Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2011-07-11, 19:43
  #1
Medlem
Vad har man egentligen för användning av detta begrepp? Vanligtvis brukar man ju säga att ambisyllabicitet råder i engelskan och tyskan, där t.ex. /n/ i ord som funny och brennen hör till bägge stavelserna på samma gång. Samma sak påstås gälla i danskan. I engelskan möjliggör ambisyllabiciteten flapp-konsonanter och i danskan kan förmjukning av konsonanter, som vanligtvis bara inträffar ordfinalt, dyka upp inne i ord (t.ex. dödene)

Det jag tycker att man kan ifrågasätta är ambisyllabicitetens betydelse. Vissa menar att bigger helt enkelt ska analyseras som /fu.ny/, dvs. som en helt vanlig CV-sekvens. Vad är då ambisyllabicitet egentligen annat än en konstruktion för att förklara varför engelsk flappning och dansk förmjukning kan äga rum? Då kan man väl lika gärna hävda att svenskan har ambisyllabicitet i t.ex. /vi.sa/–/vi[s]a/. Det leder över i följande frågeställning.

Ord som virtuell och fertil får ju normalt ett retroflext /t/. Sekvensen /rt/ skulle med separat uttalade ljud normalt ge stavelseindelningen /vir.tu.ell/ och /fer.til/. Detta [ʈ] borde väl stå i konflikt med stavelseansatsprincipen eftersom det knappast kan inleda stavelser. Eller kan det det? Det måste betyda att det antingen är koda i föregående stavelse eller, hör och häpna, ambisyllabiskt. Kan det vara så att svenskan därför har ambisyllabiska konsonanter, t.ex. i detta fall? Hur ska man handskas med [ʈ]?

Finns det några fler fonetiska bevis på ambisyllabicitet eller blir det en teoretisk pajkastning mellan olika fonologiska analyser?
__________________
Senast redigerad av In-Fredel 2011-07-11 kl. 19:55.
Citera
2011-07-11, 21:04
  #2
Medlem
MauroSpockos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av In-Fredel
Hur ska man handskas med [ʈ]?
Man kan nöja sig med att analysera stavelser på den fonematiska nivån, och frångå den indelningen helt när man går ner på det fonetiska.
Citera
2011-07-11, 21:45
  #3
Medlem
Nu skrev jag naturligtvis helt fel ovan; det ska inte stå bigger utan funny...

Citat:
Ursprungligen postat av MauroSpocko
Man kan nöja sig med att analysera stavelser på den fonematiska nivån, och frångå den indelningen helt när man går ner på det fonetiska.
Nog är väl stavelser relevanta ibland även när det gäller rent fonetiska aspekter, såsom stavelsens kvantitet? Eller syftar du på något annat? Är du av den uppfattningen att det är värdelöst att tala om ambisyllabicitet i engelska ord som Peter, som får en flappkonsonant? Hur skulle du själv dela in det i stavelser när flappkonsonanten rör sig på fonetisk nivå?
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback