Fortsättning på "Mina drömmars stad"?

Finns det egentligen någon filmatiserad fortsättning på "Mina drömmars stad"? Har letat lite på nätet men inte hittat något.

Tror inte det. Har aldrig hört något om det.

Nej, någon sådan existerar inte. Den lär inte komma till stånd heller, med tanke på den traditionellt historiska berättarkonstens minst sagt marginaliserade ställning i vår tid.

Menar du filmen från 1976? Den är rena hånet mot det Per-Anders Fogelström skrev. Fångar inte ett dugg av stämningen i böckerna. Dessutom är ju Mina drömmars stad bara en av fem (eller egentligen åtta) böcker, man måste läsa främst alla fem i stad-serien för att få ett sammanhang. Att sen läsa Vävarnas barn, Krigens barn och Vita bergens barn är bonus, där får man historien bakom karaktärerna i Stad-serien. Har länge önskat att någon skulle våga sig på att göra en RIKTIG filmsvit eller tv-serie av böckerna men antar att det är ett jätteprojekt som hade kostat enormt mycket. Men kan man filma Sagan om ringen så...............

Ps. Jag läste böckerna första gången runt 1976 och min mamma såg filmen på bio ungefär samtidigt. Hon tyckte den var det värsta skit hon sett. Hade svårt att övertyga henne om att böckerna var något helt annat men idag är hon lika stor fantast av dem som jag.

Ja. Det var den filmen jag menade.

Precis. I Sverige blir ju filmer och tv-serier som utspelas bortom "living memory" - vilket här i landet betyder före andra världskriget - oftast hel- eller halvkalkoner med tondöv dialog, tattig scenografi och grovt övertydliga manus och skådespelarinsatser. Ni som minns "Träpatronerna" eller Arn-filmerna vet exakt vad jag talar om, och även Fröken Frimans krig är allvarligt drabbad av dessa svagheter. Övertygande kostym-tv-serier som Matador, Poldark eller Onedinlinjen är helt bortom vad svensk tv och film klarar av numera. Historiska romaner är också det en genre som mycket få svenska fölrfattare med självaktning sysslar med numera, i alla fall inte den sorten som fokuserar på den förgångna epoken och inte på övertydliga paralleller till nutiden.

Såg några minuter av Fogelström-filmen på SVT häromdagen och den var exakt så träig som man kunde vänta sig. I en scen träffas arbetarana och deras flickor/fruar för att ha trevligt någon helg, året är typ 1870, och Tummen (tror jag det var) blir sur för att hans kvinna har litet smycken och smink. "Jaha, BJÄFS?!" avfyrar han mot henne med överlägsen röst. När hon försöker beveka honom klipper han av med ett ursinnigt "Borgarslampa!!" och slår henne; paret försvinner in bakom en vägg och man hör Tummen utdela slag lika dundrande hårda som om han svingat en snöskyffel, medan hans tjej skriker förtvivlat i den kalla tystnaden. Det här är typiskt övertydligt på ett sätt som aldrig skulle ha förekommit i en engelsk eller fransk historisk film eller tv-serie (möjligen med undantag för den histrioniska The Tudors).

"Utvandrarna" är väl bra? Filmen påminner dessutom starkt om böckerna. Jag minns "Träpatronerna", sändes tydligen första gången hösten 1984, men var så liten att jag inte kan uttala mig om kvaliteten på den TV-serien.

Svenskarna har en rik historia att göra mycket film på fast skulle väl misslyckas. Mikael Persbrandt som viking, Mikael Persbrandt som karolin vid Poltava och Mikael Persbrandt som beredskapssoldat 1943. Vad som vore ballt vore Mikael Persbrandt som sliskig motorvägs- och hotellmagnat/korrumperad sosse 1961 men då är det förstås moderna tider. Lätt att göra historisk film är det dock inte och det blir svårare ju längre man väntar.

Jo, Utvandrarna är bra, liksom Lars Molins tv-serier från 80-90-talen. Men de hör till en tidigare generation, dessutom var de nog ovanligt intresserade av historia (och långt över genomsnittet som regissörer och manusförfattare). I normalfallet blir svenska kostym-tv-serier och dito filmer grovt övertydliga, humorbefriade och kantiga.

Någon sade att efter Lars Molins död 1999 har svensk tv övergett ambitionen att trovärdigt berätta om en värld utanför storstäderna och/eller bortom 50-60-talen. Numera gör man bara tv om "den urbana världen", om storstadsmänniskor i Stockholm eller på semester ute i landet (damerna i Fröken Frimans krig är på många sätt förklädda nutidskvinnor) . Det är i stort sett sant - i nuläget.

Sverige har en rik historia, men den används ju knappast alls. Vem skulle ens föreställa sig en svensk tv-serie om Gustav Adolfs inhopp i Trettioåriga kriget som motsvarade Kenneth Branaghs Henry V-film? Eller en långfilm som utspelas under Skånska kriget på 1670-talety? Nej, nej, otänkbart. "Kungar och krig"-stämplingen av den sortens berättande har i Sverige varit mycket effektiv.

Precis i denna samtid skulle det vara helt rätt om man gjorde hela Sviten Barn serien och fortsatte sedan med Stad serien för att med detta skulle man göra en allegori av dagens samhälle.

Det är ingen skillnad mot dagens invandrare och de fattiga på det dåtida Södermalm.

Göran Greider lyfte faktiskt fram en helt suverän poäng i dokumentären om PAF, i hans första Roman Ligister fanns en ordlista på det språk söderkidsen snackade på.

Hela ordlistan är idag gängse svenska, och dessa kids höll på med kravaller 1948 som liknar de kravaller som pågått i Husby, dessa ungdomar är idag integrerade i det svenska samhället.

Ja fattiga etniska svenskar var inte integrerade i samhället och det visar PAF tydligt i sina böcker.

De bodde taskigt, deras löner kunde man inte leva på, de rika på Östermalm skrev hatiska insändare om packen som bodde på Södermalm, tongångarna är precis likadana som om de hade handlat om utlänningar idag.

Och det fanns ett kontrollbehov mot kvinnor, ett sorts hederstänkande, och alla svenska kvinnor hade dessutom sjalar och levde i ett patriarkaliskt förtryck, på 1700-talet var kvinnan helt beroende av män, de var inte ens myndiga.
På 1700-talet straffades starka kvinnor hårt, i Barn serien tänker jag främst på Sofia som hamnade på ett vidrigt kvinnofängelse som var rena skandalen på 1700-talet.

En serie filmer på det här idag skulle inte vara fel, i intervjuer kunde man när filmerna kommer berätta om dagens situation för att påminna om att historien alltid går igen i viss mån.

Hade gärna sett södergängen som kallades "kvantingar" filmatiseras, men tror inte de förekommer förrän i andra eller tredje boken, längesen jag läste hela bokserien. I övrigt instämmer jag i ditt inlägg.

Har märkt att när man läst "Stadserien" och sedan läser annat av PAF så blir det lätt så att man jämför det andra med "Stadserien." Det var likadant med Vilhelm Moberg och "Utvandrareposet."