Citat:
Ursprungligen postat av Pust
I praktiken handlar demokrati inte om att majoriteten styr. Det kanske är så på pappret, men flertalet medborgare får långt ifrån alltid sin vilja igenom i vissa frågor. Som exempel kan jag ge FRA-lagen, invandring (Sjöbo-omröstningen) och fri abort (innan man införde det gjorde man en opinionsundersökning och ca 26 procent eller något sådant svarade ja).
Sverige är ju en representativ demokrati som styrs av politiker som ofta inte är det minsta representiva för väljarna. Det sker ofta i maktsamlingar (se tex bostadsrättsföreningar) att de som ha mest ork, ambition och energi att klättra kanske inte är de som är mest representativa för medlemmarna/väljarna, eller ens de mest lämpade. Men man låter dem hållas för att de tar på sig skitgörat/lägger ner den nödvändiga tiden.
Karriärpolitikern kan dock ofta ha underliggande agendor och mer eller mindre dunkla/obskyra motiv som drivkraft, jag tror ju tex att HBT rörelsen och nyliberaler är grovt överrepresenterade i kammaren. Och det påverkar naturligtvis i slutändan den praktiska politiken.
En annan faktor är att alla politiska beslut tas och därefter adminstreras av medeklassmänniskor med ofta likriktade medelklassvärderingar. Partisystemen i Sverige uppmuntrar också feg konformism.
I stort har vi dock de politiker vi förtjänar. Finns dock ingen att skylla på utom väljarna, och eventuellt, Bonnier. Just nu i har det tyvärr gått väldigt snett, men möjligen ser vi rudimentära tendenser till ett kommande paradigmskifte och ett återvändande till verkligheten bland vissa opinionsbildare och politiker. Själv hoppas jag på mer direktdemokrati i framtiden.