Prefix

Ja, faktiskt. Vi har både Icakasse och Konsumkasse som svenska ord. (Däremot blir det varning om jag stavar konsumkasse med litet K.) Icabutik och Konsumbutik. Icakassörska och Konsumkassörska.

Koden »Konsum/AX« i Firefox’ ordbok betyder att Konsum kan ta genitiv-s och vara prefix men har inga ändelser för plural eller bestämd form. Koden »Windows/X« betyder att genitiv är oförändrat, men jag kan skriva Windowsbutik utan att få varning. Voilà, Windowsbutik är ett svenskt ord, och vilken databutik som helst är i viss mening en Windowsbutik. Då är Windowskasse också ett svenskt ord resonerar stavningskontrollen i Firefox. Liknande exempel kan man hitta i stavningsstödet för MS Word.

När det gäller program för stavningskontroll så har prefix en teknisk betydelse, inte den gängse betydelsen som har diskuterats ganska ingående här. Men som vi ser är varumärken produktiva, så i den meningen är de prefix.

OK, nu blir diskussionen som vi kommit in på (In-Fredel, och egon2b) lite lurig, eftersom många av de prefix vi har i svenskan inte är produktiva utan förekommer endast stelnade i ord. Jag ska dock ändå försöka att från huvudet reda ut vad ett prefix är.

1. Ett prefix ska inte kunna stå självständigt. Man kan jämföra med suffix, -s betyder ingenting, men böckers gör det.
2. Ett prefix måste, för att kunna kallas ett prefix, ha en eller ett par tydliga funktioner. Ett exempel är prefixet be-, som åtminstone historiskt bland annat har gjort verb transitiva, eller gjort att transitiva verb tar ett adverbial som objekt (med lite reservation, eftersom jag skriver ur huvudet). Exempel på det förstnämnda är exempelvis stiga -> bestiga. Ett exempel på det andra är exempelvis skjuta -> beskjuta (jag sköt kulor på honom - jag besköt honom med kulor). Andra exempel på funktioner är ge- i tyskan, som dels bildar perfektformer, dels bildar kollektiver av typen Gebirge osv.

Utgår man från det här så kanske F i F-skattesedel stämmer in på första, men definitivt inte på det andra. Man kan inte bilda ordet F-bakelse och säga att F där har samma funktion som i F-skattesedel. Det kan man däremot i ord som gekommen, gefahren, geworden ; Gebirge, Gewässer. F är här att likna vid ett eget lexikalt morfem skulle jag säga, även om det inte kan stå själv (då det är en byråkratförkortning av företag)

Vad gäller orden meta- och pyro- etc: I klassisk grekiska är meta en preposition 'med, bredvid, bland, efter', medan pyro- helt enkelt är substantivet pyr 'eld' med bindevokal (och egon2b känner sådana väl, hallänning som han är). Pyromani översatt, med bindevokal intakt, skulle väl kunna vara "eldadille" eller nåt sånt. I svenska kan de säkert klassas som prefix.

Jag förstår inte riktigt syftet med ditt inlägg, om det ska uppfattas som en korrigering eller ett tillägg. Det var en aspekt av just detta påpekande som jag la till i inlägg 5. Men du har naturligtvis helt rätt i att de också är oproduktiva i det moderna språket, så tack för ditt förtydligande. Dessa ord är dock ändå tveklöst exempel på avledningar. Eller menar du att t.ex. bestiga ska ses som ett rotmorfem? Det har jag en aning svårt att gå med på. Inte heller suffixet -else är produktivt i modern svenska, men det är helt klart ett avledningsmorfem. Möjligen kan man se latinska ord typ dis-trakt-io(n)* som rotmorfem, även om de ingående morfemen lätt framträder för en latinkunnig person. Jag tycker dock inte att det är nödvändigt att analysera ord av denna typ i detalj i svensk ordbildningslära.

Det var därför jag skrev att de rör sig i gränslandet mellan sammansättning och avledning. Argumentet för att de ska ses som prefix är givetvis att pyr(o-) inte kan fungera som självständigt ord i svenskan (jfr det om latin ovan). Några av dessa ord med grekiska prefix beter sig ju också som sammansättningar (t.ex. metakognition) i det att de får sammansättningsprosodi med grav accent och en bibetoning på stavelsen som har den andra tontoppen (men på samma sätt fungerar också "svenska" avledningar typ ankomma).

*) av dis + supinstam trakt- av trahere + substantiveringssuffix -io vars -n framträder i den böjda stammen

Syftet med mitt inlägg var mest att slå hål på uppfattningen att typ "F-", "mp3-" etc är prefix. Du var sade också det, men jag ville göra det lite mer grundligt bara.

Det jag menade var inte att ord som bestiga etc ska ses som rotmorfem direkt. Jag menade bara att det ibland är svårt att se att prefixet fungerar modifierande eftersom det inte direkt går att koppla till ett ursprungsord. be- är ett prefix som (från början) har tydligt avgränsade grammatiska funktioner, men att det kan vara svårt att se denna grammatiska funktion i ord som bestämma, besvära för att de inte går att analysera som "stämma", "svära" plus "transitiverande prefixet be-". De får helt enkelt inte den där särbetydelsen av prefixet, för att de är stelnade ord i någon särbetydelse (eller kanske troligare, inlånade från tyskan där orden lättare kan kopplas till sina utgångsord). Lite mer pedagogiskt uppställt

1. grundord prefigeras med exempelvis be-, som tillför transitivitet
2. grundordet tappar den betydelse som ligger till grund för det prefigerade ordet.
3. Kvar finns ett prefigerat ord med prefixet be- och ett grundord, men utan att det går att tydligt avläsa att prefixet har en viss funktion, eftersom kopplingen inte finns kvar mellan grundord och prefigerat ord.

eller:

1. Grundord prefigeras med be- i tyskan.
2. Prefigerat ord lånas in i svenskan. Går ej att se koppling till eventuellt svenskt kognat pga. särbetydelse i tyskan.

Med detta sagt: Orden är helt klart avledda, men utgör på grund av fenomenen ovan undantag från regeln att prefixen ska tillföra en tydlig funktion. Är du med på ungefär vad jag menar, och svarade jag på din fråga nu?

Termen avledning är problemfri för mig när det avledda ordet har ett nära samband med basbegreppet. De ord som bildas genom suffigering är i allmänhet problemfria, exempelvis när det handlar om ett närstående begrepp som »foglig« avlett från »foga«. Antonymbildning med prefix får gärna kallas avledning så länge antonymen är en spegelbild av basbegreppet.

När rollen för ett prefix är att bilda en kategori som är klart skild från basbegreppet så tycker jag att avledning är ett för svagt begrepp. Termen »metafysik« är tänkt att klart skilja sig från »fysik«.

Ord som »metafor« bör alltså kallas sammansättning. Annars är det tveksamt om »meta-« är prefix eller om »-for« är suffix.¹

Sen har vi de gamla exemplen där avledningen har stått och stampat medan basbegreppet flutit iväg betydelsemässigt. Trots att det negerande prefixet o- har fogats till »rolig« som blev »orolig« så kan man väl inte med bästa vilja säga att »orolig« i dag är en avledning av »rolig«. Det var en avledning som separerat betydelsemässigt, en avknoppning skulle jag vilja förselå med denna långa vers.

I så fall kan väl »metafysik« vara en avknoppning till termen »fysik« också. Avknoppning i näringslivet ger upphov till unison lovsång, så länge ingen läser hobbykurser i metafysik.

... avknoppa = ge upphov till nya förekomster av ...

¹ Tacka vet jag en helsvensk »metare« – där vet man att eventuell sammansättning gäller spöet.

Avknoppning är ett rätt gjutet begrepp, må jag säga! Ska ta till mig det. Men vad gäller just metafor är det nog lämpligast att se det som ett morfem, även om det etymologiskt kommer från μετα-φορά 'som bär över'. (Lustigt nog betyder ordet idag 'transport' på grekiska).

Alternativt kan man skilja mellan ord/morfem (i lämplig betydelse) och deras betydelser och behålla avledning med den etablerade betydelsen. Då är och förblir orolig en avledning av rolig, liksom eldstad kan vara och förbli sammansatt av eld och stad.

Absolut, det är glasklart och jag håller helt med om ditt resonemang.

Ordet avledning är för mig vagt negativt med konnotationer som avledningsmanöver. Skulle man inte ta gumsen vid hornen och lansera anglicismen derivat för ordformer som deriverats via affix? Ordet derivat är väl ledigt i lingvistsvenska. I och för sig har derivat också negativa fått konnotationer i ekonomismens fotspår. Den kemiska laddningen av derivat är tämligen neutral, om man bortser från sprängkraften i nitroglycerin. Det kan förstås inte Svenska Akademien göra. Så hur man vänder sig så finns det konnotationer.

(en) derivative (noun) ...
Grammar. a form that has undergone derivation from another, as atomic from atom.

Ja, frånsett differentialkalkylskonnotationer är derivat i första hand en ekonomisk term för mig, liksom för övrigt avknoppning. Bildar man ett nytt orolig som är motsatsen till rolig kanske det blir en nyemission?

Franska «Wiktionnaire» benämner avledningar «Dérivés» utan ekonomiska konnotationer, allmänt sett.