Två svenska journalister gripna i Etiopien [benådade & frisläppta 2012-09-10]

Man kan fråga sig hur bra reklam det är när den ena av parterna verkar ha ett ordförråd som består till hälften av svordomar. Uppenbarligen är Schibbye den smartare av de två. Är några intresserade utanför mediaeliten? Ser att den ligger 6:a på listan "mest sålda igår" på http://www.bokus.com/ vilket väl är rätt bra ("igår" är alltså 13 september). Men var ligger den om två veckor?

Frilansande Anders Mildner skriver i SvD

"Som fängelseskildring torde den omedelbart kunna räknas till klassikerna. Det är i stort sett omöjligt att inte gripas av den effektiva dialogburna texten – uppdelad i stycken där Martin Schibbye och Johan Persson berättar några sidor var."

http://www.svd.se/kultur/litteratur/...ik_8516844.svd

Nu kan jag inte säga så mycket om Johan och Martins litterära färdigheter då jag läst förhållandevis lite signerat dem, men spontant känns det magstarkt. Eller är det verkligen en ny Papillon som står där borta i boklådan? Sista citatet i recensionen hämtat från boken vittnar snarare om en snyfthjältevinkling av sällan skådat slag.

"Jag har intervjuat journalister på Filippinerna och i Thailand som skjutits, fängslats och riskerat livet för det här yrket. Nu förstår jag dem. Nu förstår jag in på bara skinnet innebörden i orden. Att de ska vägas och inte bara räknas. Vikten av yttrande-, tryck- och pressfrihet. Innan var det ett ord på ett papper. En paragraf i en lagbok. Nu är det allvar. Blodigt allvar. Bokstavligen."

Det har aldrig handlat om tryck/pressfrihet utan om en legitim rättegång där Etiopien prövar varför två svenskar valde att korsa dess gräns med hyrda beväpnade män.

Inskränkningar på tryck/pressfriheten hade eventuellt kunnat komma senare, om de hade lyckats uträtta någon av de ambitioner de reste med till Afrika, nu finns inget sådant material och följaktligen inget att uppröras över ur den aspekten heller.

Däremot kan jag förstå att deras känsla är sådan eftersom de satt fängslade som journalister i eget tycke, problemet är bara att Etiopien inte ser dem som journalister utan som svenska brottslingar som utfört terroristhandlingar (inte någon annan heller för den delen, förutom det egna skrået och en begränsad skara på vänsterkanten).

Nu har jag bara ögnat i boken men jag såg inte att Schibbye och Persson på något sätt kommenterar att ett antal av dessa beväpnade män dog i en eldstrid med militären när Schibbye och Persson greps. De dog alltså som ett direkt resultat av Schibbyes/Perssons beslut att korsa gränsen illegalt med hjälp av dessa män.

Har någon läst boken mer noggrant och sett något om detta?

För ett par månader sedan kom ett kapitel i Filter.
Det kapitlet recenserades så här
http://hd.se/kultur/2013/07/23/resan-mot-fangelset/

du kanske ska läsa lite noggrannare.

Men nu var det ingen recension som efterfrågades. Och inte ens i recensionen ser jag något annat än hintar. Hur noggrann måste man vara för att hitta något som inte finns? Är det politisk eller kollegial noggrannhet?

Är det orden "biljakten över gränsen" eller "jagade av etiopiska soldater" som du anser klargör att en eldstrid ägde rum där människor dog? Det säger inget. Du kan väl berätta, som har läst boken. För du har väl läst boken? Efter ditt ståndaktiga försvar av kollegorna i tråden och hänvisande till deras viktiga humanitära arbete hoppas jag verkligen du har läst deras viktiga verk.

jag har inte läst boken. jag kommer förmodligen att göra det.

det var som du säger en hint om vad winston smith kan hitta om han läser noggrannare..
Schibbye och Persson försökte göra en viktig journalistisk insats, fängslades och gör nu en viktig journalistisk insats bland annat genom att påminna om hur den etiopiska regimen försöker begränsa mänskliga rättigheter.

Inte ett ord om de svarta terroristernas öde. Dom fick väl dö tysthet när dom skyddade Djungel-Jim I och II. Vänskapskorrupta krimreportrar och liknande lär aldrig gräva i den storyn

Så recensionen hintar om något du vet står i boken trots att du inte läst den.
Och de misslyckades med sin insats men eftersom de nu skriver en bok om misslyckandet har de egentligen lyckats.

Ok.

ja de misslyckades att på plats skildra förhållandena i Ogaden.
Det är inte så ovanligt för en journalist att inte komma åt det man vil ha tag på.
Särskilt inte i ogaden.

Då skildrar man något annat.

Vad fiffigt! Och praktiskt. Vari ligger den humanitära journalistiska insatsen i "något annat?"

i det här fallet i att skildra villkoren i etipioskt fängelse men också det satt i ett större sammanhang.

intresserad,
http://438dagar.se/

läste nån artikel i aftonbladet eller nåt igår där det stod att schibbye funderat på att smuggla ut sin sperma till frun så hon kunde få fler barn om de skulle suttit 20 år... selfish much? hade jag suttit i fängelse i 20 år hade jag nog velat att min fru skulle få träffa nån annan... men visst, sitter man i fängelse har man väl rätt att vara lite självisk också kanske