Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2011-07-11, 21:02
  #1
Medlem
Söndagkväll

Det här är vad som hände mig och jag har ingen aning om varför jag postar det här, antar att jag behöver skriva av mig...

Sitter hemma ganska sent och funderar på om jag ska åka till Erik, trots att klockan är mycket, jag är trött och han ska upp tidigt dagen efter.
Erik berättar att han sitter hemma och dricker öl med Karin, en kompis från Göteborg som jag träffat en gång förut och några andra. Men han vill ändå att jag ska komma dit, så jag bestämmer mig för att åka.

När jag kommer fram kommer han och öppnar portdörren och stannar mig i trapphuset. Han tar min hand och säger att han är glad att jag kom och att Karin är där med två bögkompisar men att de antagligen åker hem och Annie får sova på soffan. Jag säger ”jaa de hoppas jag...” och han säger att han bara försöker vara duktig och vill inte att det ska bli några missförstånd. Jag säger, jaja jag förstår (det jag förstår är att han vill visa att han inte tar mig förgivet) och vi går upp till lägenheten.
Jag börjar mingla runt och upptäcker att det är ett fylleslag. Pratar lite med en skrikig Karin och försöker vara trevlig. Snackar lite med de andra. Eftersom jag inte vill dricka gör en kompis ett glas saft till mig med ett sugrör i så att det ska se ut som att jag dricker.

Senare säger jag till Erik att jag vill gå och sova. Han följer med mig in i sovrummet för att säga god natt. Pussas godnatt, han säger "något fattas så du får ligga och vänta på mig". Han går ut och kort där efter kommer en från festen in och jag drar täcket upp till hackan eftersom jag bara har trosor på mig. Han tycker att jag ska komma ut och festa, men jag säger att jag ska festa med dem en annan gång då jag inte är trött och ska plugga dagen efter. Vi säger godnatt och han går ut. Jag somnar tillslut trots den ganska höga musiken och alla röster.

Vaknar av att någon öppnar en dörr men det visar sig vara en annan dörr och blev lite besviken att det inte var Erik som kom in till mig men somnar om.

Vaknar igen av att en dörr öppnas och den här gången är det Erik. Han frågar om jag är vaken eller om det stör. Sen frågar han om det är lugnt om han festar lite till och jag säger att det är lugnt. Han pussar mig och jag känner att jag blir lite dissig och vänder mig om. Jag hör ett pyttelitet prassel och hur han går ut genom dörren. Jag började fundera på vad han menade med ”om det stör mig”… Det är ingen musik där ute och jag hör inga röster. Varför är det så tyst? Är festen död? Hur kan han då festa vidare?? Vad var de för prassel jag hörde..? Va det en kondom??? Jag sätter mig upp och försöker samla tankarna. Nä, jag måste överreagera, det kan inte vara så (Erik skulle bli så besviken på mig om han viste vad jag misstänkte). När jag ändå inte blir lugn tar jag upp mobilen för att be han komma tillbaka och reda ut vad som händer. Men vad är det som ska redas ut..? Suddar ut smset och ställer mig upp. Har för mig att jag sätt kondomer på skrivbordet, inga där, men dem kan han ju bara ha flyttat på… Jag ställer mig vid dörren, känner att något är riktigt fel, alla sinnen skärps och allt går långsamt. Jag tycker jag hör någon stöna, första tanken är att jag måste ta reda på vad som pågår och komma här ifrån! Jag slänger på mig kläderna, känns som det tar evigheter, var de där ett till stön? Får på mig alla kläder och tar min mobil och min väska. Tar ett andetag och försöker samla mig för… ja vad? Öppnar dörren och eftersom jag måste inbilla mig, ställer väskan utanför (jag kan ju inte vandra ut helt påklädd med väskan under armen och upptäcka att det inte är något knas). Tar två steg till och ser Erik över någon annan i soffan. Han reagerar och reser sig upp. Jag tar väskan, ut i hallen, på med skorna och tar jackan och vill bara ut! Ut genom porten, första tanken är att springa till t-banan men tar andra håller eftersom Erik kommer springa den vägen om han springer efter. Springer runt huset rädd att han ska hitta mig gömmer mig bakom en bil (jag behöver tid att fatta). Tittar ner på jackan och upptäcker att det är fel jacka! Ser hur min jacka är kvar i lägenheten jag minst vill tillbaka till. Försöker samla tankarna, vad fan händer precis?? Känner hur paniken hinner ifatt mig och jag börjar andas och skaka okontrollerat. Hjärnan arbetar, vad hände precis *BAM* bilder tycker upp. Vad gjorde han *BAM* ljud kommer upp. Illamående.

Det enda jag vet är att jag inte vill ha den där äckliga jackan och att jag vill därifrån. Tar upp mobilen, tittar på den. Plötsligt blir det självklart, Amanda! Ringer Amanda som svarar men jag får inte fram ett ljud. Hon lyckas lugna ner mig och jag kan kort berätta delar av vad som hänt. Vi kommer fram till att jag ska hämta min jacka och gå ner till centrum för att ta en taxi hem till henne. Jag ser Erik långt ner på gatan och tänker att om jag skyndar mig hinner jag kanske hämta jackan innan han kommer. Springer till porten, den är såklart låst, FAN! Lovar att ringa tillbaka när jag fått tag på jackan och lägger på. Ser Erik längre bort, koncentrerar mig, samlar mig och tar ett andetag. Ropar på honom och han kommer fram till mig, lägger sig ner framför mig och jag ryter att han ska ställa sig upp och öppna dörren vilket han gör. Går upp och in i lägenheten och ser i ögonvrån hur Karin sitter på golvet i närheten och leker med kattungarna som om inget har hänt, kanske väntar hon på att Erik ska komma tillbaka. Hon kan sitta där som ett fån, hoppas hon iaf är nöjd. Byter jacka, kliver över Erik som står på knä på golvet. Ner och ut! Hör något smälla i trapphuset innan jag är uta på gatan igen.

Ringer Amanda och känner hur jag tappar kontrollen. Andas och skakar okontrollerat kan inte förstå vad som just hände. Illamående, behöver jag spy? Vill inte stanna och skyndar vidare till centrum. Kollar bakom mig så att Erik inte är efter. Allt är tomt i centrumet. Samlar mig och ringer en taxi, säger vart jag är och vad jag heter.

Ringer tillbaka till Amanda och känner hur kontrollen släpper igen. Taxin kommer, återtar kontrollen. Amanda är i telefonen helatiden men behövs inte säga så mycket. Resan tycks ta evigheter, hör att jag får ett sms och jag känner hur jag börjar skaka. Kommer äntligen hem till Amanda som lyssnar, lugnar och tröstar bara på det där bra sättet hon kan.

Erik ringer Amanda och allt blir plötsligt verkligt. Hör honom genom telefonen och Amanda som mest lyssnar. Hon återberättar vad han sa, mest ville han se till att jag var trygg. Vilket han lätt hade kunnat se till själv genom att inte göra det hemskaste som han kunde göra mot mig. Min trygghet och mitt förtroende för honom dog där och jag blev alldeles tom.
Citera
2011-07-11, 21:11
  #2
Medlem
RAAxels avatar
Då det är lite oklart i din text, så vill jag bara veta.. Erik är/var alltså din pojkvän?

Det var inte lite fräckt av honom att vara otrogen mot dig i rummet bredvid..

Det som blir jobbigast för honom och antagligen bäst för dig, är nog om du bara raderar honom utan att höra av dig eller tillåta någon som helst kontakt, så kör på det.

Beklagar.
Citera
2011-07-11, 21:17
  #3
Medlem
Deliberatelys avatar
Uhm, är det bara jag som inte riktigt förstår poängen med tråden?

Eller är det måhända så att poängen är att få en inblick i hur kvinnors liv ser ut med irrationella känslor som kommer från ingenstans och irrationella ageranden, irrationella tankar som alltihop hoppar upp och ner i berg-och-dalbana utan rim och reson eller sammanhang? Allt detta förenat med att du just skrev en tråd tillsynes utan syfte utan att bara skriva en massa om vad du gjort, tänkt och känt en kväll, allt huller om buller och där dina ageranden och tankar förefaller helt ologiska?

Isåfall har du lyckats mycket riktigt bra med att förmedla hur det är att vara kvinna, men nu måste jag ändå fråga, varför skrev du tråden, vad är det vi ska diskutera?
Citera
2011-07-11, 21:18
  #4
Medlem
Fettopappas avatar
Håller med förgående. Rätt suddigt om han var din pojkvän, men jag antar det.
Vet inte riktigt vad man ska diskutera förutom att han var en idiot som knullade i rummet bredvid.

Men hoppas du orkar dig igenom detta. Amanda verkar ju vara ett bra stöd för dig,.
Citera
2011-07-11, 21:22
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Deliberately
Uhm, är det bara jag som inte riktigt förstår poängen med tråden?

Eller är det måhända så att poängen är att få en inblick i hur kvinnors liv ser ut med irrationella känslor som kommer från ingenstans och irrationella ageranden, irrationella tankar som alltihop hoppar upp och ner i berg-och-dalbana utan rim och reson eller sammanhang? Allt detta förenat med att du just skrev en tråd tillsynes utan syfte utan att bara skriva en massa om vad du gjort, tänkt och känt en kväll, allt huller om buller och där dina ageranden och tankar förefaller helt ologiska?

Isåfall har du lyckats mycket riktigt bra med att förmedla hur det är att vara kvinna, men nu måste jag ändå fråga, varför skrev du tråden, vad är det vi ska diskutera?

+1, känns som att man har fått en inblick i kaoset.

Edit: Du har ju redan skrivit och beklagat dig om detta redan? I ett öppet förhållande är det kanske inte så konstigt att han ligger med andra, det är väl exakt det ett öppet förhållande handlar om? Sex, inte kärlek, precis som du själv skrev.

https://www.flashback.org/p27551394#p27551394
__________________
Senast redigerad av axello 2011-07-11 kl. 21:28.
Citera
2011-07-11, 22:27
  #6
Medlem
shitmagnets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jagundrar
"Långt inlägg"

Tycker mig se potential här. Du borde börja författa skönlitteratur
Citera
2011-07-11, 22:41
  #7
Medlem
Kanske det inte finns någon poäng just för att allt var så onödigt…

Han var min pojkvän som jag inte har kontakt med längre men som jag fortfarande saknar.
Citera
2011-07-12, 00:13
  #8
Medlem
jovhans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jagundrar
Söndagkväll

Det här är vad som hände mig och jag har ingen aning om varför jag postar det här, antar att jag behöver skriva av mig...

Sitter hemma ganska sent och funderar på om jag ska åka till Erik, trots att klockan är mycket, jag är trött och han ska upp tidigt dagen efter.
Erik berättar att han sitter hemma och dricker öl med Karin, en kompis från Göteborg som jag träffat en gång förut och några andra. Men han vill ändå att jag ska komma dit, så jag bestämmer mig för att åka.

När jag kommer fram kommer han och öppnar portdörren och stannar mig i trapphuset. Han tar min hand och säger att han är glad att jag kom och att Karin är där med två bögkompisar men att de antagligen åker hem och Annie får sova på soffan. Jag säger ”jaa de hoppas jag...” och han säger att han bara försöker vara duktig och vill inte att det ska bli några missförstånd. Jag säger, jaja jag förstår (det jag förstår är att han vill visa att han inte tar mig förgivet) och vi går upp till lägenheten.
Jag börjar mingla runt och upptäcker att det är ett fylleslag. Pratar lite med en skrikig Karin och försöker vara trevlig. Snackar lite med de andra. Eftersom jag inte vill dricka gör en kompis ett glas saft till mig med ett sugrör i så att det ska se ut som att jag dricker.

Senare säger jag till Erik att jag vill gå och sova. Han följer med mig in i sovrummet för att säga god natt. Pussas godnatt, han säger "något fattas så du får ligga och vänta på mig". Han går ut och kort där efter kommer en från festen in och jag drar täcket upp till hackan eftersom jag bara har trosor på mig. Han tycker att jag ska komma ut och festa, men jag säger att jag ska festa med dem en annan gång då jag inte är trött och ska plugga dagen efter. Vi säger godnatt och han går ut. Jag somnar tillslut trots den ganska höga musiken och alla röster.

Vaknar av att någon öppnar en dörr men det visar sig vara en annan dörr och blev lite besviken att det inte var Erik som kom in till mig men somnar om.

Vaknar igen av att en dörr öppnas och den här gången är det Erik. Han frågar om jag är vaken eller om det stör. Sen frågar han om det är lugnt om han festar lite till och jag säger att det är lugnt. Han pussar mig och jag känner att jag blir lite dissig och vänder mig om. Jag hör ett pyttelitet prassel och hur han går ut genom dörren. Jag började fundera på vad han menade med ”om det stör mig”… Det är ingen musik där ute och jag hör inga röster. Varför är det så tyst? Är festen död? Hur kan han då festa vidare?? Vad var de för prassel jag hörde..? Va det en kondom??? Jag sätter mig upp och försöker samla tankarna. Nä, jag måste överreagera, det kan inte vara så (Erik skulle bli så besviken på mig om han viste vad jag misstänkte). När jag ändå inte blir lugn tar jag upp mobilen för att be han komma tillbaka och reda ut vad som händer. Men vad är det som ska redas ut..? Suddar ut smset och ställer mig upp. Har för mig att jag sätt kondomer på skrivbordet, inga där, men dem kan han ju bara ha flyttat på… Jag ställer mig vid dörren, känner att något är riktigt fel, alla sinnen skärps och allt går långsamt. Jag tycker jag hör någon stöna, första tanken är att jag måste ta reda på vad som pågår och komma här ifrån! Jag slänger på mig kläderna, känns som det tar evigheter, var de där ett till stön? Får på mig alla kläder och tar min mobil och min väska. Tar ett andetag och försöker samla mig för… ja vad? Öppnar dörren och eftersom jag måste inbilla mig, ställer väskan utanför (jag kan ju inte vandra ut helt påklädd med väskan under armen och upptäcka att det inte är något knas). Tar två steg till och ser Erik över någon annan i soffan. Han reagerar och reser sig upp. Jag tar väskan, ut i hallen, på med skorna och tar jackan och vill bara ut! Ut genom porten, första tanken är att springa till t-banan men tar andra håller eftersom Erik kommer springa den vägen om han springer efter. Springer runt huset rädd att han ska hitta mig gömmer mig bakom en bil (jag behöver tid att fatta). Tittar ner på jackan och upptäcker att det är fel jacka! Ser hur min jacka är kvar i lägenheten jag minst vill tillbaka till. Försöker samla tankarna, vad fan händer precis?? Känner hur paniken hinner ifatt mig och jag börjar andas och skaka okontrollerat. Hjärnan arbetar, vad hände precis *BAM* bilder tycker upp. Vad gjorde han *BAM* ljud kommer upp. Illamående.

Det enda jag vet är att jag inte vill ha den där äckliga jackan och att jag vill därifrån. Tar upp mobilen, tittar på den. Plötsligt blir det självklart, Amanda! Ringer Amanda som svarar men jag får inte fram ett ljud. Hon lyckas lugna ner mig och jag kan kort berätta delar av vad som hänt. Vi kommer fram till att jag ska hämta min jacka och gå ner till centrum för att ta en taxi hem till henne. Jag ser Erik långt ner på gatan och tänker att om jag skyndar mig hinner jag kanske hämta jackan innan han kommer. Springer till porten, den är såklart låst, FAN! Lovar att ringa tillbaka när jag fått tag på jackan och lägger på. Ser Erik längre bort, koncentrerar mig, samlar mig och tar ett andetag. Ropar på honom och han kommer fram till mig, lägger sig ner framför mig och jag ryter att han ska ställa sig upp och öppna dörren vilket han gör. Går upp och in i lägenheten och ser i ögonvrån hur Karin sitter på golvet i närheten och leker med kattungarna som om inget har hänt, kanske väntar hon på att Erik ska komma tillbaka. Hon kan sitta där som ett fån, hoppas hon iaf är nöjd. Byter jacka, kliver över Erik som står på knä på golvet. Ner och ut! Hör något smälla i trapphuset innan jag är uta på gatan igen.

Ringer Amanda och känner hur jag tappar kontrollen. Andas och skakar okontrollerat kan inte förstå vad som just hände. Illamående, behöver jag spy? Vill inte stanna och skyndar vidare till centrum. Kollar bakom mig så att Erik inte är efter. Allt är tomt i centrumet. Samlar mig och ringer en taxi, säger vart jag är och vad jag heter.

Ringer tillbaka till Amanda och känner hur kontrollen släpper igen. Taxin kommer, återtar kontrollen. Amanda är i telefonen helatiden men behövs inte säga så mycket. Resan tycks ta evigheter, hör att jag får ett sms och jag känner hur jag börjar skaka. Kommer äntligen hem till Amanda som lyssnar, lugnar och tröstar bara på det där bra sättet hon kan.

Erik ringer Amanda och allt blir plötsligt verkligt. Hör honom genom telefonen och Amanda som mest lyssnar. Hon återberättar vad han sa, mest ville han se till att jag var trygg. Vilket han lätt hade kunnat se till själv genom att inte göra det hemskaste som han kunde göra mot mig. Min trygghet och mitt förtroende för honom dog där och jag blev alldeles tom.

Fyfan, låter som en riktigt dålig kväll! Om han gör så mot dig så är det ju en riktig skräpmänniska som förmodligen ville bli påkommen.
Bara att slänga på soptippen på dirr!

Bra skrivet förresten!
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback