Sjukt kär i mitt ex!!

God morgon kära flashback vänner!

Jag har ett stort bekymmer och skulle gärna vilja höra hur ni ser på min situation.

Saken är som denna. Jag har blivit galet vansinnigt kär i mitt ex! Vi har inte varit tillsammans på över 3.5 år, och jag har inte känt så här för henne sen vi träffades och jag var ny kär. Vi har en underbar dotter tillsammans som nu är drygt 3 år (vi hade redan gjort slut när hon föddes) Vi var båda missbrukare men hon slutade missbruka när hon var gravid, medan jag fortsatte nästan 1 år till. Det gjorde att det tog slut. Hon var fortfarande kär i mej, men jag var bara kär i mitt knark.

Ibland har tanken slagit mej att de skulle kunna bli vi igen, men har hela tiden kollat efter andra tjejer och inte sett henne som mitt livs kärlek, fören nu.
Dom senaste 2 månaderna har känslorna växt och växt, och jag känner mej 100% säker att det är med henne jag vill bli gammal och skaffa fler barn, hus, ja ett tryggt Svensson liv.


Jag berättade detta för henne och hon blev glad men sa att hon vill fundera. (hon är singel) Jag blev först jättebesviken, men försöker tänka positivt att hon kommer att känna att det är mej hon vill ha.
Jag har inte kunnat få ut henne hur mina tankar. Det här med att inte veta känns som att ha aids i hjärtat.

Kan det va så att hon inte är säker på att jag menar allvar? (har en lång historia av impulsivitet)

Har hon kanske redan lagt en spärr för länge sen att det aldrig blir vi igen, då jag inte visat något intresse innan?

Hur länge ska jag låta henne fundera?

Som det är just nu är varje dag en blandning av lycka, förälskelse, smärta, ovetande och total förvirring.

Help me out of this misery!

Du är clean nu eller? Isf har du rätt goda chanser eftersom ni har barn tillsammans. Va inte för på bara med hela känslogrejjerna, fråga om hon vill göra något du vet att hon tycker om, börja "dejta" ett tag typ. Antar att ni träffas regelbundet med tanke på ungen ? bör inte vara så svårt iaf

Håll dig clean och GLHF!

Ge henne den tid hon behöver. Tjata inte på henne utan prata med henne från och till, men mer för att kolla läget med hur hon och barnet mår och inte för att du vill ha ett svar - ja eller nej.

Jag hoppas att du är helt ren nu, man ska inte bruka droger när man har ett litet barn (om ni flyttar tillsammans.)

Har du träffat barnet?

Japp är helt clean sen 3 år tillbaka Du har nog rätt om att inte vara för på, men kan det vara ok att skicka iväg något mess då och då för att visa hur jag känner? Tex skriva jag "tänker på dej" eller liknande.
Ja, vi träffas som sagt dagligen. Mm lite dejting kanske hade vart bra. Men vi gör redan saker ihop hela tiden, tex så kan jag stanna kvar hos henne långt efter tösen har somnat och vi sitter i soffan och kollar lite på tv och snackar, men så har de varit i flera år.

Ska föreslå något nu när hennes semester kommer upp.

Tack för svaret

Alltså, det är ju redan löst i pricip. Du behöver inte oroa dig. Håll dig nykter och ren o så blir det jättebra. Uppvaktning skadar inte. Det är nu du kan köpa blommor och choklad och hjälpa till i hemmet. Utan att vara mesig. Ni lär ju känna varandra rätt så bra redan.
Lycka till!
Du kan tillomed föreslå förlovning.

Kör på utan tvekan, Blir bra för barnet om inte annat!

Sitter i dom tankarna med, att inte vara för på, men de är svårt. Än så länge har jag varit tålmodig, men de tar på krafterna att inte få leva ut de man känner.

Mår som en blandning mellan en Gud och en jude i tyskland 1945.

Jag är helt drogfri och nykter sedan lite drygt 3 år och har varit en bra pappa och haft/träffat henne regelbundet sedan hon var ett par månader.

Tack får tipsen

Hoppas verkligen du har rätt , dock måste ju känslorna finnas där från båda håll.

tack !!

yes! =)

Frågade om vi skulle dra iväg och campa några dagar i nästa vecka då hon har semester. Hon sa att hon planerat att åka i väg till en kompis kanske hela veckan Hon skulle planera lite och se om det blev några dagar över.

Känns inte som hon är inne på riktigt samma bana som mej då.

Hade hon frågat mej samma sak hade jag ställt in ALLA andra planer dir.

Men, men de gäller väl att ha tålamod i en sån här situation?

Det sket sej så det stänkte!

Snackade ut med henne för 2 veckor sedan. Berättade precis hur jag kände och hon berättade hur hon kände.

Hon sa att hon tycker om mej jätte jätte mycket och allt de där vanliga, men påstod att hon va rädd för att vi ska få en dålig relation om det inte skulle funka, och det i sin tur skulle påverka vårat gemensamma barn.

(Vi har haft en skitbra relation under hela vårt barns uppväxt)

Vi kom överens om att hänga ihop lite mer som en familj och se hur det kändes, vilket vi gjort nu i ca 2 veckor.

Idag rann bägaren över och jag klarade inte av att hålla mej längre. JAG MÅSTE VETA! Orkade inte gå omkring tok-kär och inte veta hur hon känner. Har överanalyserat hennes beteende, Under dessa 2 veckor har jag inte känt några kärleksvibbar i från hennes håll.

Det gjorde att jag var tvungen att fråga igen. Jag sa till henne att det måste hända nåt nu, annars behöver jag släppa detta och gå vidare.

Då säger hon att hon just nu inte har några sådana känslor för mej, men tycker det är jättemysigt när vi umgås som familj osv.

Varför gör tjejer så här?
Varför ens ge en hopp?
Vet man inte från början om man känner det där lilla extra?
Trodde hon på allvar att om hon fick lite tid, så skulle hennes känslor för mej ändras?
Är det skitsnack när hon säger att hon är rädd för att förstöra vår relation, eller är det nåt hon bara säger för hon egentligen inte vill?

Tack och hej från en sned, ledsen, förvirrad hjälte. FAAN ME. Jag som var glad halva mitt vuxna liv.

What to do?

Tjejer gör så för att dom trivs i sällskap!

Men eftersom hon visste dina "nyuppkomna"
känslor var det fel av henne att leka "lyckliga
familjen" så länge det varade, men hey, vi är
bara människor

Försök komma över känslorna och träffa andra
människor/tjejer för att bara umgås så kommer
du antagligen snart känna annorlunda!

Kram!