Tror troende på Gud, eller har de precis som ateister ingen tro på Gud?

Jag tycker att du flummar här. Det du talar om är inte "Gud" såsom ett övernaturligt väsen. Och utöver det tycks mig vissa sätt du talar om detta väldigt oklart och ofullbordat.

Villkoren som jag ansåg krävdes för att "Gud" skulle kunna vara något man tror på var; "är koherent (logiskt och lingvistiskt) och begripligt (en modell som kan svara mot verkligheten) och samtidigt satisfierar vad "Gud" ska uttrycka"

Så det som du talar om är helt vid sidan om det här diskussionsämnet. Det du talar om har inget att göra med exempelvis den Gud som vandrar omkring inne i lustgården när han upptäcker att Adam och Eva har ätit av frukten. Det blir en massa kategorifel och utnyttjande av ekvivokationer när man talar så. Då är det bättre att tala om dessa saker vid dess rätta namn utan att smyga in ordet "Gud".

Min tolkning bygger på ett sökande efter Guds ursprung hellre än ett övernaturlig fenomen. Precis lika lätt som du kan såga något på endast ett par ord, så vill jag påpeka att du har har fel i dina slutsatser.

Från min sida, som icke-troende, kan ett sådant påstående enbart uppfattas som en än tätare anknytning till mystiken. I valet mellan sökande efter aldrig bevisbara mystiska väsen bl.a. genom att tolka tusenåriga skrifter, som shaman-liknande personligheter med begränsade kunskaper, skrivit ner - väljer jag utan minsta tvekan att utgå från vetenskapligt belagda fakta. Sökandet efter kunskap bland fakta förefaller vara en, från logisk synpunkt, något vackrare metod...

Ja men trådstarten handlar om omöjligheten att ha en tro på "Gud" i en specifik mening. I den betydelsen vi oftast förstår huvudaspekten att tro på en Gud, nämligen att ha en tro att ett övernaturligt väsen av någon sort (vad nu det betyder) existerar - vilket vanligen följs av någon slags dyrkan av denna entitet och att följa de principer som förmedlats till oss från denna entitet (oftast genom profeter). När du talar om ett sökande efter Gud så är det precis det som jag talar om när det gäller hållningar, attityder och beteenden som är vad tro egentligen är, så att du tar upp det förstår jag inte då jag inte tvistar om detta utan lägger fram det så själv.

Jag vet inte vad du menar med att såga någon på ett par ord, vad jag säger är klart och tydligt redan i trådstarten och du verkar inte ha förstått riktigt vad jag talar om, alltså tar du upp något som inte har med sundheten i mitt argument att göra.



Min agenda är att diskutera det ämne som specificeras i trådstarten och ha ett meningsfullt utbyte där vi alla lär oss mer om saken. Att du tror att jag har en specifik agenda, annan än den man vanligen har vid ett meningsutbyte, att diskutera ämnet avslöjar nog mer att du har det - i synnerhet då jag var tydlig redan i trådstarten gällandes detta.

Jag provade att agera ”meningskurir” mellan två kompetenta på området, utan er vetskap om min egen roll. Jag undrar om du seriöst vill diskutera ett hållbart ”p” att tro på, som är kognitivt hållbart?

Har jag givit någon antydan om att jag inte är seriös?

Nej, det har du faktiskt inte Då skulle jag önska att du tar del utav denna länk och ger mig en kommentar av den här tolkningen av treenighetsläran : http://www.facebook.com/l.php?u=http...en&h=nAQD8qt6I

Suspekt att du länkar från Facebook till en sida utanför Facebook. Vad har Facebook med det att göra? Nej, jag går inte vidare där.

Du får ta dina argument i tråden istället.

Jag beklagar att det blev fel. Här är länken: http://www.kognitionskyrkan.nu/1.0/treenigheten

Om ingen sagt det till dig förut så låt mig bli den första: TS du är en utbildad idiot.


Du kommer få träffar Gud snarare än du tror, då kan du ju dra samma raddad du precis drog här, kommer bli ett sant nöje att se dig stå och stamma samma smörja inför tronen, om du ens får yttra dig men jag hoppas verkligen det för det vore klockrent att se dig stå där och stamma med denna utbildade idioti, "you're not real you are just a figment of my imagination".

Romans 1:22 Professing themselves to be wise, they became fools,

klockren beskrivning av dig själv TS
Men återigen, du är en utbildad idiot, du påminner en hel del om Dickie Dawkins.

Tillåt mig vidare att kontra din smörja med detta:
Finally, “Moron” Proves Bible True!
http://64prn.org/2009/03/01/finally-...es-bible-true/

Grabben du är ett kosmiskt skämt.

Låt oss se om följande resonemang är sunt. Ni får gärna peka ut vari dess brister ligger, om där är några sådana. Jag har bara flyktigt funderat över ämnet och skriver nu ner det här så att vi tillsammans kan komma till rätt med det.

Jag ska först behöva göra reda för vissa begreppsliga distinktioner.

Låt oss utgå från att tro är en föreställning i en människas medvetande om att något förhåller sig på ett eller annat sätt. En föreställning har därför ett innehåll, en modell över ett tillstånd i världen. En tro är en tro att p. För att underlätta ska jag använda den lingvistiska och logiska strukturen i satser (vilka har möjlighet att spegla både föreställningar och värld). Där p kan uttryckas i en sats där något prediceras om något subjekt. Exempelvis,
:

1) På Flashback (subjekt) diskuteras det religion (predikat)

För att en tro ska kunna hållas måste det finnas en förståelse för satsens delar, därför att i en föreställning ligger en förståelse. Du kan ha en tro som du inte vet om, men du kan inte ha en tro som inte är begriplig. Exempelvis är det inte tillgängligt att ha en tro på

2) ga i sjup x la

därför att det inte är begripligt (även om vi inte talar om medveten tro). Ett sådant uttryck har inget kognitivt innehåll. En tro måste ha ett kognitivt innehåll.

Att ha en tro innebär alltså att tro att p, där p har ett kognitivt innehåll.


Nu, vilket kognitivt innehåll har p om p ersätts med uttrycket "Gud"? Kalle tror att "Gud".

Jaa, först måste vi göra skillnad på uttrycket "Gud" och begreppet "Gud". Om du tror på uttrycket "Gud", tror du blott och enbart på bokstäverna, eller talet, G-u-d, i den ordningen - dess ljud som kommer ur dina läppar eller formas inne i ditt huvud, eller den svärta du ser på ett papper. Uttrycket "Gud" måste ha ett svarande begrepp för att din tro ska kunna vara något annat än tron på uttrycket. För att kunna tro att "Gud", måste "Gud" ha ett kognitivt innehåll. I annat fall kan du inte hålla en sådan tro.

Vilken sorts begrepp är då "Gud"?

Finns det något begrepp om Gud som både är koherent (logiskt och lingvistiskt) och begripligt (en modell som kan svara mot verkligheten) och samtidigt satisfierar vad "Gud" ska uttrycka? Jag har aldrig stött på det, och jag förstår helt enkelt inte vad det är ni troende tror på.

Tror ni på "Gud" eller har ni liksom ateister inte någon tro på "Gud"?

Jag tror själv att ni inte tror på "Gud" i den betydelsen alls, utan att "tro" i ert fall beskriver en hållning. Exempelvis, hållningen att söka efter "Gud", eller hållningen att älska din nästa, eller hållningen att hålla mitzva, eller för somliga hållningen att kriga med de som inte har samma hållning som du. Jag tror alltså inte att den specifika utsagan "Jag tror på 'Gud'" uttrycker någon tro utan att den snarare uttrycker ett beteende. Det är en talakt för att bekräfta en hållning du har inför den som lyssnar.

Och om ni tror på "Gud" i meningen att tro på vadsomhelst annat, så tror ni på något som inte kan svara upp mot definitionskraven för "Gud" (och således tror ni inte på "Gud") som exempelvis att tro på att "Gud är oändligheten", men oändlighet är ett matematiskt begrepp, och Gud kan ju inte vara ett matematiskt begrepp. Ni vet alltså inte vad som menas med "Gud" alls, är vad jag tror. Och jag förstår inte varför ni bråkar med ateister om detta då det inte är så att ateister tror att icke-p samtidigt som ni tror att p. Ingendera av er har någon som helst aning om vad Gud är, så ingendera av er kan varken tro att p eller tro att icke-p. Snarare är det så att ateister inte har någon tro alls på något alls av denna sort, och det har inte ni heller. Men ni har en önskan om att begripa därför att ni vill närma er Gud, och ni tror på sådana fullt begripliga saker som att om man är god så får man leva för evigt, eller om man försöker tro på Gud så lever man för evigt. Men begreppet "Gud" självt, ja, det har ingen någon aning om vad det är och du kan inte tro på något du inte har en uppfattning om.

Både troende och ateister har därför ingen som helst tro på något sådant som "Gud". Det är helt enkelt inte en tro som man kan ha, det är inte en tro som är kognitivt tillgänglig. Hade ni haft en uppfattning om begreppet Gud hade ni inte behövt teologer som ännu inte har kommit fram med något begripligt att kunna tro på när man säger att man tror på "Gud".