Ord och uttryck som du stör dig på [Sammanfogad tråd]

För det senare finns det en klinisk term: ovulation.

— Extranumret på Ladies’ Night mottogs med stående ovulationer.

Eller, för att göra en parafras på en nubbevisa:

Alla filar, alla filar, alla filar raspar ej.
Omkörningsfilen raspar ej, raspar ej.

Om den/det trots allt skulle raspa så är det ett bidrag till BNP.

Nej, det är just orden jag syftar på.

Instämmer.

Personligen tycker jag ännu illare om "klassiker" i samma sammanhang.

Händel, Bach och Mozart är musikaliska klassiker. Men fan inte Beatles, Jimi Hendrix eller Rolling Stones!

De är lika mycket "klassiker" som jag är hertig av Östergötland!

Jag tog mig för pannan när någon TV-kanal visade vad man kallade "Glamour-klassiker" !

Du är flexibel och älskar utmaningar.

Den anställde förväntas vara töjbar till den gräns att de kan slå knut på sig själva närhelst arbetsgivaren begär det. Och hur kul är den utmaning som upplevs övermäktig?

Men arbetsgivaren däremot, är stel både i tanke och kropp! Ingen flexibilitet där minsann!


Är du dynamisk? Vad fan betyder det?!

Tidsföränderlig, eventuellt anpassningsbar efter uppgiften. Är vi inte alltid "dynamiska"?


Modebetonad klämkäckhet borde bestraffas med fotboja alternativt offentlig piskning.

Ja, den komparationen av adverbet »illa« är i alla fall ingen klassiker.

Annars är ABBA klassiker med god marginal. Wimbledonturneringen är en av tennisens klassiker. Vansbrosimningen ingår i En Svensk Klassiker:
http://www.ensvenskklassiker.se/en-svensk-klassiker/

Hehe. Nej, den kan nog anses vara högst... okonventionell.


Om vi säger att ABBA är klassiker inom populärmusiken ska jag hålla med.

Lårkaka.

Har alltid haft och kommer allid ha problem med det ordet.

Till kaffet serverades lårkaka.

Ett uttryck som jag har gått och stört mig på sen första gången jag hörde (och förstod vad det betydde) är: "[...] har/med sunda värderingar".

Jag hör och ser detta lite överallt, i allt från att försvara saker som kan ses på två sett, exempelvis religion, till att godkänna eller acceptera en person på ett arrogant översittarsätt.

Nu när jag är i farten så kommer ett annat uttryck upp till ytan: "Någon <har inget liv>/<är trött>/<vadfan somhelst som passar in>".

Detta hör jag ofta av kvinnor och/eller övergamla människor. Bara för att man är bra på en sak/ nyvaken etc. så behöver man inte underminera det eller för den delen peka ut det uppenbara på ett så tarvligt sätt; vill du mig nånting så har jag i alla fall ett namn, och jag förstår pikar utan etikett, speciellt när de är så uppenbara!

Det var allt jag hade att bjuda på för denna gång, och redan nu känns det lite bättre!

Det finns vissa ord och uttrycks som jag inte gillar:

När folk säger eller skriver "För i helvete". Det heter "För helvete". Det ska inte vara nåt i med i satsen. Precis på samma sätt som att det heter "för fan", inte "för i fan".

När nån säger "kaffe på maten". Det låter helt fel och åter fel. Som om man hällde kaffet på maten. Säg kaffe efter maten istället.

När det står "museitur" eller liknande. Fattar inte att folks ska ha ett i med. Jag vägrar säga så, säger museetur istället, för det låter mycket bättre.

Uttrycket "Stående ovationer" är även det väldigt fult. Med detta menas ju att man står upp, men det låter mer som att det är något som är stående (ett resultat t ex, "resultatet var stående) osv.

När folk säger "tjugi" istället för tjugo. Kan på min höjd sträcka mig till att säga "tjuge", men tjugi? NEJ!

När folk säger "Katchup" i stället för "ketchup".

Kommer bara på dessa just nu.

Jag har noterat ett uppsving av ordet "briljant" bland vänner och bekanta på Facebook. Jag har ingen aning om varför, men det börjar kännas tjatigt och lite irriterande.

Tack, nu kom jag på en grej till T ex ordet "briljant", "ambulans", "chans" osv. har jag inga problem med. Men när folk uttalar dem "briljangt", "ambulangs", "changs" och så blir jag rätt irriterad och får lust att bita av fingrarna på nån.