Holland och holländarna har i princip alltid många fans på plats i orangeklädda dräkter och sticker ju ut än mer eftersom inga andra länder klär sig i deras färger precis. Kan bli mycket bra stämning emellanåt, speciellt i VM eller EM.
Brassarna brukar ha massa halvnakna brudar på läktarna iförda bikinis med brasilianska flaggan och vrålar och och ger mer applåder om nån gör en överstegsfint och sedan dräper bollen över sidlinjen till inkast än om någon faktiskt gör någonting produktivt. Ser de ingen finess och massa tricks på planen så börjar de vända sig mot laget trots att det kanske resultatmässigt går ganska bra. Bara Olé!!! som gäller där ungefär.
I Tyskland verkar halva nöjet med fotboll vara att häva i sig mängder med bärs och käka wurst, någon sagolik tyskstämning blir det väl sällan.
Spanien är så oenat så man kan inte alls mäta sig med toppen.
Italienarna verkar besitta massa passion och oftast ett j-la liv på arenorna. I absoluta världsklass.
Amerikanerna har sina skyltar med småfyndiga budskap och repeterar ett ord flera gånger om och om igen. ''U-S-A!, U-S-A!, U-S-A!...''
Sydafrika är bara hjärndöda med sina 40 000 negrer på läktarna som helt hjärndött blåser i leksakstrumpeter i 90min + övertid.
Danskarna har massa glada danskar på sina matcher nästan oavsett var matchen spelas som håller igång med sina vackra sånger.
Sydkoreanerna vet jag bara hade en fin ramsa som verkade ge bra stämning och hördes frekvent under VM 2002, typ ''ååååå Sy-korea, ååååå Sy-korea'' ungefär.
I Sverige har vi ju för många ganska mesiga ramsor som ''sista kvarten, öka takten!'' och ''sassa, brassa, mandelmassa, vi vill höra nätet rassla!'' som inte ger någon effekt vare sig på planen eller stämningen runt om. Men när vi väl får igång det så är det bäst i världen utan konkurrens. Jag var i Berlin 2006 mot Paraguay, och med Ljungbergs nickmål blev stämningen fullkomligt magisk!
Engelsmännen är ändå bäst, man är mer jämna än andra länder känns det som, och engelsmännen verkar också kunna lite mer om fotboll än andra länders fans också. De visar ju nästan lika stor uppskattning för en klockren tackling som för ett mål. Fast när det har gått piss och man är ute efter ett mästerskap precis som vanligt så låter det som man har en hemsk sammanhållning.
Detta var alltså mina spontana tankar om det här ämnet.