Ord och uttryck som du stör dig på [Sammanfogad tråd]

"Många till antalet" låter jättefånigt. Tautologi?

Nej, det tycker jag icke, man kan ju exempelvis säga "få till antalet".

Om man tar "antal" ur meningen:

"Hur många läxor har du kvar att göra idag?", frågade mamma.
"Ett antal...", svarade jag.

Så betyder det underförstått många. Men det är snarare denna halv-dryga ungdomssvenska man ska störa sig på, och alltså inte att "ett antal" kan vara stort eller litet.

Idag åt jag svensk färskpotatis till middag. Jag önskar att jag hade svenska jordgubbar till efterrätt. Just svensk har jag börjat störa mig på som f-n senaste tiden

Är jag osvensk? I så fall i vilken bemärkelse?

Svensken älskar att se sig själv och sitt land utifrån och jämför gärna allting med Sverige. Det är väl något ganska unikt för Sverige, eller går zimbawanerna runt och säger att grannen är ozimbawansk? Uttrycket kanske är ett substitut för patriotismen blandat med lite vanligt självförakt.

Jag stör mig också sedan en tid tillbaka.

Vet inte varför, men det har börjat låta riktigt illa i mina öron. Tror det började me den gammal bekant som alltid skulle tjata om svenskt kött, att han alltid köpte svenskt kött och att svenskt kött var bättre...

Min poäng var snarare att enbart "många" (eller "få", för den delen) är fullt tillräckligt - det känns inte som att tillägget "till antalet" tillför någonting.

Svenskt kött är också störigt, men snart börjar jordgubbssäsongen: "Är det svenska jordgubbar?", lär man få höra 9 miljoner gånger under sommaren skulle jag tro.
Jag funderar över om det finns något användningsområde för just "många till antalet", men det verkar som att det alltid kan ersättas av bara "många". Ska också börja störa mig på detta

Man brukar ju säga "Tio till antalet.", och liknande. Jag undrar varför egentligen. Om det nämns nog många gånger till antalet, så är det allt värt en egen tråd.

Just när det gäller mat är det väl meningen att "svensk" åtminstone i marknadsföringen skall uppfattas som något slags automatisk kvalitetsstämpel, kanske snarare med hänsyn till sådant som hygien och (djur)hantering än till kvalitet, så åtminstone i köttdisken frodas nationalismen ännu. Men annars var det någon som påpekade att utsagan Herman Lindqvist är osvensk skulle tolkats helt olika under våra senaste två sekelskiften - kring 1900 hade den syftat på LO-ordföranden med detta namn, och betydelsen hade då varit 'den där socialisten Lindqvist är en fosterlandsförrädare'; kring 2000 hade den syftat på den föregåendes dottersonson journalisten och populärhistorikern, och innebörden kanske varit något i stil med 'den där världsmedborgaren kan verkligen föra sig i salongerna'.

Framför allt, köp svensk honung. När det gäller honung överträffas den svenska
köttnationalismen med en noslängd, eller möjligen med en flusterlängd.

Det hindrar inte att "Pure English Honey" är ett slagord i London. Jag råkade
slå på TV:n på ett hotell i London och då var dagens skandal att pollen av
eucalyptus hade hittats i "Pure English Honey".

Även om bina bussas(!) till Wales’ hedar över sommaren, så kan det knappast
förklara pollen som hör hemma i Portugal och Australien.

www.honey-online.co.uk

Abo
Shuu bree
(valfritt ord)...din mamma

Tillägget preciserar vilken storhet man talar om, ofta - men icke alltid - helt självklart.

Jag arbetar i landstinget och tvingas ständigt höra cheferna slänga sig med modeuttryck som de lärt sig på senaste kommuiskationskursen...

De senaste hårt nötta uttrycken i svensk sjukvårdvårds Kafka-värld:

1. "Bla bla bla...vi får se vad det kokar ned till."
2. Jag ska ta med mig den frågan.
3. Vi äger inte den frågan.

Alla uttryck verkar koka ned till samma sak nämligen att ingen vet vem som äger frågan som de ska ta med sig...