Citat:
Ursprungligen postat av Gromph
Jag skulle bli mycket förvånad om inte de "goda" åren sammanfaller med betydande ökning i penningmängd. (Reverser, kredit i butiker od). I Sverige kallade man 20-talet "det glada 20-talet".
Efter en period med ökande skuldsättning så har ett tillstånd av överskuldsättning inträffat och ytterligare skuldsättning sker inte. I stället kommer kreditförluster och amorteringar. Det kallar vi recession/depression. Det spenderas mindre och därmed köps och jobbas det mindre. (BNP minskar och arbetslöshet ökar). I det läget känner sig staten (antagligen oberoende av politisk tillhörighet) nödsakad att ingripa. Det gjorde man på 30-talet och det gör man nu. Och i Japan har man hållit på sedan 1990 (och skapat dubbla USAs statsskuld).
Vill man undvika stora statliga utgiftsökningar är det nog en bra ide att försöka undvika perioder av stor kreditexpansion. Men du får svårt att hitta politiker som vill gå med på det.
Håller med i det mesta du säger. Dock så får man problem i om man kollar på omfattningen, den ekonomiska boomen berodde till åtminstone stor del på att man skurit ned den offentliga sektorn med en tredjedel och skatterna likaså. Detta vid en fjuttig ökning av monetära basen, kan jämföras med idag då den är enorm.
Dock tror jag den rådande uppfattningen är att det man mäter är det som spelar roll. Så många ekonomer tror verkligen att ekonomin växer av skuldsättning och inflation, även fast jobben "kostar" flera miljoner. För för dem är inte BNP en mätning av ekonomisk tillväxt, det är vad tillväxt
är. Problemet ligger således i att inte förstå modeller och att de är abstraktioner.