närmaste personal?

På mitt jobb har de ändrat formen på utropen i kundradion. Istället för att kunderna ska leta sin väg till kundtjänst så ska de nu leta efter "närmaste personal". Jag mår fysiskt dåligt varje gång jag hör uttrycket och vill kräkas, då närmaste personal i mina öron är helt utbytbart med "närmaste arbetsstyrka", alltså en grupp människor och inte en enskild person. Att ta kontakt med närmaste grupp människor när vi alla är utspridda är ganska absurdt och fel.

Ingen på jobbet höll med mig om detta, men jag hävdar fortfarande att det är dom som har fel. Fler inputs på det?

Ja, tidigare har inte personal kunnat syfta på invidiver, men betydelsen har förskjutits, ungefär som med iver. Jag mår fysiskt illa när folk använder det i annan betydelse än ’avundsjuka’.

när användes iver någonsin som avundsjuka?

För mycket länge sedan. Från ne.se: HIST.: sedan 1559; äldre äv. 'avundsjuka; vrede'; av lågty. iwer med samma bet.

Kollegan Kryžininkas försöker nog säga att ords betydelse förskjuts. Som vi har nämnt så förskjuts adjektiv ofta fortare än substantiv. Sammansättningar förskjuts ofta långsammare än de fristående morfemen. Idiom förskjuts allra mest långsamt. Där har vi rätt ofta kvar dativformer av substantiv och verbformer i pluralis.

Ord betyder alltså det som de flesta människor tror att de betyder. Man bör avstå från att hänvisa till att ordet »hemsk« egentligen betyder »blyg och rädd för att lämna hemmets trygga hägn«. Eller att »tambur« egentligen betyder »trumma« och därför är tamburen egentligen rund.

Termen »personalbrist« har länge betytt att en eller flera medarbetare fattas. Det betyder oftast inte att personalen i sin helhet saknas.

– Undersökningarna här på Akuten är lite summariska i dag. Vi är två personal korta.

Senhösten 2009 kunde man läsa att USA skulle skicka 30 000 fler trupper till Afghanistan. Snacka om personal!

Personal som synonym till anställd eller medarbetare skaver fortfarande en del i mitt språköra, men jag tror det är en betydelseförändring vi får acceptera.

För mig tillhör personal i denna betydelse den lilla och egentligen märkliga kategorin "språkvändningar man aldrig vänjer sig vid hur många gånger man än hör eller läser dem". Hur många somrar man än jobbat i vården och hur många gånger man än hört "Vi är för få personal." så låter det varje gång precis lika märkligt som "Vi är för få polis."

Det enda andra i denna kategori jag kan komma på just nu är nyhetsuppläsarsvenska typ "i Filippinerna" som trots att man säkert hört det 10 ggr oftare än "på Filippinerna" fortfarande låter precis lika konstigt som "i Gotland".

Edit: Fixade stavfel.

Lummelundagrottorna slingrar sig in i Gotland från en liten öppning i nordväst.

Här i söder infinner sig en brännande fråga om personal. Var i Norrland skulle man kunna använda oböjt »kort« som i följande exempel:

– Vi är kort på personal i dag.
– Vi är två personal kort i dag.

O ja, men lustigt nog håller några idiomatiska uttryck att förskjutas. Jag tänker t.ex. på att göra någon en björntjänst, som ibland används i positiv betydelse. Jag har vid några tillfällen också hört att få vatten på sin kvarn användas av den person som traditionellt har varit orsaken till att någon annan får stöd för en synpunkt. Men detta är nog inte en lika allmänt utbredd tendens som björntjänsten.

Men här är det ju fråga om en mycket kraftig konflikt mellan två existerande bruk. Jag måste säga att jag i första hand ser Filippinerna som ett land och inte en ö. Därför föredrar jag alltså prepositionen i. Dessutom är det väl en gigantisk ögrupp?

- Vi är kort OM personal i dag.

"Vi är två personal kort" låter helt fel i mina öron. Jag kan inte förstå hur man kan använda det för att beskriva en individ, eller två som i detta fall.

Ordet personalen får även ju två innebörder. Bestämd form både på en person och på hela gruppen anställda.
Man är alltså en personal? Det låter riktigt dumt.

Inte så lite OT blir det, men »får/fick vatten på min/din/sin kvarn« använder jag i alla tre personerna¹ singularis.
Jfr https://www.flashback.org/sp9445644

¹ likheten mellan personal och personerna för pronomen blir lite on topic i alla fall

Det med OM låter som en halv anglicism:

– We are short on staff today.

Min fråga gällde egentligen oböjt »kort« i motstats till plural »korta«

– Vi är korta på personal i dag.
– Vi är två personal korta i dag.

Med »om« skulle jag säga:

– Vi har kort om personal i dag. (motsats till att ha gott om staff)

På engelska säger man glatt »two staff« <=> »two members of the staff«. Där har vi det columbianska ägget!

Kort på personal har jag aldirg hört någon säga faktiskt.
Har du det?

Då jag säger kort om personal så är inte kort i plural, utan i singular med menat att personal är en enhet och inte ett flertal individer.

Är jag yr nu eller svarar jag på din fråga? jag är osäker på vad du undrar.

Kan du förtydliga din frågeställning?