Uttrycket "jag tänker inte recensera.. "
eller
"nu vill jag inte recencera.." , någon vederbörandes uttalande, på en t.ex tämligen konkret fråga och inte ens urskiljer saken i frågan utan fullständigt utarmar sin förmåga intill förlamning.
Lika töntigt ovidkommande varenda gång jag hör det. Tror du att du är något jäkla monumentalt fundament-komplex att vad som kommer ur din mun, därmed är en tillika lagförespråkande recension?
Därpå avslöjar vilken självbild man har av att plötsligen identifiera sig som värste professionelle recencenten med yrkesansvaret, som om man frågar en person som står i någon slags association men ändå i periferin till något tvistemål eller vad det nu handlar om, att tvunget och automatiskt se sig själv som professionell så superintressant? att orden är att ses som något som rispas i sten eller? recencent? Att recencera samma som ett sketet litet uttalande om någon sekvens i ett förhastat momentum?
Så töntigt att höra detta ytliga ceremoniellt obligatorie-mantrande till undflyende och göra sig därmed till komplett imbecill likt jag-kör-bara-mjölken så fråga inte mig. Jag kan riktigt se hur de suttit och jobbat med talpedagogen, terapeuten eller marknadsavdelningen och fått sig sin skopa "DETTA ska du ALLTID säga.. detta går alltid hem, då är du garderad.... nej det är du så fan heller!
och nämen åh det låter ju såå RÄTT ( nej det gör det verkligen inte, du låter som en förvuxen WT varenda gång de orden hasplas ur din mun däremot, som att du är handikappad.
Att dra denna recenceraSlagdänge-tomgångs-vals, en metodik-inlärningsfras för de mindre begåvade, eller när 6-åringar nyss lärt sig någon häftig i deras ögon avancerad vuxenfras utan att fatta innebörden. Det ska bara låta och så var man i hamn! Tror du?
eller
"nu vill jag inte recencera.." , någon vederbörandes uttalande, på en t.ex tämligen konkret fråga och inte ens urskiljer saken i frågan utan fullständigt utarmar sin förmåga intill förlamning.
Lika töntigt ovidkommande varenda gång jag hör det. Tror du att du är något jäkla monumentalt fundament-komplex att vad som kommer ur din mun, därmed är en tillika lagförespråkande recension?
Därpå avslöjar vilken självbild man har av att plötsligen identifiera sig som värste professionelle recencenten med yrkesansvaret, som om man frågar en person som står i någon slags association men ändå i periferin till något tvistemål eller vad det nu handlar om, att tvunget och automatiskt se sig själv som professionell så superintressant? att orden är att ses som något som rispas i sten eller? recencent? Att recencera samma som ett sketet litet uttalande om någon sekvens i ett förhastat momentum?
Så töntigt att höra detta ytliga ceremoniellt obligatorie-mantrande till undflyende och göra sig därmed till komplett imbecill likt jag-kör-bara-mjölken så fråga inte mig. Jag kan riktigt se hur de suttit och jobbat med talpedagogen, terapeuten eller marknadsavdelningen och fått sig sin skopa "DETTA ska du ALLTID säga.. detta går alltid hem, då är du garderad.... nej det är du så fan heller!
och nämen åh det låter ju såå RÄTT ( nej det gör det verkligen inte, du låter som en förvuxen WT varenda gång de orden hasplas ur din mun däremot, som att du är handikappad.
Att dra denna recenceraSlagdänge-tomgångs-vals, en metodik-inlärningsfras för de mindre begåvade, eller när 6-åringar nyss lärt sig någon häftig i deras ögon avancerad vuxenfras utan att fatta innebörden. Det ska bara låta och så var man i hamn! Tror du?
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
