Hur ska jag släppa mitt ex?

Hej Flashback!

Jag kommer nu försöka beskriva min relation till mitt ex, som sträcker sig ett par år tillbaka i tiden. Har feber just nu så jag får be om ursäkt ifall det låter lite yrt och virrigt, men jag hoppas att ni förstår ändå. Nu till problemet.

Jag är precis 18 år fyllda, och mitt ex är ett år och tio dagar yngre än mig.

Vi kom i kontakt via gemensamma vänner på en gruppchatt på msn i början på april 2009. Från början tyckte jag att hon var en riktig fjortis, men vi började snacka mer och mer och tillslut så hade jag utvecklat känslor för den här donnan. Första gången jag träffade henne kramades vi, och jag bara kände direkt hur jag rös till i hela kroppen. En helt sjuk känsla, hon kändes verkligen som den rätta. Trots att jag bara var 16 år då kände jag verkligen att hon var perfekt för mig.

Vi fortsatte att prata via sms och msn varje dag, flera timmar om dagen, fram tills nästa gång jag träffade henne, i september. Vi gick på en promenad i hennes område, och när vi skulle säga hej då så kysstes vi i en halvtimme ungefär. Jag mötte upp mina polare som var på den festen vi skulle till hos en annan polare, och jag förklarade hur oerhört lycklig jag var för att jag hade träffat en underbart vacker tjej och blivit kär i.

Det gick ett par veckor, och så berättade hon (vi kan kalla henne för Hanna) att hon tänkte vara hemma från skolan dan efter, och frågade om jag ville komma hem till henne på morgonen. Givetvis svarade jag, och gick och lade mig, galet upphetsad och spänd på morgondagen.

Jag vaknade, tog på mig kläderna, sjukanmälde mig från skolan och åkte hem till henne. Väl där satte vi oss i soffan och glodde på tv, hon lutade sig mot min axel och jag kände att ytterligare utbyte av saliv var på ingång. Det hela sket sig, varför har jag ingen aning om, och när jag ska åka hem så säger hon att hon bara vill vara kompis med mig, och att hon tyckte att jag var annorlunda i verkligheten. Jag blev ganska så knäckt, men fann mig i situationen och vi fortsatte att hålla kontakten under hela vintern. Hon var kär i två andra killar under den tiden, som det inte blev något med. Det fick mig givetvis att må ännu sämre.

Men så småningom så fick vi den där galet intensiva kontakten igen, och vi pratade återigen oavbrutet via msn och sms varje dag. Vi träffades dagen efter hon kom hem från en två veckor lång utlandsresa, och vi kysstes och allt kändes perfekt. Följande procedur upprepade sig fyra dagar i rad, och vips inledde vi ett förhållande. Jag tyckte att allt kändes rätt overkligt, från att ha varit kär i henne så länge till att äntligen få kalla henne för min.

Vi blev tillsammans i juli, och hade det kanonbra ända fram till december, då jag började få psykiska problem som bara blev värre och värre. Kände inte riktigt igen mig själv. Var oförmögen att känna några känslor. Tappade livsglädjen utav bara helvete, trots att jag hade henne. Jag älskade henne fortfarande, även om jag inte kunde känna av det direkt.

Vi tog en paus på en vecka i januari, men blev sedan tillsammans igen. Kände dock fortfarande inte att jag klarade av det för tillfället så jag gjorde slut med henne i mars, sa att jag fortfarande älskade henne och att det var fel på mig. Hon accepterade det, och vi slutade prata ett tag. Men sen började vi prata lite smått, och vi träffades på en fest där jag sa att jag inte hade släppt henne än, och att jag var ångerfull för att jag hade dumpat henne. Hon sa att hon förstod mig, men att hon inte ville ta tillbaka mig, trots att hon fortfarande älskade mig också. Jag var ok med det, och kände ändå att jag kunde gå vidare. Sen träffades vi för knappt en månad sen och hade sex, och allt kändes jättemysigt. Jag sa att jag gärna ville försöka igen, men hon sa att hon inte vågade riskera att förlora mig en gång till.

Idag så konfronterade jag henne och frågade om hon verkligen inte såg någon framtid alls mellan oss, och hon svarade att hon inte gjorde det för tillfället. Hon ville ha kvar mig som en bra kompis, men jag sa att jag inte klarar av det. Så jag sa till henne förut att jag tänker stryka henne ur mitt liv, att det var den enda utvägen jag såg tack vare hur situationen såg ut. Hon blev (tror jag) ganska ledsen och frågade om det här var sista gången vi skulle prata med varandra osv. Jag svarade ja. Tog bort henne från facebook, msn och raderade mobilnumret och allt det där.

Jag vet att jag får skylla mig själv, men jag jag vet att det finns mer kvar att ge ifrån båda av oss. Jag hoppas verkligen att hon inser det någon dag.

Min fråga till er är då, hur fan ska jag göra för att släppa henne? Jag ser verkligen en framtid med henne. Jag vill bli gammal med henne. Det låter säkert helt sjukt och sånt för en 18-åring, men jag kan inte hjälpa det. Tanken på att se/höra henne med någon annan får mig att vilja skjuta mig själv.

Behöver inte höra att jag är en idiot och att jag får skylla mig själv, för det vet jag, men jag behöver lite tips på hur jag kan komma över henne.

Förlåt för WOT, men jag hoppas att någon orkade läsa igenom detta iaf. Tack på förhand.

Även om det är jobbigt så är det bara att bita ihop och ta dej igenom det. Du kommer glömma henne med tiden. Det som inte dödar dej gör dej starkare!

Det var inte så svårt att läsa igenom, så cred till dig trotts din unga ålder.

Men du har betett dig som en sinnessjuk person och trott att allt bara fixar sig, men blev till slut blåst på konfekten, du gjorde bort dig, brände alla broar osv. Ta lärdom av ditt beteende, inte hennes och gör rätt nästa gång.

Blir man härdad av att förlora armar och ben också? Eller att bli så pass sönderslagen att man blir en grönsak (har alltid tyckt att påståendet är idiotiskt därför jag dissar det, dissar dock inte dig, men argumentet är dåligt och Nietzsche var galen, inte direkt en man sätta sin tilltro till och vi ser hur korkat påståendet egentligen är, man kan inte direkt säga att Nietzsche blev starkare med sitt mentala sammanbrott, filosofdåre som han var, passa dig för filosoferna dåliga människor hela högen)?

Till TS gör som du sa, stryk ut henne ur ditt liv, inte svårt om du verkligen vill och sluta älta.
Det är slut, gå vidare, ju längre du ältar ju längre tid tar det.

Det är nog mycket det här att hon inte vill ha tillbaka dig, som gör att du inte kan sluta tänka på henne och du får tankar som att hon är perfekt för dig osv. Skulle hon ta tillbaka dig direkt hade ni nog gjort slut ändå ganska fort för du hade insett att det var visst inte som du hade tänkt dig ändå. Blir man dissad blir man "FETT KÄR!!" men inte långvarit..

Så glöm henne bara. Tufft, men sånt är livet, och du är bara 18. Du kan ju börja gå på krogarna nu och allt

Tack för era svar!

Har faktiskt tänkt igenom det här sen jag skrev inlägget, och det känns mycket bättre redan. När jag fick lite distans till det hela så insåg jag att det var mycket som inte funkade mellan oss heller, och att det är bättre att titta framåt och inte bara glo i backspegeln hela tiden.

Återigen, stort tack för hjälpen!

Hej, då var det jag igen. Vet inte ifall någon läser, men kan ge en snabb update ändå.

Fick precis reda på att hon hade gått och snackat en massa skit om mig, berättat personliga saker för hennes kompisar som jag berättade för henne i förtroende. Snackade massa goja om att "nu har jag ingen som köper ut folköl till mig längre" osv. Patetisk, idiot, mongoloid och grejer vad bara ett axplock av vad hon hade kallat mig.

Så, där visade sig sliddjurets verkliga sida. Det är dock rätt sjukt att man har lärt känna en människa under så lång tid, älskat och varit tillsammans med, och får veta att hon är sån här.

Fyfan.

Get drunk and get laid är inte alltid så fel som det låter i dessa lägen