Yin och Yang: mäns och kvinnors olika existensiella förutsättningar

Detta är ett ämne jag har funderat på att ta upp ett tag nu. Dels för att det på många håll efterlysts bättre trådstarter och djupare debatt, och dels också för att få tillfället att utveckla vissa idéer och på så sätt möjliggöra en viss förståelse för ståndpunkter som uttryckts inom ramen för andra debatter. Jag ber på förhand om ursäkt för att trådstarten kommer att vara en lång historia, men då det handlar om ett filosofiskt resonemang där A leder till B och C sedan måste följa på B så behövs en lite längre utläggning för att skapa klarhet i frågan. Jag förstår absolut om många väljer att hoppa över tråden på grund av det första inläggets längd.

Från Wikipedia-artikeln om Yin och Yang:

The concept of yin yang [...] is used to describe how polar opposites or seemingly contrary forces are interconnected and interdependent in the natural world, and how they give rise to each other in turn. Opposites thus only exist in relation to each other. [...] Many natural dualities—e.g. dark and light, female and male, low and high, cold and hot— are thought of as manifestations of yin and yang (respectively). Yin yang are complementary opposites that interact within a greater whole, as part of a dynamic system. Everything has both yin and yang aspects, but either of these aspects may manifest more strongly in particular objects, and may ebb or flow over time. [...] There is a perception (especially in the West) that yin and yang correspond to evil and good. However, Taoist philosophy generally discounts good/bad distinctions and other dichotomous moral judgments, in preference to the idea of balance.

Idén om Yin och Yang har djupa rötter i österländsk filosofi, och är sprungen ur Taoismen. Den ungefärliga tanken förklaras ganska bra i citatet ovan. Den gamla synen på t.ex. manligt och kvinnligt som både tävlande och komplementerande halvor av samma övergripande kraft kan ses i alla tider och i de flesta kulturer på ett eller annat sätt.

Vad har denna enkla, men djupt grundade sanning (om det nu är en sanning) att göra med frågor om feminism och jämställdhet? Enkelt uttryckt kan man säga att det kan tjäna som en grund på vilken man baserar resonemang om manligt och kvinnligt. Men det som gör denna idé i högsta grad relevant och - faktiskt - ganska kontroversiell i dagens västerländska samhälle är att det finns en annan synpunkt som under det senaste århundradet växt sig stark och står i bjär opposition till idén om könen som motsatta men kompletterande halvor av samma cirkel. Denna synpunkt har inte något övergripande samlande namn som ideologiskt/filosofiskt tankebygge per se, men den har ändå fått genomslag inom många viktiga områden. Inom feminismen ses dess rent praktiska tillämpning ta uttryck i vad som kallas likhetsfeminismen. Likhetsfeminismen är den vanligaste förekommande inriktningen inom modern feminism, och i Sverige (ett land som på många sätt är ett extremexempel) är den i förkrossande stark majoritet, både i folkmun och inom professionell politisk feminism och akademisk genusvetenskap.

Vad hävdar likhetsfeminismen? Självklart kan här inte dras alla över en kant, det är en stor ideologi med många olika inriktningar. Men förenklat kan man säga att nästan samtliga likhetsfeminister gör vissa grundantaganden:

1. Det finns i grunden inga, eller i alla fall väldigt få reella skillnader mellan män och kvinnor. De som trots allt förekommer är grundade i sociala faktorer såsom uppfostran, förväntningar, etc.. De är inte grundade i biologi, genetik, evolutionärt arv, osv.. (Detta är det absolut vanligaste antagandet inom likhetsfeminismen, så centralt att det kan sägas vara den bärande tanken).
2. Det vi kallar "kön" är egentligen en sorts illusion. Det handlar om en social konstruktion, och detta har man namngett som "genus".
3. Män och kvinnor är på de allra flesta sätt fullständigt utbytbara med varandra. De har samma kvaliteter, dispositioner, genomsnittsfärdigheter, etc.. De kan sköta precis samma sysslor som varandra precis lika bra/dåligt och kan fungera precis likadant på samma positioner och i samma situationer. Detta antagande bygger på och är beroende av antagandena 1. och 2..

Det kräver inte en speciellt skarpsinning analyseringsförmåga för att begripa att likhetsfeminismen och dess antaganden står i stark kontrast till den tidigare nämnda Yin och Yang-idén. Man kan böja ord här och där, men i slutändan kommer man inte ifrån att de är "mutually exclusive", antingen/eller, de utesluter varandra per definition på så sätt att om en är sann måste den andra vara falsk.

Hur är det då, vilket synsätt stämmer överrens med verkligheten? Detta har vi olika åsikter om, det finns olika forskning som visar olika saker och kan vinklas på oändligt många sätt, och man behöver inte gräva speciellt länge här på forumet för att få upp en myriad av trådar som behandlar detta. Ofta är den ståndpunkt man själv intar i frågan starkt individuellt färgad och på många sätt politiserad av ens egna omständigheter här i livet. Folk som fått mer "traditionella" uppväxter tenderar att starkt motsätta sig likhetsfeministiska tankar och finna njutning i könens olikheter, medans t.ex. kvinnor som satsar hårt på karriären, småbarnspappor som tar ut mycket föräldrarledighet, och människor med "icke-normativ" sexuell läggning tenderar att motsätta sig Yin och Yang-liknande resonemang och istället förespråka att könen är väldigt lika och i de flesta fallen mer utbytbara än de är "kompletterande". Som alltid påverkas vår syn på saker och ting av var vi står i relation till frågorna och vad de betyder för oss i vår praktiska vardag.

Detta betyder att om man aldrig tittar upp från sin egna, ytterst begränsade position så kommer man för alltid att leva som insekten som bor under en sten och tror att gyttjan den krälar runt i utgör hela världsalltet, och när man möter på någon annan från en radikalt anorlunda bakgrund/position så blir man lätt låst i sitt sätt att argumentera. Det denna trådstart ämnar göra är att lyfta blicken från det ögonblickliga, tillfälliga, ytterst begränsade individuella perspektivet och se om vi kan komma fram till något på ett större, mer övergripande plan. Jag kommer därför här att fokusera på implikationerna och konsekvenserna av de två olika sätten att se på kön som jag nämnt och beskrivit ovan. Hur fungerar de på ett större plan, vad kommer de leda till om de implementeras konsekvent? Eftersom jag själv starkt vänder mig emot likhetsfeminismen så kommer jag (surprise!) att argumentera från ett Yin och Yang-perspektiv från och med nu, men jag inbjuder de som sympatiserar med likhetsfeminismen att utmana mig: se diskussionsunderlaget nedan.

[...]

[...]

En sak många har ondgjort sig över är att jag och många andra antifeminister ofta talat om "stora män" och vad dessa åstadkommit. Varför har vi snöat in på det, vad är poängen och tanken med att nämna dessa? Vi som gör det har fått många anklagelser riktade mot oss, den vanligaste av vilka är "du är misslyckad själv, därför måste du snacka om män som Einstein och försöka åka snålskujts på hans bedrifter bara för att du också råkar vara man. Ett patetiskt försök att boosta din egen självkänsla och uttrycka ditt kvinnohat". Detta felaktiga resonemang måste vi komma till botten med en gång för alla. Nej, det handlar inte om att roffa åt sig av forna hjältars ära, att skyla över sin egen "dåliga självkänsla", och framförallt inte om att att leka manschauvinist och försöka trycka ner kvinnor. Först och främst handlar det faktiskt om att påpeka det som borde vara uppenbart för alla, men som blivit "fult" för att det av någon anledning sammankopplats (på logiskt bristande grunder) med att motverka jämställdhetssträvanden. Enligt många likhetsfeminister ska man helt enkelt hålla käften om vad den manliga skaparkraften har gjort för världen, om man inte gör det är man en unken kvinnohatare och bakåtsträvare. De mest extrema likhetsfeministerna ogillar t.o.m. alla som inte aktivt söker att spy galla över manliga genier och framträdande män både i historien och i våra dagar.

Nej, att från ett Yin och Yang-liknande perspektiv framhäva att det faktiskt finns markanta och avgörande skillnader mellan män och kvinnor och att dessa grundar sig just i mäns och kvinnors olika inneboende förmågor och egenskaper handlar inte om att vara en mansgris deluxe eller söka trycka ner kvinnor, det handlar helt enkelt om att motsätta sig likhetsfeminismen. Visst finns det otroligt bittra män som söker rationalisera sin världsbild och sin misogyna inställning genom att resonera på ett sätt som skenbart liknar detta, men jag kan säga att jag inte är en av dem, och jag hoppas att vi inte har många sådana här på forumet då jag anser dem vara av samma skrot och korn som de rabiata extremfeministerna. Vad annamandet av ett Yin och Yang-perspektiv handlar om är att inse det naturligaste i världen, nämligen att vi är olika, och att det finns avgörande skillnader mellan män och kvinnor som kollektiv och på ett generellt plan. Den som resonerar enligt detta måste lyfta fram de manliga respektive kvinnliga energiernas och egenskapernas ljusa och mörka sidor, försöka "påminna" folk som fullkomligt snurrat sig in i la-la-land om dessa skillnader. Fokuseringen på t.ex. "stora män" och "manliga genier" blir med nödvändghet en av dessa "strategier" som måste användas i en extremt likhetsfeministiskt dominerad miljö som dagens Sverige, där människor dagligen hjärntvättas och itutas likhetsfeminismens dogmer genom skola, massmedia och diverse statliga och kulturella institutioner. Har ni inte märkt t.ex. hur nästan "fult" det har blivit att tala om saker som "stora män"? Att män är otroligt överrepresenterade i toppen av praktiskt taget alla grenar av vetenskapen, konsten, kulturen och politiken, inte bara historiskt men även i våra dagar? Enligt gemene PK-tänk är detta otroligt oppassande och "sabbar stämningen" och "låter ganska unket och brackigt". Och det roliga är att i ju progressivare och mer "utbildade" cirklar man rör sig, desto "fulare" blir det att påpeka något som - om vi ska vara brutalt ärliga och inte hyckla - faktiskt är sant. Jag har själv jobbat många år inom den akademiska världen och vet från bred erfarenhet att detta tänkande är utbrett och vanligt där. Vissa blir otroligt provocerade när likhetsfeminismens antaganden blir utmanade, många helt enkelt vägrar att ens tänka i de tankebanorna. Varför? Och detta gäller inte bara på våra PK-hjärntvättade, i globalt hänseende totalt irrelevanta lilleputt-universitet här i Norden, så sent som år 2006 tvingades Lawrence Summers avgå som rektor för Harvard University i USA efter ett tal då han (i mycket blygsamma, försiktiga ordalag) påpekade att mäns överrepresentativitet bland de allra starkast lysande akademiska stjärnorna och Nobelpristagarna har att göra med att det finns många fler män än kvinnor på de allra högsta intelligens-nivåerna (vilket råkar vara sant och grundat i empirisk forskning).

Män och kvinnor är olika och tenderar att ha olika predispositioner. Det finns mycket som tyder på att detta är ett rent existensialistiskt faktum som grundar sig i vår biologi och evolutionära utvecklingshistoria. Betänk t.ex. detta: hur påverkas både män och kvinnor av faktumet att det är kvinnan som under nio månader bär barnet inom sig och föder det? Om man ser det ur en viss krass biologisk synpunkt så kan man med rätta hävda att det är kvinnan som äger det högre reproduktiva "värdet", då endast hon kan föda barn, och medan det räcker med ett litet antal män som sprider sin säd, så "behövs" nästan varje fertil kvinna efersom hon inte kan ersättas med en annan på samma sätt som en man lätt kan ersättas av första bästa nästa man. Det uppenbara resultatet av detta är den större benägenhet kvinnor har än män att tänka på barn, vilja skaffa barn, och vilja sköta barn. Kvinnan behöver inte ens tänka på det egentligen, hennes värde är av naturen givet och inget som kan ifrågasättas av ens den värsta misogyna mansgrisen. De värsta mansgrisarna brukar gå så långt som att hävda att "kvinnor duger bara för att göra barn, de är barnmaskiner". Men, inte ens dessa herrar vågar gå bortom detta och kalla kvinnor helt värdelösa, för att propagera mot barnafödandet är att propagera för döden, för intet. Kvinnan äger alltså, trots sin historiska underordning, ett värde som mannen inte riktigt har en motsvarighet till på samma självklara sätt.

Så var lämnar detta männen? Jag menar, rent existensiellt? Om vi argumenterar för ett existensiellt "värde" på ett Heideggerianskt/Sartreianskt sätt som en sorts "utslängdhet" i världen där man föds in i ett liv där man måste hitta sin mening själv och själv skapa värden ur världens kaos, så har män helt klart större "problem" än kvinnor. En kvinna har alltid ett värde som barnaföderska och omvårdare även om hon inte skulle ha något annat att komma med än det, ingen kommer någonsin att på något realistiskt sätt kunna ifrågasätta detta. Men mannen är rent biologiskt utestängd från detta, ur evolutionssynpunkt har hans färdigheter och predispositioner utvecklats för andra göromål: främst skapande, tänkande och kamp. Det är min bestämda uppfattning att den manliga skaparkraften som vi har att tacka för praktiskt taget alla framsteg, nästan all vetenskap, konst och, ja, civilisationen själv är mannens motsvarighet till barnafödandet. Både Yin och Yang, mannen och kvinnan, äger skaparkraft, och i denna uppdelning kanske det trots allt finns en sorts "jämlikhet". Men de "skapar" på olika sätt, kvinnans skapande är mycket mer omedelbart, självklart, medan mannens är mer kaotiskt, motsägelsefullt, komplicerat. Ljus och mörker, kyla och värme, man och kvinna. Mannens skaparkraft är mer "spretig" och mångsidad, men inte på något sätt "bättre" än kvinnans, då de behöver varandra för att inte gå under. Detta är ett djupt Yin och Yang-inspirerat sätt att resonera och se på världen.

Om vi nu ska ta oss ner ur den filosofiska idéhimlen och försöka applicera detta synsätt på den praktiska vardagen och rådande situationen, vad för sorts slutsatser kan vi dra ur detta resonemang? I Västvärlden idag - och i Sverige i synnerhet! - råder bland makteliten ett likhetsfeministiskt konsensus vars syn inte har mycket till övers för "Yin och Yang". Skälet till detta är framförallt råkapitalistisk: våra herrar vill att vi ska bli så lika som möjligt för att vi alla ska formas till arbetar-drones som kan flyttas fram och tillbaka över det ekonomiska brädet som vilket annat slösbart kapital som helst. Det sista de vill ha är traditionell manlighet och kvinnlighet, och ännu mindre vill de ha nyktra män och kvinnor som rent ut säger att kejsaren är naken och att det finns vissa skillnader mellan män och kvinnor som vi alla skulle må bra av att bejaka och vara medvetna om. De kastar skit på traditionell kvinnlighet eftersom traditionell kvinnlighet är "oekonomiskt", vadå sitta hemma med barnen? Fattar du inte hur mycket pengar både du och staten förlorar på det? Sluta vara en könsförrädare! De kastar skit på traditionell manlighet för att bland den traditionella manlighetens bättre kvaliteter finns rakryggat mod, filosofiskt ifrågasättande, och heroisk motståndskraft och individualitet. Sätt dig ner när fröken talar, Emil! Varför kan du inte vara tyst och flitig som flickorna? Du busar så mycket så vi har beslutat att rekommendera att du sätts i specialklass så du får lära dig att vara lugn! Förresten satte jag lågt betyg på dig för att du ska förstå att du är en jobbig unge. Ja, mina damer och herrar, här har vi de riktiga försöken till "social konstruktion" och hjärntvätt: de ständiga försöken från stat, skola och massmedia att förvränga vår sanna natur, göra oss till något vi inte är.

[...]

[...]

Och vad blir reslutatet då av detta, vad har hänt med vårat samhälle efter årtionden av denna oavbrutna hjärntvätt? Horder av kvinnor som slits mellan karriär och familj och att leva upp till alla influenser som drar i deras "duktiga flickan"-nerv (hon ska vara VD och samtidigt se ut som en sexig modell), och upptäcker för sent att de inte kunnat få så många barn som de velat. Horder av män som driver runt i tillvaron som de mest geleryggade vindflöjlar med en känsla av att de borde utföra någonting av värde men utan att veta riktigt vad, och som försent upptäcker att de aldrig varit män "på riktigt" utan desperat försökt förställa sig genom att pressa sig in i rollen av "den moderne mannen", den där oförargerlige, domesticerade, mentalt kastrerade, skapar- och upptäckslust-befriade, ofarlige typen som vi ser omkring oss i legioner bara vi går utanför dörren. Lägg ihop dessa egoistiska, mot varandra tack vare feministisk propaganda fiendegjorda kollektiven, och vad får du? Manlig och kvinnlig skaparkraft som kastas bort, förskingras, energier som kanaliseras fel, rinner ut i rännstenen. Ett samhälle och en civilisation som självdör då de som är bäst på att skapa och upprätthålla kultur och civilisation (männen) i allt större utsträckning överger den scenen och sitt ansvar för den, och kvinnorna, de enda som ens kan skapa det viktigaste av allt - nya människor - i allt mindre utsträckning gör detta, vilket i sig nödvändiggör massimporten av folk från andra kulturer vilket det i sig inte är helt oproblematiskt (men det finns ett annat forum för den diskussionen). Ja, det är den sitsen vi sitter i idag. 1950 kunde en person försörja hela sin familj på en enda lön, och folk led inte alls av lika många psykiska problem och osäkerhetskänslor som vi idag gör. idag är vi söndergnagda av tvivel, riktningslöshet och depressioner, två löner räcker knappt för att föda en liten familj, och de flesta är mer sönderstressade och har mindre tid över till någonting överhuvudtaget än någonsin förut. Vad har hänt på dessa korta 60 år? Mår vår civilisation bättre nu än den gjorde då? Mår folk bättre? Mår folk bättre för att de är mer "jämlika" och - för att citera George Carlin - äger mobiltelefoner som är så avancerade att de kan laga pannkakor och massera pungkulor, eller vad fan för speciella funktioner de har nuförtiden? Du är så fri - fri att arbeta ihjäl dig, känna dig "kränkt" inför minsta lilla skitsak, och leva i detta samhälle där alla snart blivit så likformiga och färglösa att Sverige snart blir första landet i världen som blivit helt HBT(Q)RTBKIOPLNSA-cetrifierat! Grattis...

Detta i sig vore kanske inte ett så stort problem (jo, det vore det, men låt oss låtsas ett tag för argumentets skull, OK?) om vi levde i en isolerad bubbla, som många här i Väst verkar tro att vi gör. Om vi till allt som har nämnts ovan lägger faktumet att det på andra sidan jordklotet finns en östasiatiskt civilisation på en och en halv miljarder människor som lever i ekonomier som bara ökar starkt för varje år medan våra ekonomier bara sjunker eller som bäst stagnerar, så kan man se problemet i sin sanna magnitud. På ett lustigt och träffsäkert sätt exemplifierar skillnderna mellan t.ex. dagens Västvärld och dagens Kina faktiskt skillnaderna mellan ett likhetsfeministiskt tänkande på ena sidan (USA och Europa), och ett Yin och Yang-tänkande på den andra sidan (Kina). Kineser och andra östasiater bryr sig inte ett skit om kvotering, "jämställdhet", genusvetenskap, HBT(Q)-certifierade dagis, och annat sådant skit som är åh-så-viktigt här i vår del av världen (t.o.m. ett land som Japan, som sedan 1945 varit demokratiskt och väst-influerat, har valt att skita i jämställdhet och hålla fast vid traditionella könsroller, och vem kan kalla Japan för ett "outvecklat" land...?). De kanaliserar både sina manliga och kvinnliga energier på ett sunt, fungerande och framförallt hållbart sätt, medan vi slösar och kastar bort dessa energier precis på samma sätt som vi slösar bort våra pengar och vårt inflytande på den internationella arenan. Tänk efter ett tag: vilken av dessa civilisationer har framtiden för sina fötter, så som det ser ut just nu? Det sjunkande, sjuka, allmer etniskt splittrade och kaotiska Västerlandet, eller Kina, vars redan urstarka ekonomi växer med cirka 11% per år, även under världsekonomiska kriser som den vi just nu försöker ta oss ur? För, om vi ska vara fullständigt uppriktiga och krassa, så är alla sorts sociala reformer som de rörande jämställdhet i allra sista analys helt beroende av en bra ekonomi. Eller finns det kanske någon som tror att vi blivit relativt jämställda här i Väst bara av anledning att vi är så "snälla"? Vi kanske är lite "bättre", lite "medmänskligare" än andra...? Ren bullshit. Det är för att vi haft råd med det, och inget annat. Frågan är, hur länge till har vi råd med dessa extravaganser? Kan en civilisation som medvetet slösar så många resurser på just den utveckling som leder till dess egna förfall verkligen vara så "generös" i ett längre perspektiv? Eller jag kanske har fel, vårt samhälle kanske blivit så sjukt och så fullständigt genominfekterat av kulturmarxistisk hjärntvätt att vi kommer att fortsätta med detta vansinne långt efter den punkt då vi borde sansat oss och sett över våra prioriteringar. Snart kanske risken är överhängande för att det kommer en dag då pengarna tryter och "feminismens Saudiarabien" tvingas bli "feminismens Somalia" eller "feminismens Haiti"... Hur kommer det gå i detta samhälle där vi förnekar att de två komplementerande halvorna av cirkeln finns, där vi i verkligheten står för den riktiga ojämlikheten genom att förhindra att dessa energier flödar på ett naturligt sätt?

Hursomhelst, denna trådstart har varit lång nog nu. Dags att låta andra tala, om de har något att säga. Det sista jag vill påpeka, innan någon lackar ut totalt och anklagar mig för att vilja ha tillbaka något sorts 1800-tals-samhälle, är baserat på detta från artikeln ovan om Yin och Yang:

Everything has both yin and yang aspects, but either of these aspects may manifest more strongly in particular objects, and may ebb or flow over time.

Vad det i slutändan handlar om är manliga och kvinnliga energier och egenskaper. Och precis som citatet ovan påpekar så har vi alla dessa kvaliteter inom oss i olika utsträckning. Mitt resonemang ska inte tas som att jag förespråkar att kvinnor ska tillbaka till köket och aldrig lämna det och att män ska kämpa och dö för fosterlandet och inget annat än det. Det finns självklart de män som har mer av "kvinnliga" egenskaper än "manliga", och tvärtom många kvinnor som vi skulle kalla ganska "manliga". Men på ett generellt plan, utslaget över hela populationen, finns klara tendenser, och detta måste vi vara medvetna om och ha med i beräkningen. Den som inte ser verkligheten för sina illusioner och sitt önsketänkande kommer förr eller senare att snubbla ner i en brunn utan att märka det när h*n går och drömmande stirrar på stjärnorna. Vid varje sansat övervägande gäller det att stå med fötterna stadigt på marken.

Diskussionsunderlag: Vad tänker ni om resonemanget som förs ovan? Finns det något i det, eller inte? Om jag är helt fel ute, motivera varför! Om du föredrar likhetsfeminismen före den s.k. Yin och Yang-synvinkeln, hur skulle du då argumentera mot vad som sagts ovan? Finns det ett tredje eller t.o.m. flera andra perspektiv, andra vägar att ta än de två som fokuserats på ovan? I sådana fall, hur skulle dessa se ut? Övriga relevanta funderingar?

Jäklar, nu fick jag något att fundera på igen! Gött!

Har tänkt i lite samma banor tidigare men inte alls lika djupt som du gjort. Har väl egentligen inte mycket att säga förutom att jag tycker det du säger låter vettigt och att jag länge känt på mig att det är på det viset.

Likhetsfeminismen har jag sett genom lärare, bekanta och släktingar. Framförallt lärare. Det som antagligen gjorde att jag började fundera på om det verkligen ligger till så som likhetsfeministerna säger var nog det faktum att dom alla gick lite för hårt fram i sin indoktrinering. Varför skrika så högt om något som är sant?

Exempel på händelse som fick mig att börja tänka till: En lärare sa till min klass på gymnasiet att kvinnor är smartare än män. Ingen reagerade. Jag föreställde mig vilken sorts atmosfär det skulle blivit i rummet om läraren sagt att män är smartare än kvinnor. Det skulle bli riktigt kyligt, eller kaos. Vidare tänkte jag varför det anses OK att lyfta fram och tala för kvinnor i mycket större utsträckning än män. Det anses ju alltid bättre att tala för den svagare, den i underläge och att dra ner den starkare, den i överläge. Hela samhället är genomsyrat av detta.

Jag menar, läraren hade ju inte sagt så om kvinnor inte "behövde" bli upplyfta. Läraren sa det som om det vore något riktigt bra och fint. Hade han sagt något liknande om män hade han givetvis fört fram informationen på ett mer ursäktande vis, som i förbifarten.

Senare kollade jag upp det är det är ju bullshit att kvinnor är smartare.

När jag tänker på hur vårt samhälle ser ut och vad det innebär om du har rätt, att yin-yang-teorin stämmer så känns det bara så tragiskt. Så jävla tragiskt att unga människor formas till att vara något dom inte är. Det blir krystat, fel, motsägelsefullt och väldigt förvirrande. Vilka budskap ska man tro på? Utländsk media, svensk media, skolan, föräldrar, vänner, sina instinkter?

För mig personligen har det t. ex. inneburit att jag länge trodde att det bästa sättet att attrahera en kvinna var att vara trevlig och generös. Haha. Ingen berättade att kvinnor vill ha en man att se upp till.

Hehe, låter väl som det men jag är faktiskt inte bitter.

Hur har du kolla upp det?

Som värdekonservativ kan jag inte motsäga något du sagt. Snarare kan jag bara hålla med och samtidigt berömma för en välskriven trådstart.
Har haft en del funderingar runt ämnet själv, och det var väl det som ledde till mej till att inta den ståndpunkt jag har idag. Vanligen blandar man inte in ying och yang i konservatismen, men det beror nog mer på att den ena är en västerländsk tanke och den andra inte. Men det är två sidor av samma mynt just när det gäller könsroller i alla fall. Ett bevarande av könen tar oss längre än ett uppluckrande av de samma. För argumentationes skull lämnar jag den västerländska tanken åt sidan och antar ying och yang iden under tråden.
Det ska bli mycket spännande att följa tråden.

Jaså, det här handlar om yin och yang.Visst kan man anse att det finns explosiva känslor och inåtriktade krafter och sånt. Problemet är bara att kalla dem manligt och kvinnligt. Vi pratar ju oftast numera om traditionellt manligt och traditionellt kvinnligt eftersom vi har kommit så långt, ja de flesta av oss, att vi inser att män kan vara vad vi kallar traditionellt kvinnliga och kvinnor vad vi kallar tradtionellt manliga. Så om man plockar bort ur orden manligt och kvinnligt så kommer man närmare de här tankarna där man ska hitta hur man själv och andra fungera och fundera kring hur det fungerar rent praktiskt. Och det här har man ju alltid varit medveten om, det har knappast ansetts som så att män bara har det som ansetts manligt och tvärtom. Man har alltså letat i sig själv efter både yin och yang.

Vad man kan komma fram till är att när människor förändras, kvinnor arbetar mer och är mer yang så blir det bra om män är mer yin. Så skapas en utmärkt balans. Det syns också i statistiken då de förhållanden där detta kan sägas råda är mer slitstarka.

Så det hela är naturligtvis en fråga om att hitta rätt. Om man själv är ungefär lika mycket av både yang och yin så är det bra att hitta någon annan som är likadan att leva med.

Om man själv är och föredrar att vara till största delen en yin så passar man bäst med någon som är mest yang. Allt handlar om balansen om man vill fundera i de här yin och yangbanorna.

Yin och yang säger ju inget om att män ska vara si och kvinnor ska vara så. Det handlar om balansen i en människa och balansen mellan människor. Och det var nog den ursprungliga tanken också.

Jag har dock svårt att tro att någon förnuftig människa använder det här begreppet för att tala om hur man SKA leva. Dogmatism blir gärna lite löjeväckande.

Det finns naturligtvis inte någon lag hur man ska leva och vad som är bäst sätt att leva på. Var och en tycker på sitt sätt. Själv tycker jag att man får leva värdekonservativt hur mycket man vill och man får leva hur jämställt man vill eller i ett förhållande där kvinnan dominerar totalt. Huvudsaken enligt mig är att man har frihet att själv utforma sitt liv. Jag föredrar att alla får välja själv. Har inget behov av att påstå att det ena är bättre än det andra.

I mitt inlägg utgick jag från yin och yang ur ett samhälleligt perspektiv, inte den lilla människan. Filosofi, broder. Blandat med politik. Två vassa ämnen och i kombination rätt svåra.
Jag tänker mej det som två motsatser, där båda behövs. Sålunda kan man inte säga att det ena (könet) är bättre än det andra.
Ts berör ju ämnet könsroller i Asien, ett ekonmiskt expansivt område. Möjligen är det så att vår genomsnittlige kines inte funderar i termer som yin och yang i sitt vanliga liv. Men han tycks ju inte heller fundera i termer som likhetsfeminism. Kanske kan det påverka hans lands ekonomi. En balans skapad genom att den lilla männsikan funnit sin plats i livet.
Att hacka sönder debatten till individuella val och statistik om förhållandes slitstarkhet så här tidigt in i tråden tror jag kommer att sabotera tråden innan vi avhandlat den stora bilden, så jag väljer att inte kommentera den biten så länge.

Att använda yin och yang som bevis på hur man ska leva sitt liv är hysteriskt roligt. Det är som att läsa horoskop och sånt dravel. Alltid kan man hitta någon som har skrivit att yang och yin säger att män ska vara hemma med barn och kvinnor ska försörja man och barn eller tvärtom och alltid kan man hitta någon som i människors horoskop tydligt ser vilken skillnad det är på män och kvinnor och att de är liksom ämnade av naturen till än det ena och än det andra. Ovetenskaplig goja helt enkelt.

Som detta nedan, där man pratar om sjukdomars yin och yang. Det är lite hokuskaraktär på det hela även om naturligtvis allt som sägs inte är ren galenskap. Och trivs man med att prata yin och yang för hur man har blivit sjuk skadar ju inte det någon. Och vill man säga att svartpeppar är yang så skadar ju inte det heller. För mig blir det lite lekstuga. Men man är ju olika. Mjölk ska visst vara yin. Ja så där kan man hålla på.



https://www.flashback.org/newreply.p...e=1&p=31617541

Fast om ämnet inte faller dej på läppen så behöver du ju faktiskt inte läsa mer. Det tycks mej som om en av oss helt missförstått ts tanke här.
Med min utgångspunkt är ämnet oerhört intressant, och inte alls någon lekstuga.

Men det är väl sällan alla är positiva till en trådstart här inne? Nog måste flera åsikter få finnas i en tråd. Att man med utgångspunkt från yin och yang kan komma fram till hur människor är får man väl göra om man vill, eller se hur de är och berätta om det med ord som yin och ryng också. Det blir ju ingen skillnad i vad man tycker eller tror sig uppfatta bara för att man kallar det yin och yang heller.

Att se att något ska vara på ett visst sätt med en utgångspunkt som yin och yang måste ju få diskuteras även om man inte håller med om att något sådant säger något alls om hur det ska vara för att vara naturligt. Är inte den här trådstarten precis likadana som alla andra här inne, det tycker jag. Att blanda in hokuspokus för att få fram att det är skillnad på män och kvinnor är ju iofs lite nytt. Eller har jag missat nåt?

Klart man får kritisera både trådstarter och annat. Men mjölk och svartpeppar hör lixom inte riktigt hit kan jag tycka.
För min personliga del vill jag fördjupa mej lite mer i vad ts skriver först innan jag kastar mej in i en mer allmän diskussion om kvinnligt och manligt. Den disskussionen har vi ju haft så många gånger så den känns rent ut sagt överflödig i detta läget.
Om några tiotals sidor kanske vi kommit längre och kan konstatera att trådstarten är densamma som alltid fast uttryckt på ett nytt sätt. Förhoppningvis blir det inte så.