Självmord av darwinistiska skäl, det enda rätta

Naturen är inte särskilt svår att förstå sig på. De bäst lämpade överlever och för sina gener vidare på de svagas bekostnad. Alla som inte tillhör de lyckligt lottade är att betrakta som evolutionära återvändsgränder. Med andra ord är dessa individer helt meningslösa och fyller inte någon funktion, förutom att i viss mån bidra till att de starka kan utöva sitt evolutionära herravälde. Människor som befinner sig i denna beklämmande situation kommer förr eller senare till insikten om den egna svagheten i relation till andra mer livsdugliga individer. Det är förstås en mycket nedbrytande insikt och borde rimligtvis få de flesta att överväga drastiska åtgärder.

I vårt samhälle finns tusentals individer, undertecknad inkluderad, som saknar de rätta egenskaperna och som aldrig kommer att tjäna något syfte. Varför? Jo, på grund av att den genetiska tombolan spottade ur sig en gigantisk nitlott när vi skapades. Hur någon kan acceptera att naturen är orättvis och att man själv tillhör den genetiska avskrädeshögen övergår mitt förstånd. Raseriet, känslan av maktlöshet inför slumpens nycker och vetskapen om att man inte är en del av den stora planen borde vara de enda befogade anledningarna att ta sig själv av daga.

Självmord som grundar sig på dessa skäl är de enda berättigade. Alla andra skäl är inte godtagbara eftersom att man fortfarande kan fylla ett syfte.

Vad säger ni? Är jag rätt ute? Varför ska meningslösa individer fortsätta sina meningslösa liv? Det kan inte finnas ett enda skäl till det.

Vi ponerar att din teori sätts i verket. Varför ska "överlägsna" individer fortsätta leva? Alla människors liv är bara ett ögonblick ur ett längre perspektiv, varför inte leva när man kan? Varför denna strävan efter överlägsna individer?

Jag gillar dit cyniska sätt att tänka men ett annat sätt att se det är att vi, människor, djur och växter, är en stor del av våra byggstenars kretslopp, dvs de grundämnen vi är uppbyggda av, katalyserat av solen.

Mer är vi faktiskt inte, det är bara kemi och evolutionen är en effektivisering av detta kretslopp.

Lev så länge du kan, att vi har ett medvetande är en indirekt retardation utav detta kretslopp som sätter käppar i sina egna hjul.

Evolutionen har ingen speciell inriktning. Det finns inga egenskaper som alltid är värda mer än andra. Ur det darwinistiska perspektivet handlar det om att A. överleva, och B. reproducera sig. Om du uppfyller dessa två mål kan du räknas som "lyckad". Det du just nu kontemplerar står i bjärt kontrast till detta.

Å andra sidan, vad spelar det egentligen för roll? Om vi människor nu har sådana resurser att vi inte längre dör av lättare skador och sjukdomar, då kan ju detta räknas till en egenskap vår art har, och således någonting du kan ta del av. Varför ens bekymmra sig så mycket att självmord verkar rimligt? Njut av livet och ha så trevligt som möjligt bara. Livet kämpar inte mot sig självt som det låter som när du pratar om evolution. Jag tycker det är vettigare att se det som att livet är ett enormt nät av organismer, mineraler, och andra "döda" ämnen som hjälper sig självt framåt, mot vidare utveckling.

Om vi tänker efter så är jordens ekosystem beroende av varandra, som vidare är beroende av hydrosfär, pedosfär, och atmosfär. Jorden är ett system som bibehåller nödvändiga förhållanden för att liv skall kunna existera. Att organismer slås ut när de inte kan anpassa sig för nya förhållanden är en nödvändig mekanism för att livet inte skall riskera att utrotas. Jag tror alltså att meningen är att livet som helhet skall få fortsätta existera; inte en mörk kosmisk tävling.

Det där är ett alldeles för starkt påstående med tanke på hur lite man vet om hur universum fungerar, samt vad medvetande är. Att atomer delvis skapas genom solaktivitet är sant, men materia är också i grunden energi. Ingenting är separat från något annat. Det är ett tankefel att anta att världen består av dualiteter. Att medvetandet är en indirekt retardation som sätter käppar i sina egna hjul ter sig skrattretande för mig. No offence.

Hehe jag vet, det var inte ett jätteseriöst inlägg, men jag tycker att det är kul att låta fantasin vandra iväg lite ibland. TS ska inte behöva dö för att jag inte ville posta en liten tanke!

Med tanke på hur det moderna samhället hämmar den fortsatta evolutionen av människan, känns det som ett dött resonemang. Visst, jag hänger med på det faktum att genetiska nitlotter kan ses som meningslösa, men vad är det som vi - nitlotterna - saknar, som toppskiktet har?

Precis dessa tankegångar som farit i mitt huvud det senaste året när jag kommit till insikt och jag mår sämre och sämre desto mer jag tänker på det.

Det bästa hade ju varit om alla värdelösa människor bara skjutit skallen av sig. Och absolut inte skaffa barn!

Varför tillåter man överhuvudtaget efterblivna att skaffa barn? Eller t.e.x låginkomsttagare? Fifan!

Håller med! Vi måste verka för proaktiv dödshjälp.

Evolutionen har inget mål eller preferenser när det kommer till vilka individer som överlever, så varför ta livet av sig av evolutionära skäl?


Den individ som överlever och skaffar avkomma måste anses vara mer bättre än en som inte gör det oavsett om de är efterbliva eller låginkomsttagare. Om de intelligenta och de som är höginkomsttagare inte skaffar avkomma och dör ut måste intelligens och egenskaperna som leder till höginkomst anses vara evolutionära snedsteg ur ett retrospekt.

Då skulle jag önska att du gav ett exempel på någon form av defekt som med absolut säkerhet skulle rendera en människa hundraprocentigt värdelös för sin omgivning både fysiskt och psykiskt. Jag kan inte komma på en enda.