Två svenska journalister gripna i Etiopien [benådade & frisläppta 2012-09-10]

Klockrent!

Bullen har valt väg, svara nu TransitGloria

Jag vill minnas att det var krimreporter som startade den diskussionen med följande påstående

Av det inlägget förstår man att de försökte göra en viktig insats men fängslades och misslyckades. Men då gör de en annan viktig insats, nämligen att påminna om något hela världen redan vet.

Jag har frågat krimreporter om detta är det faktiska resultatet av hela cirkusen, men har inte lyckats få ett konkret svar. Har du något att tillägga?

Bah! Jag trodde du skulle svara på personangreppet... hursomhelst, väl talat!

Att man hela tiden måste upprepa historien i den här tråden är förbluffande.

"Innan dom hann någon vart"???

Dom "hann" ta sig in illegalt i ett land och där få sina legosoldater skjutna. Fö nästan plågsamt att läsa hur illa terrorsvenskarnas försvarare sköter sig på FB. Journalistiken är sannerligen i kris

Till Bullen och krimpas försvar bör sägas att de är medlemmar i en yrkeskår där det viktigaste inte verkar vara att åstadkomma något utan att ha "försökt".

Det viktiga är inte resultatet, utan avsikten. I det ljuset är det lättare att förstå varför svensk journalistik ser ut som den gör.

Ser man diskussionen i denna tråd så är det långt ifrån alla som förstår att diktaturer fängslar och tystar obekväma journalister på felaktiga grunder.
Jag tror dessutom att det är väldigt få Svenskar vet om hur det är att leva i Etiopisk fångenskap. Något som nu berättas.

Gääääääässssp....

Ja precis dom gick ju som bekant i regerings fälla det är korrekt uppfattat.

Nu börjar du skjuta rejäla luftskott.
Det är väl snarare så att det ena inte utesluter det andra. Vad jag vet har ingen hyllat dom för något utfört arbete.
Man kan ju däremot respektera avsikten, risker man tar och de straff man genomlidit.

Det tror jag de allra flesta i den här tråden visst förstår.
Men det var ju inte därför J & M blev fängslade.


Det är något helt annat och möjligen intressant läsning men att bli korrekt dömd för terrorbrott är knappast underlag för hjältestatus.

Fast i detta fall handlar det inte om att de fängslats för sina åsikter utan för att de gått in i ett land med en beväpnad styrka. De har fått en hjältestatus som de inte förtjänar och media tycks inte ha några som helst intressen av att ställa några obekväma frågor om deras syfte med resan eller varför de tog sig in i landet med en privatarme.

Det finns inte så många svenskar som vet hur det är att sitta i ett norsk fängelse heller. Kanske borde någon terrorist, förlåt journalist, gå över den norska gränsen med en beväpnad grupp för att granska norsk oljeindustri. Åker de fast så kan de sedan skriva en bok om norska fängelser och bli hyllad i svensk media.

Så kontentan blev att journalister far illa i diktaturer. Jag tror att fallet Dawit Isaak, som media gjorde till en följetång, klargjorde det om någon mot förmodan låg i koma under hela grundskolan. Men av någon anledning var diplomatin från Carl Bildt i hans fall så tyst att den inte hördes. Det var en martyr som gärna fick sitta kvar och ruttna i sin cell trots att han till skillnad från P&S fängslades för att ha gjort sitt jobb som journalist, inte för ett brott även icke-diktaturer hade straffat.

Är det allt, Bullen? Är det behållningen? Att diktaturer ogillar pressfrihet och hur det är att sitta i fängelse för ett brott man begått? Ja, det är ju Pulitzerläge.

Hela den här automatiska hjältestatusen får mig att tänka på Kenneth Ahls första bok Rävsaxen. Där beskriver han hur en polis på 70-talet i Sverige automatiskt blev en hjälte när han skjutit någon med sitt tjänstevapen, oavsett anledning eller situation.

Jag undrar om detta är en variant på denna "kåranda". Att media idag agerar som moralisk och ideologisk polis är uppenbart. Liksom att man som upprätthållare av dessa värden inte behöver bry sig om värdsliga lagar i lika stor utsträckning som "civila". Om bara avsikten är rätt kan man köpa vapen, leja soldater, kränka suveräna nationers gränser och ändå hyllas som hjälte.

Det är i så fall sannerligen en kår i förfall, där man täcker upp för och skyddar varandra och själv inte lever efter de lagar man anklagar andra att ha förbrutit sig mot - precis som en korrupt poliskår, med för litet självinsikt och för mycket makt. Persson och Schibbye är inte kriminella. Inte för att de är oskyldiga, utan för att de är journalister.