Egoistiska föräldrar till sjukt barn?

Läste det här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13198470.ab i Aftonbladet och slogs av flera tankar. Det första är rubriken - Viktors kamp för att överleva Vadå Viktors kamp? Det är ju föräldrarna som kämpar för att hålla liv i sin gravt handikappade son så länge som möjligt. Kan inte låta blir att undra varför?

Läste en artikel i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13198470.ab om Viktor som har en svår hjärnsjukdom och om hans föräldrar som lånar pengar (men egentligen tycker att landstinget ska stå för kostnaderna) för att ta honom till Kina. Där får han opereras och förhoppningsvis leva (vilket liv då?) några år till.

Om sjukdomen står bl.a:

Barnen utvecklas ofta normalt fram till 15 månaders ålder. Därefter förlorar de sina färdigheter. Bland annat slutar de gripa efter föremål, förlorar ord som de tidigare lärt sig, förlorar intresse och kontakt med omgivningen och efter hand även synförmågan.

Cirka två år efter insjuknandet har barnet förlorat alla intellektuella och motoriska funktioner. Deras EEG är helt utsläckt (isoelektriskt), som efter de svåraste hjärnskadorna vid olycksfall.

Jag kan inte låta bli att undra över föräldrarna här, varför handlar de som de gör? Aftonbladet skriver att det är Viktors kamp för att överleva, men vad fan bryr han sig om det? Det är väl föräldrarna som desperat kämpar för att hålla lite liv i sin svårt handikappade son med en obotlig hjärnsjukdom? Det här måste väl ändå vara högst egoistiska handlingar från deras sida? Men varför? Kan inte låta bli att tänka att det måste bero på någon slags skuldkänslor. Att de känner sig tvingade att hålla liv i honom bara för att de KAN. Men vore det inte bra mycket humanare att låta honom slippa leva? (Nej jag vet, vi har inte aktiv dödshjälp i Sverige men man kunde ju iaf låta bli att förlänga lidandet ytterligare tänker jag...)

Vad tänker ni om det här? Verkar det vettigt att låna 1 miljon kronor för det här ändamålet? Tycker ni att det skulle vara rimligt att Landstinget fick stå för kostnaderna av föräldrarnas egoism när det inte ens finns ett botemedel utan bara blir en förlängning av ett ganska meningslöst liv? Eller tycker ni kanske inte alls att föräldrarna handlar egoistiskt?

Att föräldrarna agerar som de gör är inget konstigt alls, det är deras barn och deras allt som de kämpar för. Som förälder är det svårt att tänka rationellt i såna här stunder och går lättast bara på sina egna känslor, sen är det nog lätt för dem att i sina egna tankar få det till att det är för barnets skull hur ska de annars kunna leva med sig själva.

Det är samhället som ska gå in och sätta stopp för såna här saker, sätta ner foten och säga hit men inte längre, vi ska ha riktlinjer för hur långt ska vi hålla liv i gravt handikappade som samhället och inte nära anhöriga har bestämt.

Vet inte jag...
Svårt det där.
Grejjen är ju att alla endast har ETT liv.
Sen detta du skrev om egoism. Jag antar att dom flesta föräldrar älskar
sina barn över allt annat och vill ha dom hos sig så länge som möjligt.

Pojken är ju uppenbarligen till hälften en grönsak och lär snart vara borta ändå
men jag tror att denna kamp har väldigt lite med medveten egoism att göra.
Tror dom helt enkelt älskar den lilla killen och varje dag han lever är en välsignelse för dom.
Dom har ju skuldsatt sig upp över öronen för att han ska få leva så länge som möjligt.
Tragisk historia på alla punkter.

Ja varför agerar föräldrarna som dom gör? Är du dum på riktigt åsna?
Mer än så behöver man inte skriva om dig.

Undrar man på fullt allvar varför föräldrar vill ha kvar sitt barn i livet saknas det något i det övre möblemanget. Naturligtvis gör man allt för att ens barn ska få leva så länge som möjligt! Dessutom vet ju ingen vad Viktor (eller andra barn i samma och liknande situationer) har för livskvalitet. Man utgår lätt från sig själv och antar en massa om vad som är ett värdigt liv osv.

Konstruktivt svar du! Har du diskussionssvårigheter eller?
För mig är det helt ologiskt att handla så där, ja. Skulle fan aldrig utsätta mitt barn för det där, det är i mina ögon egoism på gränsen till ondska, oavsett om det är menat eller ej. På samma sätt skulle jag inte låta min unge ligga i ex respirator och vara hjärndöd i flera år, bara för att jag ska ha någon att gå till.

Nej jag talar såklart rent hypotetiskt och menar väl mer själva fenomenet. För mig är det jättekonstigt att till varje pris vilja ha kvar nära och kära i livet till vilket pris som helst. Kan ju bara utgå från mig själv men jag skulle då inte vilja leva ett liv som grönsak, vem vill det? Och sen kanske jag uttryckte mig lite klumpigt men tanken slår mig att föräldrar i den här sitsen handlar mer av skuldkänslor än av kärlek. Och nu menar jag inte att de inte älskar sitt barn utan mer att det inte är det drivande. Har själv en kusin vars barn föddes hjärnskadad och dog vid fyra års ålder och nu så här 10 år efter det har hon börjat kunna prata om det som hände och att hon hela tiden känt en skam för att hon handlade så mkt i skuldkänslor, att hon många ggr skulle handlat annorlunda om hon fick göra om det i dag.
Sen tycker jag inte att det är samhället som ska betala i såna här fall...

Självklart är det mer för deras egen skull. Den fruktansvärda maktlösheten dom känner och det faktum att deras son är döende gör att dom flyttar fokus till olika alternativa behandlingar och sånt då det är mera konkret.

Som förälder är man beredd att göra allt och lite till för sitt barn, blir barnet då sjukt så är det givet att man söker bot och bättring.

Vem skulle inte göra så om jag får fråga? Man blir rationell i en sådan situation och jag tror faktiskt att ingen vettig förälder bara skulle sitta still och se sitt barn tyna bort och dö utan att ha agerat.

Bot och bättring - absolut, det skulle jag också göra. Men när det inte finns någon bot utan det bara handlar om att förlänga lidandet, för sin egen skull, så...ja, det skulle inte jag göra. Som sagt, skulle inte låta mitt barn ligga hjärndöd i en respirator flera år heller. Och, som sagt igen, tycker jag inte att samhället ska betala för det.

Saken är väl den att pojken ifråga aldrih kommer ha ett nromalt liv oavsett behandlingar eller inte. Han kommer vare sig de vill eller inte erkänna det dö för tidigt.

jag har ingen aning om hur jag själv skulle ragerat i en sådan sits, men jag kan tycka att man måste låta livet ha sin gång. Det är kanske inte meningen att han ska bli vuxen och ha ett fungerande liv, ja det låter cyniskt men tja jag vet inte.

att ta död på sitt barn är det sista man vill som förälder det fattar ju vem som helst, egoism var får du det ifrån egentligen? man fattar ju att de älskar barnet eftersom de kämpar för att han ska överleva..