Varför får bankerna skapa pengar ur tomma intet?![och liknande frågor /Mod]

Det där med effektivitet är intressant. Är effektiv organisation samma sak optimal organisation? Jag tror inte det. Faktum är att i en optimalt organiserad värld skulle inte banker finnas. Banker är organisationer som tar ut vinst på att låna upp de pengar som finns över på marknaden och låna ut till de som behöver detta. Detta borde kunna organiseras betydligt mer optimalt i dagens värld. Enligt någon typ av IT-marknadsmodell borde lån kunna förmedlas via ett hela marknadsbaserat system (köp och säljsystem av låneordrar). Precis på samma sätt borde mycket av konsumtionen kunna organiseras. Varför ska jag gå och köpa kylskåp på Coop forum istället för att köpa direkt från producenten via nätet? Varför ska jag ha kanaler där de TV-program jag vill titta på väljs ut? Jag skulle annars kunna gå in hos producenten och betala för de program jag vill titta på.

Men en människa har bara 24 h om dygnet. Några ska användas för att sova andra ska användas för att arbeta. De fåtaliga som finns kvar ska användas för sociala aktiviteter (fika, göra barn, uppfostra dito m.m.). Då kan det vara effektivt för mig som konsument att anlita en bank, åka till Coop forum och köpa ett TV1000 paket bara för att få tid för annat. Det effektiva är att satisfiera istället för optimera sitt val.

Dagens banksystem är sannolikt väldigt effektivt. Det: 1) Förser investerare med medel 2) Förser sparare med ränta 3) Det garanterar att pengarna finns kvar till senare 4) Låter människor göra valen med hyfsad enkelhet och gör därmed att dagens timmar räcker till.

Om nu aktieägarna förlorar så kan man inte säga att staten socialiserar förlusterna. Ägarna får ta dom.
Om banken försäkrat sig hos staten så skall naturligtvis insättargarantierna trilla ut. Varför tar du upp det? Du kan väl inte mena att bankerna ska betala för en försäkring och så skall staten sedan inte betala ut försäkringen?

Om staten tar över konkursboet och rekonstruerar så finns det någon hos staten som gör bedömningen att det är en bra ide. Det är ett VAL som någon inom staten gör. (Här kan det vara värt att påminna om att du har sådant förtroende för staten att du vill se mer statligt agerande).

Vi har mycket andra regleringar. Regler och förordningar inom miljö (substanser) är väldigt omfattande. De som gäller för MFI är nog bara en droppe i atlanten i jämförelse.
Och insättargarantin är som sagt en försäkring.

Bankakuten kan du få beskriva närmare.

I första står tydligt att aktieägarna får ta smällen. Där har det varit en hel del bråk om att Staten stulit värden för aktieägarna. Du valde ett extremt dåligt exempel.

I den andra artikeln handlar det om just en statlig "bank". Om du tycker att det där är störande så bör du sky allt vad statliga banker heter i fortsättningen.

För att man skall kunna tala om socialiserade förluster måste det finnas någon (ägare) som får dessa förluster socialiserade. Finns inte det får du formulera dig på något annat sätt.

Din retorik är som att SAABs ägare får sina förluster socialiserade därför att staten bygger vägar och upprätthåller en trafiklagstiftning.

Bankernas upplåning från RB är liten. Fö är den mindre än banksystemets utlåning till RB. RB tvingar banksystemet att låna ut till sig och låter bankerna låna tillbaka en del.

Skillnaden mellan ränteinkomster och ränteutgifter kallas räntenetto. Det skall finansiera bankens omkostnader och kreditförluster. Om du tror att det är lättförtjänta pengar får du väl starta en bank. KF var på god väg men nyktrade till i sista sekund. Då har KF ändå väldigt goda förutsättningar.

Du drar slutsatser utan grunder, och därför blir det fel. Jag har tvärtom uppfattningen att företag som missköter sig (och det inkluderar naturligtvis banker) ska få gå under och de som sköter sig ska få leva vidare. Därför blir det väldigt fel som i Nordbankenfallet där staten öser in pengar så att de vårdslösa blir mer konkurrenskraftig och t ex Handelsbanken som är mer riskavert och då borde haft en konkurrensfördel istället hamnar i underläge mot den vårdslösa Nordbanken.

Staten bör alltså inte agera i finanssektorn. Däremot ställa upp krav så att banker inte drivs av konkurrensen till att ta för höga risker. Det är ungefär som att vi har högertrafik och hastighetsbegränsningar.

Är det fakta som betyder något eller vill du ha det så att det är var man jobbar?

Lösningen på att politiker håller privata banker under sina vingar är alltså att låta samma politiker kommendera och styra mer utav samhället genom politik? På vilket sätt skulle det göra något bättre?


Problemet med de privata bankerna är ju just politikerna och centralbankerna som gynnar dem [eftersom stater är de överlägset största låntagarna och således är de som tjänar allra mest på politik som gynnar låntagare framför sparare].

Kom ihåg att du själv stipulerat att huvudproblemet är att privata banker inte tillåts gå i konkurs. Varför inte då bara föreslå att politiker inte ska använda skattepengar till att rädda privata banker från konkurs? På vilket sätt löser man det problemet genom att försöka underordna mer av samhället under de som orsakat problemet?

Det är fascinerande att lösningen på problem som skapas av politisk kontroll alltid är mer politisk kontroll.



Hade rättsstaten varit konsekvent skulle aktieägarna givetvis bära ansvaret för hela den skuld deras företag samlat på sig, även efter det att företaget gått i konkurs. Problemet omfattar dock fler företag än bara banker och diskussionen angående det problemet (limited liability) är så gammal att den är bortglömd sedan länge.

Lösningen på en inkonsekvent och tillika felkonstruerad lagstiftning är dock inte att försöka inordna mer av samhället under politisk kontroll.


Den fungerar i den mån den tillåts agera och fungera, precis som för alla andra företag. Problemet att politiker håller privata företag under sina vingar beror på att politiker håller privata företag under sina vingar, och inget annat.

Den uppenbara lösningen är ju att sluta socialisera förluster.


Som sagt, det beror ju på att politiker tvingar oss att göra det. Att låta politiker styra ännu mer av samhället löser givetvis inte ett skit utan ger dem bara mer makt att missbruka.


Trots det fortsätter du alltså att hävda att bankerna är problemet?

Banker pysslar med pengar. Pengar är lite speciella då de är förutsättningen för all annan verksamhet och värdet är ej givet. Någon har påstått att banker enbart borde jobba med att förvara och låna ut pengar. Inte spekulera och ta risker. Men jag vet inte. Jag fick en tanke, kanske skulle man dela på inlåning och utlåning. Så att banker enbart pysslade med utlåning. Sedan fick de betala en riskpremie för att ha en kassalikvid som backning. På detta sätt skulle oansvariga banker genast få det kärvt om de inte gör sitt jobb bra.
Frågan är varför jag ska förvara mina pengar hos en privat bank? Pengar är ju numera digitala. Kan man inte få ett konto hos riksbanken och sätta in pengarna direkt där. Sedan kunde staten få låna mina pengar mot ränta utan att gå via en privat bank eller dylikt.

Det blev ett räddningspaket i USA. Men många politiker i USA har precis samma åsikt som du i denna frågan. Typ - nej låt oss inte rädda dem. Men sedan hände det så att dessa politiker faktiskt fick frågan på sitt bord. De var nu tvingade att ta ett beslut. Rädda eller inte.

Vad följde? De började ha möten i frågan. Läste mer om det hela och diskuterade. Detta pågick i månader. Måna av dessa högerpolitiker mådde fysiskt illa av processen. De låg hemma i sängen och våndades.
Vad blev då utfallet? Jo de politiker som hade stått upp i början av processen och sagt. "Jag kommer aldrig att rädda bankerna". Även dessa röstade för ett räddningspaket. För under resans gång hade de insett att det i praktiken inte går att låta dem kursa. Det blir helt enkelt för stora skador.
Så det är enkelt och sitta och säga "låt dem kursa" Men inte lika roligt när man har låtit det hända.

För den som inte vill spara pengar hos en privat bank finns numera möjlighet att spara hos staten genom Riksgälden. Det är väl ingen världsmästarränta, men säkert är det förvisso. Riksbanken har inte upplåningsfunktionen i staten och tar därför inte emot inlåning. Riksgäldens rörliga räntan utan tidsgräns ligger för närvarande på 1,5 procent.

Man måste i så fall göra det väldigt klart, i god tid innan krisen är ett faktum, att det är nya regler som gäller och att spararna måste ta ansvar för sina pengar hädanefter.

Angående det exempel du tar upp. Politikerna hade väl bara några dagar på sig för räddningspaketet, som de röstade igenom under hot om att armageddon, undantagstillstånd osv. väntade om de röstade nej. Hade ens någon hunnit läsa igenom hela förslaget som de röstade om? Eller tänker vi på olika paket?

Anledningen till att de räddar konkursfärdiga banker är att resten av samhället kräver att de gör någonting, på samma sätt som du i olika trådar här på FB har en tendens att ständigt kräva att politiker ska göra saker så fort du känner oro över något. Du har till och med i tidigare diskussioner stått upp för idén att det är bättre att stat och politiker gör någonting, oavsett vad, än ingenting alls. Vilket aldrig kan vara rationellt försvarbart. Inget problem kan lösas genom att man slumpar fram valfri handling och hoppas på det bästa. Sannolikheten att det skulle kunna lösa ett problem är helt obefintlig.

Att politiker inte kan stå upp för vad de vet är oundvikligt eftersom de inte vågar stå emot offentlighetens påtryckningar i form av journalister, fackföreningar, branschföreningar, och så vidare, är den främsta anledningen till att de inte borde få ha den beslutsfattande makten från första början.



Till skillnad från nu då.

Skadorna uppstod när felinvesteringarna och de felaktiga besluten gjordes och kan inte göras ogjorda så till vida ingen uppfinner en tidsmaskin. Det enda man gör nu är att använda hela befolkningens köpkraft och produktivitet till att försöka täta det samhällsekonomiska svarta hål som de felbesluten och felinvesteringarna innebär. Problemet med politiker som använder hela befolkningens resurser till att försöka mörka utfallet av felaktiga beslut och investeringar, och försöker förneka verkligheten, är att befolkningen kommer bli fattigare ju längre det tillåts pågå.

hur är det säkert? Staten kan ju plötsligt ensidigt hitta på en lag som gör att din fordring mot dem inte längre existerar.

Så är det, men du får väl ha lite förtroende...

Men om du inte har det (och att döma av din kommentar så har du inte det) så kan man ändå lugna sig med följande argument:
* Spridningseffekterna av en default från ett modernt västland kommer att få krisen efter Lehman Brothers att verka som en mild bris.
* Räntorna kommer för ett land som exproprierar sina medborgares pengar på ett oförutsägbart sätt att bli osedvanligt höga. Det straffar sig alltså på sikt för en stat att genomföra en default.

Det är pga av de två ovanstående argumenten som EU kämpar för att rädda Grekland.

Min poäng var att det är enklare att prata om saker i teorin. Det finns många förståsigpåare ofta. Jag har själv varit med en gång när det var fel på en bil och det var flera olika åsikter om vad som var felet och vi skulle göra. Ger man sedan kommandot till dessa förståsigpåare så inser de ganska fort att det är mycket enklare att stå vid sidan om och ha åsikter. Inte för att jag dissar din åsikt nu då. Bara det att när man väl sitter där som minister eller dylikt. Då kanske man inte handlar i slutändan som man säger att man tänker göra innan. PS. Hitta Lorry.

Exakt, och det är därför man inte ska underordna hela samhällen kollektivt under ledare: alla kommer ha åsikter om vad ledarna ska tvinga hela befolkningen att göra, och 99% av dem har inte den blekaste aning om vad de pratar om [men ser inte det som en begränsning för att få vara med och påverka].

Det finns inget politiker kan göra för att förändra utfallet av de felbeslut som gjorts [så länge de faktiskt inte uppfinner en tidsmaskin]. Att alla har idéer om, eller direkta krav på, vad de ska göra förändrar inte det. Det leder bara till att hela befolkningen tvingas med i galenskaperna när politiker under social press känner sig tvingade att göra något.