2011-07-22, 00:19
#1
Hej!
Jag har ett par frågor ang antidepp läkemedel.
Jag ska få en utredning hos psykiatrin men som vi vet tar det sjukt lång tid innan man får hjälp.
Tills vidare knaprar jag lergigan (funkar inte om jag inte överdoserar = räcker inte så länge)
Och jag får imovane att sova på såmedans.
Jag tänkte att jag skulle plugga på lite själv om olika diagnoser och läkemedel.(jag jobbar själv inom sjukvården men är inte specialiserad på just psyk)
En lång historia kort:
Jag är depprimerad, det är jag säker på.
Jag har ett tungt bagage (som jag inte besväras av specifikt)
På ett första stadie med psykkontakt så har dom remisserat mig vidare till psykiatri för utredning ADD samt ångest/sömnproblem. Så en misstanke är ADD, men dom tror att ångesten och sömnen har med annat att göra.
De symtom jag har är att jag har sjukliga brutala sömnproblem, olika ibland, ibland kan jag bara inte somna så det har hänt att jag sovit 2timmar på en natt och ska sedan upp och jobba på ett sjukt stressigt jobb som dessutom är press på att allt jag gör går rätt till. Varifrån sömnproblemen kommer har jag svårt att komma på. Det kanske har att göra med hormonrubbningar iom att jag mixtrat en del med olika prev. medel? Annars är det väl djupare än så.
Till grund har jag en konkret deppression ang graviditet. Min kropp skriker efter en bulle i ugnen, det är inte läge just nu, men jag har goda förutsättningar så jag bör inte må dåligt över det. Men jag har en grymp djup depprission ang just det här med graviditet.
Sedan har jag en konkret depprission ang min självkänsla som person, (mitt utseende är det enda jag har, jag har jobbat som modell och dansös i många år tillochfrån).
Jobbig kombination, jag är riktigt självsäker ang mitt utseende så jag har inte sociala problem. Jag klarar mig bra i mitt sociala. Det är bara lite jobbigt ibland i vissa situationer som att tala inför stor grupp osv. Då blir jag osäker när jag ska berätta någon om mig. De handlar väl om att jag skäms över mitt förflutna.
Andra symtom är att jag kan "försvinna ur kroppen", Det kan hända när jag vaknat i sängen och känner att min själ kliver upp och står och titta på min egen kropp som ligger i sängen och inte kan röra sig eller nått. De kan även hända i vardagliga situationer som vid middagsbordet osv. Ibland när jag inte riktigt hunnit sjunka ur min kropp, då kan jag försöka hålla en nivå för att inte sluta andas. Men ibland går droppen och då får jag som en kramp, jag totalt slutar andas, jag andas in så mycket det går men jag släpper inte ut luft, jag bara drar in den luft som går sedan håller jag andan med öppenmun. Hela kropen rycker och är helt stenhårtspänd, sedan växlar kroppen i olika rykningar medans jag för söker dra in mer luft. Jag känner mig medveten till en viss del, men sedan minns jag inget.
Ett mindre allvarligt symptom är att jag är rädd hela tiden överallt. JAg tror på riktigt att någon vill döda mig även när jag är hemma, har låst ytterdörren, låst toalettdörren, så vågar jag inte dra för duschdrapperiet eftersom någon kan ha tagit sig in och står bakom duschdrapperiet. En kort regel är att jag måste se allting som finn i rummet hela tiden. Jag vågar inte tvätta bort sminket från ögonen för då måste jag blunda ett par sekunder och blir livrädd över vad som kommer att finnas när jag öppnar ögonen. JAg är skiträdd för mörker och jag är helt säker på att någon ska döda mig.
Jag har sjukt dåligt samvete över allt och alla... ÄVen sådant som inte berör mig kan jag få dåligt samvete över. Jag tar gärna på mig skulden under konflikter.
Sedan finns det folk jag önskar livet ur, och då har jag inte dåligt samvete (möjligen för deras anhöriga men samtidigt så gör jag ju även dom en tjänst om han dör) jag har bara dåligt samvete över alla som är bra människor.
Åt andra hållet har jag nog däremot en riktig sympatistörning. En människa som jag vet är en dålig människa dvs, pedofiler mördare, osv. kan jag mörda utan dåligt samvete.
Men summa så är det så att jag kommer att göra en utredning för ADD och om jag får en diagnos där så får jag väl bra medecinering mot just det.
MEn sedan så behöver jag ju något antideppressivt mot ångesten och sömnproblemen och då är min fråga till er, om det går, efter den här ytterst korta informationen, att komma med några tipps och funderingar krivg vilka slags antidepp jag bör ha, jag har läst lite om det och förstått att det finns lite olika som har lite olika funktioner.
Min egen tanke är att jag behöver benz för att varva ner och få sova bra.
Samt få någon bra antidepp medecinering som är långvarig.
Men frågan är vad för slags antidepp som skulle ev passa för mig.. Någon som har någon fundering?
Jag har ett par frågor ang antidepp läkemedel.
Jag ska få en utredning hos psykiatrin men som vi vet tar det sjukt lång tid innan man får hjälp.
Tills vidare knaprar jag lergigan (funkar inte om jag inte överdoserar = räcker inte så länge)
Och jag får imovane att sova på såmedans.
Jag tänkte att jag skulle plugga på lite själv om olika diagnoser och läkemedel.(jag jobbar själv inom sjukvården men är inte specialiserad på just psyk)
En lång historia kort:
Jag är depprimerad, det är jag säker på.
Jag har ett tungt bagage (som jag inte besväras av specifikt)
På ett första stadie med psykkontakt så har dom remisserat mig vidare till psykiatri för utredning ADD samt ångest/sömnproblem. Så en misstanke är ADD, men dom tror att ångesten och sömnen har med annat att göra.
De symtom jag har är att jag har sjukliga brutala sömnproblem, olika ibland, ibland kan jag bara inte somna så det har hänt att jag sovit 2timmar på en natt och ska sedan upp och jobba på ett sjukt stressigt jobb som dessutom är press på att allt jag gör går rätt till. Varifrån sömnproblemen kommer har jag svårt att komma på. Det kanske har att göra med hormonrubbningar iom att jag mixtrat en del med olika prev. medel? Annars är det väl djupare än så.
Till grund har jag en konkret deppression ang graviditet. Min kropp skriker efter en bulle i ugnen, det är inte läge just nu, men jag har goda förutsättningar så jag bör inte må dåligt över det. Men jag har en grymp djup depprission ang just det här med graviditet.
Sedan har jag en konkret depprission ang min självkänsla som person, (mitt utseende är det enda jag har, jag har jobbat som modell och dansös i många år tillochfrån).
Jobbig kombination, jag är riktigt självsäker ang mitt utseende så jag har inte sociala problem. Jag klarar mig bra i mitt sociala. Det är bara lite jobbigt ibland i vissa situationer som att tala inför stor grupp osv. Då blir jag osäker när jag ska berätta någon om mig. De handlar väl om att jag skäms över mitt förflutna.
Andra symtom är att jag kan "försvinna ur kroppen", Det kan hända när jag vaknat i sängen och känner att min själ kliver upp och står och titta på min egen kropp som ligger i sängen och inte kan röra sig eller nått. De kan även hända i vardagliga situationer som vid middagsbordet osv. Ibland när jag inte riktigt hunnit sjunka ur min kropp, då kan jag försöka hålla en nivå för att inte sluta andas. Men ibland går droppen och då får jag som en kramp, jag totalt slutar andas, jag andas in så mycket det går men jag släpper inte ut luft, jag bara drar in den luft som går sedan håller jag andan med öppenmun. Hela kropen rycker och är helt stenhårtspänd, sedan växlar kroppen i olika rykningar medans jag för söker dra in mer luft. Jag känner mig medveten till en viss del, men sedan minns jag inget.
Ett mindre allvarligt symptom är att jag är rädd hela tiden överallt. JAg tror på riktigt att någon vill döda mig även när jag är hemma, har låst ytterdörren, låst toalettdörren, så vågar jag inte dra för duschdrapperiet eftersom någon kan ha tagit sig in och står bakom duschdrapperiet. En kort regel är att jag måste se allting som finn i rummet hela tiden. Jag vågar inte tvätta bort sminket från ögonen för då måste jag blunda ett par sekunder och blir livrädd över vad som kommer att finnas när jag öppnar ögonen. JAg är skiträdd för mörker och jag är helt säker på att någon ska döda mig.
Jag har sjukt dåligt samvete över allt och alla... ÄVen sådant som inte berör mig kan jag få dåligt samvete över. Jag tar gärna på mig skulden under konflikter.
Sedan finns det folk jag önskar livet ur, och då har jag inte dåligt samvete (möjligen för deras anhöriga men samtidigt så gör jag ju även dom en tjänst om han dör) jag har bara dåligt samvete över alla som är bra människor.
Åt andra hållet har jag nog däremot en riktig sympatistörning. En människa som jag vet är en dålig människa dvs, pedofiler mördare, osv. kan jag mörda utan dåligt samvete.
Men summa så är det så att jag kommer att göra en utredning för ADD och om jag får en diagnos där så får jag väl bra medecinering mot just det.
MEn sedan så behöver jag ju något antideppressivt mot ångesten och sömnproblemen och då är min fråga till er, om det går, efter den här ytterst korta informationen, att komma med några tipps och funderingar krivg vilka slags antidepp jag bör ha, jag har läst lite om det och förstått att det finns lite olika som har lite olika funktioner.
Min egen tanke är att jag behöver benz för att varva ner och få sova bra.
Samt få någon bra antidepp medecinering som är långvarig.
Men frågan är vad för slags antidepp som skulle ev passa för mig.. Någon som har någon fundering?
