs upp sjuka historiska tolkningar, så måste man kämpa emot och bemöta dem. Det har vi lärt oss av 22 juli, säger hon till NTB.

- Det finns två saker som kännetecknar extremister: Att den enskilde inte har något värde och att de är villiga att ta till våld. Krekar, Breivik och Berge är precis likadana och delar synen på kvinnans roll i drömsamhället.

- Man kan ju reflektera över andelen norska män i landet som hämtar fruar utomlands. Inte för att fördöma någon, men dessa män har kanske en annan bild av vad som är ett bra äktenskap än många norska kvinnor har, säger hon.

- Jämställdhet handlar om mycket mer än hushållet och att ta hand om barn. Det är mycket som är i grunden orättvist i våra lagar. Till exempel är alla sätt som män blir förföljda på, accepterade som skäl vid asylsökan. Så är det inte för kvinnor. Kvinnor som har arbetat för motståndsrörelsen i Eritrea, får inte asyl i Norge även om de har utsatts för gruppvåldtäkter av polisen. I stället får de besked om att resa hem och anmäla förhållandet eftersom det anses som kriminalitet och inte förföljelse.

Polisen har i efterhand av Breivik-terrorn kunnat fungera som en stat i staten. När en feg och svag regering inte har krävt att polisen ska lägga fram korten, genom att ge ut all information som sina dispositioner den dagen terrorn drabbade oss så hårt och brutalt.

Huvudfrågan jag fortfarande har, och som polisen ännu inte har gett något tillfredsställande svar på är som följer: Var hänsyn till egen styrka och myndighet, viktigare än att snabbast möjligt ta sig över till Utøya, för att störa eller i bästa fall gripa Breivik?

Och är det tillåtet för offentligt anställda, med instruktioner om att snabbast möjligt rycka ut där det pågår våld, och är risk för förlust av människoliv, att inte reagera omedelbart? För vittnen på plats (Utvika camping), har kunnat berätta om flera båtar på fjorden i det område där de två första poliserna dök upp. Och varför rekvirerade inte då poliserna snabbt en båt och omedelbart satte kurs mot Utøya?

Men så vitt vi vet, fick dessa två poliser bara order om att observera och eventuellt skaffa båtskjuts som skulle användas av Delta, insatsstyrkan, som var på väg från Oslo mot Utøya. Och kan överordnad polis ha gjort en sådan grov felbedömning, att de saktade ner polisens insats mot Utøya med ca 20 minuter?

Polisen informerade först om att de två första poliserna som kom till Utvika camping (landsidan mot Utøya) inte var tungt beväpnade, något som senare visade sig vara rena lögner. Likaså felinformerade polisen när de sa att de trodde att det var mellan tre och fem gärningsmän på Utøya, före polisen snabbt blev medveten om att det bara var en våldsam man som agerade på Utøya.

Här har polisen bevisligen gett ut felaktig information, utan att det har fått konsekvenser för topparna i polismyndigheten. Och vår konflikträdda regering, som är högsta polismyndighet här i landet, har låtit polisen fortsätta med sin desinformation och monkey business allt för länge. Och ändå har ingen av de polistopparna avlägsnats från sina positioner.