Varför syltar alltid folk ihop begreppen skinhead och nasse??????? Det liksom hör inte ihop. SOMLIGA skinheads var politiskt aktiva, däribland på den yttersta högerkanten. Iklädda sina skinheadkläder var dom ofta med på demonstrationer och kravaller. Icke politiska skins som endast ville vara med o slåss och busa lite hängde ofta med skinheadpolarna med nazistiska sympatier. Det var inget man brydde sig om, vad polarna tyckte om judar eller invandrare. Man var ändå polare o hade roligt ihop och de sk nazistiska åsikterna var sällan särskilt seriösa utan mer en förevändning för att få revoltera och gå emot strömmen av vanliga svenssons. Dessa människor fick på omvänd maner iklädda sig rollen som nazismens ansikten i media, och folket köpte denna myt rakt av. Rakade du skallen eller hade bomberjacka o kängor så var du per automatik nazist. Tänk om bara människor tagit sig en gnutta tid att sätta sig in i saker o ting innan dom öppnade käften.
Jag har aldrig varit skin själv. Men levt i direkt närhet till människor som var. Det var unga grabbar. Mycket som skulle ut. Mycket testosteron, ilska, frustration över livet, levnadssituationen. Dom klassiska bitarna, en morsa som söp, en farsa som inte fanns där eller det omvända. Svårt i skolan. Ofta lite bokstavsbarn. I grund o botten jävligt bra killar. En missuppfattad subkultur, med stor gemenskap o värme folket emellan som tyr sig till denna kultur. En jävligt styv subkultur med stor tilldragningskraft. Kan ibland komma på mig själv med vissa attribut, ett par skor, en jacka, eller rakad skalle. För gammal för att känna behov av att vilja vara eller tillhöra en grupp. Men ser jag en skin på stan så får jag alltid ett varmt leende. Kanske ser jag lite av mig själv. En ung, förbannad kille. Som liksom jag kommer växa upp, värdera saker i livet annorlunda o till slut hamna rätt. Eller åtminstone på en lugnare väg i livets djungel.
Jag har aldrig varit skin själv. Men levt i direkt närhet till människor som var. Det var unga grabbar. Mycket som skulle ut. Mycket testosteron, ilska, frustration över livet, levnadssituationen. Dom klassiska bitarna, en morsa som söp, en farsa som inte fanns där eller det omvända. Svårt i skolan. Ofta lite bokstavsbarn. I grund o botten jävligt bra killar. En missuppfattad subkultur, med stor gemenskap o värme folket emellan som tyr sig till denna kultur. En jävligt styv subkultur med stor tilldragningskraft. Kan ibland komma på mig själv med vissa attribut, ett par skor, en jacka, eller rakad skalle. För gammal för att känna behov av att vilja vara eller tillhöra en grupp. Men ser jag en skin på stan så får jag alltid ett varmt leende. Kanske ser jag lite av mig själv. En ung, förbannad kille. Som liksom jag kommer växa upp, värdera saker i livet annorlunda o till slut hamna rätt. Eller åtminstone på en lugnare väg i livets djungel.
