Amerika lovade Stalin att öppna en andra front mot Tyskland men sköt upp den till 1944 då de inte hade något emot att både Tyskland och Sovjetunionen decimerades på sin befolkning,och varför skulle inte det vara så underligt om de även hyste samma syn på judar och var likgiltiga till just deras öde.
Alla folk i Europa led och inte bara judarna.
De är ju först under efterkrigstiden som vår nuvarande syn på WWII formades och tidsandan var väsentligt annorlunda innan och under kriget. Många amerikaner som slogs mot nazismen var troligen lika antisemitiska som alla andra europeiska folk som med likgiltighet såg judar fraktas bort.
Antisemitism är inte något utmärkande vare sej för tyskar eller nazismen eller ens nazitiden utan var innan WWII allmänt tankegods och inte alls tabubelagt som idag.
Judar har aldrig varit särskilt populära någonstans och varför skulle de allierades cynism angående judarnas öde vara mer upprörande än den som visades mot ryssarna och andra slaviska folk eller mot tyskarna decimering genom att ingripa först, när Stalin krossat Tyskland sista erfarna arméförband sommaren 1944 (Operation Bagration) för att rädda Europa? Detta ett av de största nederlagen för Wehrmacht under hela Andra världskriget. Enligt de tyska militärernas mening innebar katastrofen i Vitryssland ett slut för tyskarnas organiserade motstånd på östfronten.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Bagration
Få av de som hörde ryktena trodde dem eller prioriterade annat som att vinna kriget mot Tyskland och märk väl att det även under WWI gick skräckhistorier om tyska soldaters uppträdande som efter kriget visade sej helt grundlösa och enbart vara propaganda. När makthavare under WWII fick höra ännu värre rykten och berättelser,gjorde det troligen att många avfärdade dem som rykten eller var uppriktigt likgiltiga till judarnas öde. De vill främst vinna över Tyskland men inte för att rädda judar utan för att gynna sina egna intressen.
De i Sovjetunionen,Polen,men även Tyskland decimerades ju långt mer än vad judarna gjorde och under ett brinnande krig där var och en är mest bekymrad över sitt eget folk och familjs öde samt prioriterade att vinna kriget var det kanske inte särskilt underligt att få ägnade någon uppmärksamhet åt just judars öde..?
Det var långt mer än just judar som led under kriget och judar i Östeuropa togs med tveksamhet upp i de partisanförband som sattes upp i skogarna som kämpade bakom tyskarnas linjer. Judar är kända för att vara femtekolonnare och allmänt opålitliga även om det inte är politiskt korrekt idag att framföra de åsikterna som under denna tid var allmän norm. Polacker hjälte inte gärna judar och var allmänt likgiltiga till judarnas öde och hade fullt upp med att klara sej och de sina kunde även ange dem för tyskarna. Enbart om judar hade egna vapen eller nåt att bidraga med,annars fick de klara sej bäst de kunde eller ställa upp egna förband.