Citat:
Ursprungligen postat av
Kammadaj
Inte Sveriges äldsta, men bland Sveriges äldsta byggnaderna, Dalby Kungsgård. Det som dock är intressantast är att stallet från anor bak till 1200-talet och där mycket fortfarande är identiskt användes fortfarande.
En intressant dokumentär om detta från Statens Fastighetsverk och med Melker Becker
https://youtu.be/3wULWsE02K4?si=UqMixiPeCdSgOpk3
Det finn sju en del byggnader som har bara en liten del av någon del av byggnaden som härstammar från äldre tider än den resterande byggnaden.
Men frågan är om det egentligen kan räknas till samma byggnad då.
Lunds domkyrka, inklusive Kryptan, har ju en källa inmurad nere i kryptan - och den källan är ju äldre än kyrkan. Den var ju också "i bruk" (om man kan säga så) säkert långt före någon ens hade kommit på tanken att smälla upp ett stycke katedral på platsen.
Sen så har vi ju en annan sak också, som kanske bör tas i beaktande.
Dvs det finns ju - förmodligen - fortfarande en eller annan "gravkammare" från forntiden som fortfarande ligger orörd där, i sin hög och skyddad av ett stycke jord.
Men i mitten ligger fortfarande högens invånare och sover sin djupa sömn på sin bädd, i sitt lilla hus.
Då måste man väl ändå kunna se det som en byggnad som fortfarande används för det syfte som det en gång i tiden byggdes för.
Och, på tal om just det så är det lite kul, ändå, att läsa om gammal folktro som bla kan berätta om hur dessa "högarnas invånare" egentligen bor och sover. För tydligen är det någon, någongång, som har tittat in och kunnat se precis hur det såg ut där - och sen återberättat det till vem som än ville lyssna. De historierna färdades sedan vidare från mun till öra, i generationer efter generationer.
Man visste alltså att det - i vissa iaf - gravhögar alltså fanns byggda trähus, som var fullt inredda enligt sin tids inredningsmode, och att den döde låg på en säng.
På något ställe i Tyskland har man t.o.m. hittat ett sådant rum intakt, och därefter byggt upp det igen inne på ett museum för allmän beskådning.
Det beskrevs även i Beowolf-sagan (där trollet Grendel och hans morsa alltså bodde).
Men de representerade en äldre tid, redan när Beowolf-sagan först kom till, och de protesterade alltså starkt mot de hädiska nymodigheterna såsom "Mjödhallar" med sitt vilda supande och skrålande sång. "Aldrig får man en lugn stund," klagade Grendels mamma och skickade sin son ut för att återställa ordningen igen.
