Citat:
Ursprungligen postat av conter1
Jag har på senare tid satt mig in ganska mycket i kristendom. Och jag har flera gånger argumenterat med kristna personer. Och jag undrar om någon vet starka argument eller andra saker man kan säga till en kristen person som får h*n att tappa andan?

Här är några saker att säga:

”Om jag ber dig rita en fyrkantig triangel, vad gör du?
Tar fram pennan och ritar en?
Nej, du skulle tycka att jag är knäpp som ens ber dig göra det, eftersom en triangel per
definition har tre sidor, inte fyra.
Att du inte kan rita en ”fyrkantig triangel” säger inget om din förmåga att rita
trianglar (eller fyrkanter), eftersom ”fyrkantig triangel” är ett nonsens-uttryck jag skapat genom att sätta ihop två ord.
”En sten som är så stor att ingen kan lyfta den” är på samma sätt ett nonsens-uttryck, eftersom en sten per definition är ett föremål som har en viss utsträckning i rummet och en viss tyngd, och som alltså alltid kan lyftas (förutsatt att man är tillräckligt stark).
Att prata om en ”olyftbar sten” är lika mycket nonsens som en ”fyrkantig triangel”.
”Argumentet” är alltså inte ett argument mot Gud eller hans allsmäktighet, utan bara en lek med ord.
Det är en logisk motsägelse, som i sig är rätt skojig, men det håller inte som argument.
Men måste inte en allsmäktig Gud kunna göra även det logiskt omöjliga?
Nej, den klassiska kristna definitionen (som bl.a. Thomas av Aquina var inne på redan på
1200-talet) av ”allsmäktighet” säger att Gud kan åstadkomma allt som kan åstadkommas med kraft, och Gud har all kraft.
Logiken i sig är en del av Guds eviga väsen, i likhet med t.ex. Guds kärlek eller godhet.
(Dvs logik, godhet m.m. är inte skapade av Gud, utan är en del av Guds natur.) Gud kan p.g.a. sitt väsen inte synda, inte sluta älska, inte sluta leva, och han kan heller inte göra fyrkantiga trianglar eller olyftbara stenar. ”