Min fotbollskarriär! (Medium text)

Hej.
Jag vill bara notera från början att denna tråden är seriös och inget annat.

Denna tråden handlar mest om min karriär från början, till min förhoppningsvisa framgångsrika framtid. För de flesta, även för mig är detta en dröm, en dröm som jag ska göra allt för att gå i uppfyllelse.


Snabb info
Ålder: 18
Längd: 195cm
Vikt: 70kg
Position: Mittback
Idol: Nemanja Vidic
Drömlag: Manchester United

Jag började min karriär redan när jag var 5. Jag hade inte mer än sparkat på en boll i dessa unga dar. De vart då jag bara tyckte att de va kul och spela fotboll. Liten som man var, spelade man som en anfallare. Jag spela anfallare i några år, och jag var en naturlig målgörare. Jag hade talangen, psyket och fysiken till och verkligen bli något. Åren gick, tränare gick.. Jag blev testad som försvare en träning (7-manna tiden). Det visade sig att jag vart jävligt duktig som back. Jag tyckte även att det var kul att försvara och inte bara ha pressen på sig att göra mål. Detta låter kanske lite konstigt med press och sådant för en 10-åring, men jag verkligen brann för fotbollen. Jag hade vinnarinstinkten som ingen annan. Jag spela försvarare med en annan jävligt duktig försvare. Han och jag var som en mur tillsammans. Utan och skryta så vart det svårt att passera oss. Jag spelade högerback i 3 år. När jag var 13 började vi spela 11-manna. Det var då det blev allvar, då det verkligen var jobbigt att spela. Och nu kom offside med i bilden. Jag spela med min polare, som jag nämnde för någon rad sen, som mittback. Det var kul, jag var lång bra på huvudet, och min polare vart kort, stark och en spelande mittback. Nu visade sig att jag var jävligt duktig, HIF ville att jag skulle spela för dem, fick dock inte av min mor, hon ansåg att man ska spela för skojs skull, inte blodigt allvar. Så dum som jag var så brydde jag mig inte riktigt. Jag bara spela på liksom. Jag träna i 2 år som mittback, blev bättre och bättre. Hade ett 'fotbollshuvud' som ingen annan i mitt lag hade. Jag visste vad fotboll verkligen var. 15 år, och jag blir bara bättre. Plötsligt.. Så försvann min glöd för fotboll bara sådär. Aldrig har jag missat en träning eller match om jag inte vart sjuk. Jag sa till mor och far att jag var dålig, och kunde inte träna. Det var så de började... Till slut vart de finito, ingen mer fotboll. Flamman bara dog inom mig. Jag sluta dock aldrig kolla på fotboll, och jag brukade spela på gården med kompisar. Men de va inget mer med de...

Men nu!
Nu är det dags igen, jag har aldrig varit så sugen på att spela fotboll igen. Men jag undrar ibland om det är försent, 18 år. Har inte spelat på allvar på mer än 2 år. Jag ska ge det en chans, träna röven av mig, tänka på vad jag äter, studera all fotbollsteknik där finns och veta.
Ni undrar säkert varför jag skriver här på FB, det är så att jag vill ha tips om kost, träning (styrka & teknik mm.) och sådant. Seriösa tips dock, och vad ni tycker! Ni kan ställa vilka frågor ni vill, och jag ska besvara dem flesta.


Mvh, Hanima.

Men annars ser min historia exakt likadan som din fast jag är 1 år äldre

Oj! Skrev fel, jag är 18. Har ni några tips?

Till att börja med är det 18årsgräns här, så det blir envägskommunikation som gäller inom en snar framtid.... (EDIT: Hehe, Clever aint wise)

Jag tror att du blev knäckt där i 15årsåldern. Det är väldigt vanligt - utifrån vad jag läst och hört - och kan komma plötsligt utan förvarning. Hjärnan är i behov av vila och skyddar dig från sammanbrott. Men nu är alltså vilan över, och det är ju kul för dig.

Dock kommer det bli svårt. Många stora fotbollsspelare har gått igenom vad du gjorde vid 15, men de tog sig igenom det utan att lägga av (sedan har vi den tysta skaran, vars liv är skit nu pga. felaktiga prioriteringar, så du ska kanske vara glad att du tog beslutet att lägga av).

15-17 känns dessutom som en viktig ålder rent utvecklingsmässigt. Många slår väl igenom vid 17 idag?


Men kämpa på så gott du kan och ta igen så mycket du kan, och älta inte för mycket för vad som kunde varit.

Finns det någon chans att jag kan lyckas? Med tanka på att jag är, jävligt bra fortfarande. Lite träning och sådant, och jag är uppe på benen igen.
Jag har två kompisar, som anses vara "talanger" i Helsingborg och dem kommer slå igenom snart. Men jag kan lätt säga att jag är bättre än dem.

TS är avstängd och tråden låses/Mod