Preskriberat mordfall: Ulla Höglund (Södertälje, 1970)

Har du sett porrtidningar från 60-talet? De är är långt ifrån särskilt porriga med vår tids måttstock. Man får räkna med att 1970 runkade folk till postorderkatalogernas underklädesavdelning med bastanta behåar.

Den har jag hittat på helt själv. Den lyder så här:

Ulla hade träffat någon på grus- och betongfirman som Irwing jobbade på innan. Denne man var gift och kunde inte träffa Ulla hemma. De fick träffas efter arbetstid i byggbaracker som hörde till firman.

Nyckeln med serienummer på Ullas nyckelknippa, som alltså inte är en kopia, passade till exakt alla baracker denna firma disponerade. Ulla kunde då söka upp baracker och invänta Grus- och betongmannens ankomst. Nycklar med nummer brukade kvitteras ut av anställda på 70-talet och var inget Irwing skulle kunnat smyga undan efter uppdraget avslutades utan att polisen skulle nosat upp detta.

Ulla och "nyckelsponsorn" kör ut till den nyanlagda parkeringsplatsen där Ullas hemliga älskare tror att det står kvar en barack. Baracken är flyttad och "nyckelsponsorn" tycker att de kan gå upp i dungen. Ulla är inte riktigt bekväm med det hela då hon inte är klädd för detta utan det hela spårar ur.

När mördaren ringer från kiosken är en av de detaljer han tydligast kan påminna sig den av hans eget företag nyanlagda parkering och vilken typ av grus och singel som användes på parkeringen. Nyckeln i Ullas handväska pekar också mot detta scenario tycker jag.

Hur kom det sig då att utredarna inte hittade den person som ursprungligen kvitterade ut nyckeln?

Den har jag hittat på helt själv. Den lyder så här:

Ulla hade träffat någon på grus- och betongfirman som Irwing jobbade på innan. Denne man var gift och kunde inte träffa Ulla hemma. De fick träffas efter arbetstid i byggbaracker som hörde till firman.

Nyckeln med serienummer på Ullas nyckelknippa, som alltså inte är en kopia, passade till exakt alla baracker denna firma disponerade. Ulla kunde då söka upp baracker och invänta Grus- och betongmannens ankomst. Nycklar med nummer brukade kvitteras ut av anställda på 70-talet och var inget Irwing skulle kunnat smyga undan efter uppdraget avslutades utan att polisen skulle nosat upp detta.

Ulla och "nyckelsponsorn" kör ut till den nyanlagda parkeringsplatsen där Ullas hemliga älskare tror att det står kvar en barack. Baracken är flyttad och "nyckelsponsorn" tycker att de kan gå upp i dungen. Ulla är inte riktigt bekväm med det hela då hon inte är klädd för detta utan det hela spårar ur.

När mördaren ringer från kiosken är en av de detaljer han tydligast kan påminna sig den av hans eget företag nyanlagda parkering och vilken typ av grus och singel som användes på parkeringen. Nyckeln i Ullas handväska pekar också mot detta scenario tycker jag.

Det fanns säkert de som smiskade apan till snedgångna träskor och säckväv. Men här handlar det om en ung klädmedveten kvinna och skorna var inte märkvärdiga på något sätt, hon hade garanterat snyggare, mer högklackade och framför allt helare i garderoben.



Hur kom det sig då att utredarna inte hittade den person som ursprungligen kvitterade ut nyckeln?

Det kanske berodde på att hon träffade på mördaren spontant? Detta var före mobilernas tid och folk fick söka upp varandra. Var det inte ett vittne som tyckt sig ha sett henne vid skolan ha plockat upp en man som hon säger 'vad roligt att se dig' till? Jag har för mig att det vittnet bortförklarades pga dåligt kom ihåg om tidpunkten. Men det kanske var rätt dam och bil hon såg. Han kanske visste om att hon skulle lämna av Irwing vid skolan och såg till att dyka upp där i närheten för att få sig ett skjut.

Det vittnet avfördes, hon hade tagit fel på dag. Jag har svårt att tro att Ulla inte var klädd för ett ”äventyr”. Hon var vanligtvis välklädd och noggrann med sitt utseende men nu gav hon sig ut utan strumpor (troligen använde hon normalt strumpbyxor) och med ett par skor som sett bättre dagar. Hon behövde inte vara rädd om de skorna utan kunde t ex gå upp i en skogsbacke.

Den har jag hittat på helt själv. Den lyder så här:

Ulla hade träffat någon på grus- och betongfirman som Irwing jobbade på innan. Denne man var gift och kunde inte träffa Ulla hemma. De fick träffas efter arbetstid i byggbaracker som hörde till firman.

Nyckeln med serienummer på Ullas nyckelknippa, som alltså inte är en kopia, passade till exakt alla baracker denna firma disponerade. Ulla kunde då söka upp baracker och invänta Grus- och betongmannens ankomst. Nycklar med nummer brukade kvitteras ut av anställda på 70-talet och var inget Irwing skulle kunnat smyga undan efter uppdraget avslutades utan att polisen skulle nosat upp detta.

Ulla och "nyckelsponsorn" kör ut till den nyanlagda parkeringsplatsen där Ullas hemliga älskare tror att det står kvar en barack. Baracken är flyttad och "nyckelsponsorn" tycker att de kan gå upp i dungen. Ulla är inte riktigt bekväm med det hela då hon inte är klädd för detta utan det hela spårar ur.

När mördaren ringer från kiosken är en av de detaljer han tydligast kan påminna sig den av hans eget företag nyanlagda parkering och vilken typ av grus och singel som användes på parkeringen. Nyckeln i Ullas handväska pekar också mot detta scenario tycker jag.

Polisen var mycket hänsynsfull och ville inte efterlysa nyckeln under semestern så när de väl fick reda på att nyckeln tillhörde en före detta uppdragsgivare till Irwing verkar det inte lett till fler åtgärder.

Alla nycklar på arbetsplatsen hade samma kod tydligen. Det gick inte att spåra en individuell nyckel och vem som kvitterat den.

Lägg till att Ullas syster var ovetande om att hon skulle få ett besök. Irwing påstod att Ulla hade sagt att hon planerade att besöka systern. Jag tror som du att Ulla hade andra planer som inte omfattade varken Irwing eller systern kvällen hon försvann.

[/b]

Nu förstår jag inte hur du menar, kunde nyckeln knytas till en viss person eller var det inte möjligt? Det borde väl varit någon som inte kunde återlämna sin nyckel även om man inte kunde skilja nycklarna åt?

Och efter att ha visat upp nyckel i pressen och fått träff var den passade skulle man avrundat alltså? Nja, nog för att man verkar enögt ha försökt sätta IH men ändå.

Var var Irwing då, innan han kom inknatande på sin kurs? För den där promenaden, den ägde knappast rum.

Det vittnet avfördes, hon hade tagit fel på dag. Jag har svårt att tro att Ulla inte var klädd för ett ”äventyr”. Hon var vanligtvis välklädd och noggrann med sitt utseende men nu gav hon sig ut utan strumpor (troligen använde hon normalt strumpbyxor) och med ett par skor som sett bättre dagar. Hon behövde inte vara rädd om de skorna utan kunde t ex gå upp i en skogsbacke.

Från Sveriges dödsbok:


Hon var 18 år och fem veckor när hon gifte sig. Hon hade då enligt podden jag länkat till fött "A" redan. Irwing gillade tydligen nyblivna 17-åringar då och kanske även före detta 16-åringar...

Vilket datum var Irwing född?