Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

En klassisk redox-reaktion.

http://forums.silverseek.com/archive...hp/t-6680.html

http://www.newton.dep.anl.gov/newton...em/CHEM055.HTM

Vill du inte använda silver?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Elektro...A4nningsserien

(för att din berättelse ska fungera måste besticken vara högre upp i tabellen än aluminium, annars sker reaktionen baklänges)

Skriv reaktionsformeln då karboxylgruppen i serin reagerar med aminogruppen i glycin. Vilken aminosyra är c-terminal?

Märklig uppgift, en mekanism hade ju varit betydligt mer överskådlig!

CH3CH(NH2)COOH + NH2CH2COOH -> *HEMLIG* + H2O

En kondensationsreaktion sker där en peptid(amid)bindning bildas!
Jag hittade en bild åt dig:
http://upload.wikimedia.org/wikipedi...midbildung.svg

Det är glycindelen som blir C-terminal (COOH)

Kan någon beskriva lite hur en diatomär opolär molekyl sitter ihop? Inte enbart vad bindningen heter.

Någon som kan förklara hur van der waals krafter uppstår?

Någon som kan beskriva hur ett salt är uppbyggt? Och vad heter krafterna som håller det samman? Och vad är det för skillnad på ett salt i fast form och när det är löst i vatten? Hur ändras förmåga att leda ström t ex?

Till sist, vore jättebra om nån kan förklara varför metaller är formbara medan jonföreningar inte är det på samma sätt?

Uppskattar all hjälp jag kan få

Rita följande peptid:

Tyr – Gly – Cys – Ser – Gly -Leu ?

samt
samt
Tusen tack till den som löser!

Först,
Tack för alla snabba svar.

Uppgifter:

2. 3 C(s) + 2Fe2O3(s) + 500 kj -> Fe(s) + 3 Co2 (g)
a) Vad kallas reaktionstypen?
b) Vad är delta H för deuktionen av 1 mol Fe2O3?

3. På en laboration löste man 8,0g NaOH i en 100g H2O. Då steg temperaturen med 15,2 K.
a) Beräkna med hjälp av formeln nedan värmeutvecklingen i kärlet!
q = c * m * delta T
q är värmeenergi (J), c lösningens specifika värmekapacitet (här 4.2 J/g * K)
b) Beräkna delta H för 1 mol NaOH


Tack för svar.

Samt, något bra sätt att komma ihåg och kunna separera, Jonbindning, kovalent och polär?

En diatomär opolär molekyl består av två likadana atomer. Di - två. Opolär - de har samma elektronegativitet, vanligtvis pga att det är samma atomslag. Exempel på dessa är Kvävgas, N2, Syrgas, O2 och Klorgas, Cl2. Dessa sitter ihop med en kovalent bindning, dvs de delar ett eller flera elektronpar. För att få ett fullt yttre skal (8 elektroner) så låter atomerna några elektroner cirkla runt båda atomkärnorna, så att de kan räknas som delar av det yttre skalet på båda atomerna. Klor har t ex 7 valenselektroner. De bildar par, två och två, och de två överblivna bildar ett gemensamt par som cirklar runt båda atomkärnorna. Syre har 6 valenselektroner, vill alltså ha två till, och parar ihop två elektroner från varje, så att två elektronpar cirklar runt båda atomerna. Två elektronpar => en dubbelbindning. Kväve har 5 valenselektroner, och delar tre elektronpar, en trippelbindning.


Van der Waals-bindning bygger på tillfälliga dipoler. Vid något tillfälle så råkar det finnas en eller flera elektroner fler på ena sidan av molekylen än på den andra, vilket är fullt naturligt eftersom de rör sig hela tiden. Att det är lite fler elektroner på ena sidan skapar ett lite negativt fält på den sidan molekylen, och ett lite positivt fält på andra sidan. Dessa laddade fält påverkar molekylerna runt omkring, så att de också får en lätt förskjutning av sin elektron-fördelning. Dessa laddade fält gör att molekylerna kan attrahera varandra och en Van der Waals-bindning uppstår. Den fungerar precis som en dipol-dipol-bindning, men är mycket svagare, eftersom de elektriska spänningarna är mycket lägre. Ju fler elektroner det finns i en molekyl, desto kraftigare kan dipolmomentet bli, och därmed ökar också styrkan på van der waals-bindningen. Det är därför t ex de minsta alkanerna (vanliga kolväten) är gaser vid rumstemperatur, medan de större är vätskor. De stora har fler elektroner, eftersom de består av fler atomer.

Salter består av negativa joner (anjoner) och positiva joner (katjoner). Vanligen är anjonen en ickemetall och katjonen en metall. De hänger ihop med jonbindningar, som baserar sig på attraktionskraften mellan negativa och positiva laddningar. När saltet är i fast form är det tätt tätt mellan jonerna. När saltet löses i vatten kommer vattnets dipolmoment göra att det kan ta sig in mellan jonerna och dra ut dem från varandra. Den negativt laddade syre-delen av vattenmolekylen kommer dra i de positiva katjonerna, och den positivt laddade väte-delen på andra vattenmolekyler kommer dra i de negativa anjonerna. Jonerna släpper helt från varandra och sprider sig sedan i hela vattnet. Löst i vatten kan salt leda ström, men inte i fast form (eftersom elektronerna då ligger låsta till respektive jon utan större möjlighet att röra sig). Smälter du däremot saltet (krävs riktigt höga temperaturer) så leder det ström.

Metaller är formbara pga av deras bindning mellan atomerna, metallbindningen. Den är mer flexibel än det hårdpackade saltets jonbindningar. Vet inte hur detaljerad jag ska bli om bakgrunden till detta.


Ja? Detta är ju inte ett fantastiskt ritprogram, men slå upp hur Tyrosin, Glycin, Cystein, Serin och Leucin ser ut, så ska jag beskriva för dig hur du ska sätta ihop dem. Mellan karboxylgruppen på tyrosin skapas en bindning till aminogruppen på det intilliggande Glycinet (En -OH i karboxylgruppen skapar en vattenmolekyl med det ena vätet på aminogruppen, och där dessa nyss satt fast skapas bindningen). Sedan gör du likadant mellan Glysin och Cystein. Till slut får du en lång kedja som ser ut så här:

N-C-C-N-C-C-N-C-C-N-C-C-N-C-C-N-C-C


På de understrukna C sitter aminosyrornas sidokedjor, varannan uppåt, varannan nedåt.

Ja, i varje liter vatten finns det alltså 80 g natriumklorid. En liter = 1 dm3.
Hur många mol är då 80 g Natriumklorid? Ja, vad är M (molmassan) för natriumklorid? Leta upp ett periodiskt system, läs av molmassan för natrium och för klor, addera. Nu vet du hur många gram en mol NaCl väger. Ren matematik kvarstår.

Det bildas blyklorid-komplex. Du kan läsa mer om dem här.

Ja, du har ju just räknat ut koncentrationen av Natriumklorid (som ju är detsamma som koncentrationen av kloridjoner). Läs av i diagrammet på länkad sida. Räkna.

Lycka till!

Ja, du har räknat rätt. Nej, molförhållandet är inte 1:5. I varje liten enhet av CuSO4*5H2O finns det en CuSO4 och fem H2O. Mellan dem är alltså molförhållandet 1:5. Men nu skulle du ju inte räkna ut hur mycket vatten som avdunstat, utan hur mycket CuSO4 du hade kvar, och från varje mol CuSO4*5H2O får du ju en mol CuSO4. Alltså har du räknat helt rätt.

Jag skulle väl snarare förkorta bort de inaktiva delarna av aminosyrorna, och kalla dem R1 och R2, och skriva:

R1-COOH + H2N-R2 -> R1-CO-NH-R2 + H2O

2 )a Redoxreaktion(?) Exoterm reaktion
2)b Antar att du menar reduktion? Isf är väl delta H 250 kj

3a) 4.2* 0,08* 15,2 (Antaget att formeln är avsett för beräkning i Kilo samt Kelvin)
3b) Då 40 mol motsvarar 1 g NAOH så motsvarar 8 g 40*8 mol Alltså dela svaret i 3)a med 40*80 så får du rätt svar

Edit: Jonbidning sker mellan atomer vars joner har olika Laddningar (plus och minus) t.ex en metall och en ickemetall. Kovalenta bindingar är oftast mellan två ickemetaller som delar på elektroner. Poläritet har med elektronegativitet att göra, om skillnaden mellan de två atomerna som binds är stor så är poläritetet hög.

Du vet hur mycket Tiosulfat som gick åt. Koncentration*Volym ger molmängd. Du ser i reaktionsformel 2 att två tiosulfatjoner motsvarar en Jodmolekyl. Hur många mol I2 hade du alltså i din lösning? Lätt att räkna ut.

Titta på reaktionsformel ett. Det går åt två kopparjoner för att skapa en Jodmolekyl, dvs två mol koppar motsvarar en mol I2. Du har ju just räknat ut hur mycket I2 du hade i din lösning. Nu är det lätt att räkna ut hur många mol koppar du hade.

Slutligen, du vet nu hur många mol koppar du hade i din lösning. Vad väger en mol koppar? Slå upp molmassan i ett periodiskt system. Antal mol * g/mol = G. Här har du fått ut din massa på kopparen i lösningen.