Varför får bankerna skapa pengar ur tomma intet?![och liknande frågor /Mod]

Det är främst här jag inte riktigt hänger med 100% angående förlusten för banken & hur den ökande penningmängden har en inverkan.

Om Lennart bildar Skabb-Banken och äger den helt och hållet själv med inga andra åtaganden och har Greger som den enda kunden som vill ha en kredit på 1 000 000:- som i dagsläget inte existerar så fixar Lennart en sådan kredit till honom för Greger vill köpa guld. Jag antar då att Greger öppnar ett bankkonto hos Lennarts Skabb-Bank som i skrivande stund har 70 000:- i eget kapital för att kunna klara minimikraven för att kunna ge ut en kredit på 1 000 000:- och Lennart skriver ihop ett kontrakt där Greger ålägger sig att betala tillbaka 1 000 000:- vid något tillfälle i framtiden.

Greger har nu 1 000 000:- på sitt bankkonto i Skabb-Banken efter att Lennart, som jag har förstått det i princip bara knappar in +1 000 000:- i vilket system som dom nu använder sig av.

I banken finns det nu totalt 1 070 000:- där 1 000 000:- utgörs av Gregers kredit som han ålades av banken.

Greger vill nu köpa guld för sina pengar (jag vet inte om vi kallar detta för 'pengar', det är en jävla massa nya termer och begrepp som jag inte riktigt har lärt mig att använda rätt så bear with me please) och slinker in hos Von Bövelens Guldbutik och köper guld för 1 000 000:- varpå Lennarts Skabb-Bank gör en överföring från Gregers bankkonto hos Skabb-Banken på 1 000 000:- till Von Bövelens bank, Pestbanken, som nu har 1 000 000:- mer i kassan. Greger lastar upp guldet på kärran och glider hem.

Gregers banksaldo är nu 0:- och kvar i Skabb-Banken är bankens egna kapital på 70 000:- samt själva skuldsedeln (eller vad det kallas) som Greger har lovat att betala tillbaka. Men Greger vill inte och Lennart är bussig och skriver av skulden. Skabb-Banken gör nu en kreditförlust på 1 000 000:- i egenskap av att nu inte ha tillgång till utlovade 1 000 000:- som Greger har spenderat på guld, är detta korrekt?

Penningmängden (M1 antar jag eftersom Greger kan köa guld för den?) har ökat med 1 000 000:- (skapandet av krediten) i egenskap av den kredit som Greger använde för att köpa guldet med(?). Den minskade sedan (ur Skabb-Bankens perspektiv) när 1 000 000:- gick från Skabb-Banken till Pestbanken.

Om så är fallet, vad är det som i så fall utgör förlusten för Lennarts Skabb-Bank? Jag kanske är efterbliven men jag ser inte riktigt var förlusten är någonstans för Lennart då den kredit på 1 000 000:- som ålades Greger skapade ju Skabb-Banken ur tomma intet (i detta fallet) utan några lån eller hållhakar från andra parter. Krediten, d.v.s rätten till de 1 000 000:- 'pengarna' är ju en förlust men penningmängden i Skabb-Banken är väl ändå densamma?

By the way, tack för att du orkar med att svara på mina frågor och reda ut det för mig. För mig som är oinsatt är det ett jävla träsk att försöka få någon klarhet.

Nej, Gregers banksaldo är -1 000 000. Greger är skyldig banken pengar.

Guldaffären är +1 000 000
Banken är skyldig guldaffären pengar.

Om banken skriver av skulden gentemot Greger så måste banken fortfarande punga upp pengarna till guldaffärens bank.

Penningmängden är ett samhällsekonomiskt mått, dvs man tittar på ett samhälles totala penningmängd, så penningmängden är fortfarande totalt 1 070 000 efter att banken skrivit av Gregers skuld oberoende av vilken bank i samhället som ansvarar för avistan [i ditt exempel så är det nu Pestbanken som sitter på avistan].

Förlusten för banken blir ju att man inte kan tjäna pengar [ränta] på det lån som man gav till Greger, och att man måste punga upp en mille till guldaffären.
Det är ungefär som om en butik köper in produkter från en leverantör, och så råkar butiken vid uppackning tappa produkterna i golvet så dom förstörs. Butiken är skyldig sin leverantör pengar men dom har inga produkter att sälja för att kunna generera pengar. Dvs låntagaren är vad man som genererar vinst för banken och finns inte låntagaren så får banken svårt att göra vinst.

Det är därför banker vill kunna låna ut med säkerheter. Vilket i detta fall kanske skulle vara guldet som Greger köpte och som man skulle ta i anspråk om lånet skrivs av.

Och i verkligheten så finansierar banken lånen [alltså när banken behöver betala tredje part] genom att göra finansiella produkter av lånen. Dvs man tar ett gäng lån och paketerar lånen till en ’asset-backed security’ eller obligationer som man säljer på money-markets till fonder etc. Dvs man konstruerar produkter som har sin bas i att man skapar pengar ur intet. I folkmun kallas detta fuskbygge.

np mate,
du kan kolla detta korta föredrag av professor i nationalekonomi Richard Werner:
https://youtu.be/IzE038REw2k

Samt detta korta klipp från Vetenskapens värld:
https://www.youtube.com/watch?v=X-xKzKFNRj4

Angående herr Werner så har jag suttit hela natten & läst & lyssnat på bl.a honom. Ska slå en kik på den du länkade senare. Ha gärna det föregående i åtanke när du kanske tänker att något av det som kommer härnedan låter puckat.

Iallafall, i Gregers fall så är hans saldo - 1 000 000:- för att i samband med att krediten gavs till honom, d.v.s när hans bankkonto gick från 0:- till + 1 000 000:- vilket han sedan spenderade i Von Bövelens guldbutik varpå dennes saldo går + med 1 000 000:- i utbyte mot allt guld Greger lade vantarna på, korrekt?

Det innebär att de nyskapade 'pengarna' (liability?) gick från Skabb-Banken till Pestbanken men balansen hos Skabb-Banken är densamma då Greger fortfarande är skyldig banken pengar (asset?). Skabb-Banken har redan betalat Pestbanken med de nyskapade pengarna så alla på den fronten är nöjda. Greger är inte nöjd för han vill inte betala tillbaka. Detta innebär ett problem för Skabb-Banken i form av det blir kaos i balansräkningen då det nu är - 1 000 000:- om Greger lyckades få sin skuld avskriven. Detta är ett problem för Skabb-Banken och skulle aldrig ske (förhoppningsvis) om Skabb-Banken hade andra kunder som deponerade pengar i Skabb-Banken för dom skulle ju i så fall gå miste om sina pengar, banken har förlorat en asset men har fortfarande en liability (gentemot dom andra kunderna antar jag?) korrekt?

Men, vad händer om några sådana inte finns, d.v.s det finns inga andra kunder som Skabb-Banken är 'liable' gentemot? Jag tänker såhär - om banken skapar en asset i form av en skuld som Greger måste betala av & en liability i form av en summa pengar på ett konto som Greger har tillgång till - vad händer med Skabb-Banken om Greger köper guldet och sedan ber Lennart att skriva av skulden?

Pestbanken har redan fått sina pengar -> Greger har fått sitt guld -> Greger får skulden avskriven ->
det uppstår en obalans i Skabb-Bankens 'balance sheet' - vad händer?

Det är här som jag känner att något borde hända, eller det är det här jag inte greppar, för det verkar för mig som att om banken inte har förlorat några egentliga pengar då bankens egna kapital på 70 000:- är kvar för att ge ut krediter.

Likviditeten hos Skabb-Banken lär ju sjunka som en sten, antar jag, men vad har det för implikation för Lennart som äger Skabb-Banken? Blir han försatt i konkurs? Blir han återbetalningsskyldig, i så fall till vem? Kan Lennart göra något penntrick, lagligt eller inte, för att rädda Skabb-Banken?

Eller kan han ens göra så som jag beskrev för 3 stycken sedan?
Jag menar, det känns som om det borde finnas något regelverk här någonstans som gömmer sig.
Om inte så verkar det som om Lennart och Greger kan skapa 1 000 000:- av 70 000:- över en natt.

Jag vet inte om det gäller speciella regler för banker, jag vet knappt vad som gäller för vanligt företagande.

Ja, precis. När banken skapar pengar så utökar banken sin balansräkning med +1 000 000 på debet och -1 000 000 på kredit. Dvs bankens lån till Greger bokförs som en tillgång, medans Gregers fordran á 1miljon gentemot banken bokförs som en skuld hos banken. Annorlunda uttryckt, banken är skyldig Greger 1miljon som Greger lånade av banken. Sen när Greger handlar av guldbutiken så är det guldaffären som får en fordran på 1miljon gentemot banken.

Det är felaktigt, pestbanken vill ha betalning från skabb-banken i RIX för att pestbanken ska vilja ta över allmänhetens fordran gentemot banksystemet (i detta fall guldbutikens fordran på 1miljon).

den andra fetningen följer inte från den första fetningen. Av skäl enligt ovan.

Här kan du läsa om Handelhögskolans Peter Englund om vad som händer i banksystemet vid en kris:

Hur har Riksbanken hanterat den finansiella krisen?

En centralbanks mest grundläggande uppgift är att garantera det finansiella systemets stabilitet. Traditionellt har finansiell stabilitet framför allt förknippats med betalningsväsendet. Genom att göra det möjligt för solventa banker att låna i Riksbanken, kan man förhindra att tillfällig brist på likviditet i en enskild bank påverkar dess, och i förlängningen hela banksystemets, förmåga att förmedla betalningar. Normalt hanterar bankerna sin likviditet i första hand genom transaktioner med varandra på interbankmarknaden. På så vis kan temporära över- och underskott jämnas ut mellan olika banker, medan underskott i banksystemet som helhet elimineras genom lån i Riksbanken. Eftersom sådana lån normalt är dyrare än upplåning på interbankmarknaden, vänder sig bankerna till Riksbanken i sista hand; Riksbanken är ”lender of last resort”. Denna traditionella syn på finansiell stabilitet har numera vidgats i den riktning som Johan Molin diskuterar i den inledande delen av artikeln. Det handlar inte bara om att garantera betalningssystemet i snäv bemärkelse utan också om det finansiella systemets förmåga att hantera risker och kanalisera resurser från sparare till investerare. Den explosion av riskpremier och uttorkning av likviditet som inträffade tvärs över alla marknaden i september 2008 visade att den finansiella stabiliteten i denna vidare mening då var akut hotad. Det blev snabbt mycket dyrare, i vissa fall omöjligt, för företag att finansiera sig på värdepappersmarknaderna och,
inte minst väsentligt, bankerna själva drabbades av samma problem som vanliga företag. Med en ökande misstro mot systemet som helhet blev bankerna också allt mindre benägna att låna ut pengar till varandra, särskilt på något längre löptider. Även för svenska banker – som i utgångsläget
var väl kapitaliserade och inte redovisade några större kreditförluster – blev det snabbt mycket svårare att låna. Interbankupplåning, i den mån den alls var möjlig, försköts mot allt kortare löptider. Det centrala stabilitetsproblemet i banksystemet – att lång utlåning finansieras med kort upplåning – kom att accentueras. I detta läge var det inte tillräckligt att centralbankerna tillhandahöll lån över natt för att garantera bankernas akuta behov av likviditet.

Vad som framför allt saknades var tillgång till något längre finansiering. Världen över vidtogs åtgärder som kom att förvandla centralbankerna till ”lenders of first resort”. Medan bankernas upplåning i centralbanken under normala förhållanden är helt marginell, kom de svenska bankernas lån i Riksbanken att uppgå till ca 450 miljarder kronor vid utgången av 2008, ett belopp som motsvarar ca en fjärdedel av deras inlåning från allmänheten. Det rörde sig om längre lån än Riksbanken normalt ger med löptider på upp till tolv månader. Effekten blev ändå en väsentlig förkortning av bankernas finansiering. Under perioden från 2004 till och med första halvåret 2008 hade hälften av de svenska bankernas upplåning varit långfristig med löptider över ett år, men under andra halvåret 2008
och första halvåret 2009 var den andelen endast 15 procent.1 I praktiken kom lån i Riksbanken med några månaders löptid att ersätta flerårig upplåning på marknaden. Intressant nog återkom samtidigt nära hälften av detta belopp till Riksbanken i form av insättning över natt (den s.k. finjusteringsposten). I stället för att förlita sig på en illa fungerande interbankmarknad har bankerna byggt upp stora likviditetsreserver på konton i Riksbanken finansierade med upplåning där.
Johan Molins artikel presenterar de olika åtgärderna som Riksbanken vidtagit, och bakgrunden till dem, på ett klart och pedagogiskt sätt. Han är dock försiktig med att utvärdera deras effektivitet. Det kan visserligen inte råda någon tvekan om att stabiliteten var allvarligt hotad och att åtgärdspaketet som helhet – tillsammans med motsvarande åtgärder i andra länder – bidragit till att återställa ett hyggligt fungerande finansiellt system. Svårare är att bedöma om åtgärderna var rätt avvägda. Var det rätt sorts åtgärder? Var omfattningen rätt? Vilka kriterier på framgång ska användas för en sådan utvärdering? I huvudsak har Riksbankens åtgärder inte varit riktade mot enskilda institut utan mot att stötta sviktande lånemarknader och erbjuda upplåning i Riksbanken som substitut för marknader som inte fungerat. Det gäller i första hand interbankmarknaden, framför allt på något längre löptider, men det gäller också marknader med mer direkt koppling till hushåll och företag, såsom marknaderna för bostads- och företagsobligationer. På alla dessa marknader hade räntemarginalerna i förhållande till säkra statspapper rusat i höjden. Utöver de olika formerna av allmänt likviditetsstöd har dock Riksbanken också gett riktade lån (”nödkrediter”) för att rädda två enskilda banker, Kaupthing Bank Sverige och Carnegie. I en krissituation tenderar finansiell stabilitet att bli liktydigt med stabilitet för de viktigare finansiella institutionerna. Mycket stora banker anses normalt ha så stort betydelse för det finansiella systemet att konsekvenserna om de skulle gå under ter sig omöjliga att överblicka. Oavsett det formella regelverket är de ”too big to fail”.

https://www.riksbank.se/globalassets...n_pv2010_1.pdf

Ja, det är så det fungerar. Vips säger det.

Banker tycker dom blir för hårt reglerade. Det har därför skapats ett såkallat skuggbanksystem som försöker undvika den regleringen även kallat legal arbitrage. Det var skuggbanksystemet som orsakade förra finanskrisen.

Men du kan fråga dig själv i varför banker och banksystemet ska bli räddade av skattebetalare i en fri marknad. Kom ihåg att det är banksters och ekonomer som alltid talar gott om fria marknader men klarar själva inte av att överleva i en fri marknad. "Marknaden fungerar inte, så vi måste ta hjälp från skattebetalarna att upprätthålla marknaden. Banker får inte drabbas av samma problem som vanliga företag". Är inte det ironiskt så säg.

Överföringen från Gregers konto till Von Bövelns konto är inte möjlig som du beskriver det eftersom Skabb-banken inte har några 1MKr på sitt RIX-konto att överföra till Pest-bankens RIX-konto.

Skabbbanken måste t ex då först låna 1MKr från Riksbanken eller någon annan i en repa eller så får man ge ut en bankobligation, attrahera insättningar från andra genom en bra sparkontoränta el dyl. Om Greger inte är ett dugg kreditvärdig och inte lämnat någon vettig säkerhet så kommer ingen att tillfälligt köpa skuldebrevet, sätta in pengar eller köpa några obligationer.

Eftersom banken inte kan överföra några pengar så kan man nog säga att Skabb-banken inte lyckats skapa några pengar även om man påstår att Greger har 1MKr på sitt konto.

Angående sista stycket så kräks jag lite i munnen när jag läser det. Skabbigt nog.

Men, Greger kan då alltså inte köpa guldet från Von Bövelen för att Pestbanken inte accepterar betalningen (eller den kan inte ens äga rum?) om Lennarts upplägg i Skabb-Banken är att han tillför 70 000:- i eget kapital för att täcka kapitalkravet i Basel III för att sedan skriva en kredit på 1 000 000:- till Greger i utbyte mot ett skuldbrev på 1 000 000:- för att Skabb-Banken inte har några RIX-'pengar', korrekt?

Jag trodde att Gregers skuldebrev utgjorde Skabb-Bankens, vad ska jag säga, garant för betalningsmedel gentemot Pestbanken, men så är det alltså inte?

Hmm.. Det räcker alltså inte att Skabb-Banken har kapitalkrav i enlighet med Basel III utan måste även ha täckning för den kredit som de skapar, då skuldebrevet som bär Gregers namn inte räcker till, korrekt?

Jag var av den uppfattningen att Gregers skuldbrev räknades som en tillgång och därmed kunde användas för att skapa pengar av sig självt, d.v.s att en tillgång i balansräkningen på 1 000 000:- motsvarar 1 000 000:- i vad som jag nu förstår är RIX men detta är alltså felaktigt?

RIX är svenskt men jag antar att motsvarande system existerar i utlandet.
Hur fungerar det i mer detalj, vet ni det? Wikis & Riksbankens beskrivning förklarar för mig att det är ett betalningssystem men inte mycket mer greppar jag, t.ex hur en bank tillhandahåller RIX-'pengar' (verkar vara en separat entitet från 'vanliga pengar' korrekt?) för att kunna utföra betalningar emellan varandra utan att låna från andra banker eller Riksbanken.

Nej det uppstår inga pengar på RIX-kontot bara för att Skabbbanken skapar ett lån och krediterar Gregers konto med 1 MKr.

Under dagen så kan en bank iofs ligga minus på RIX-kontot men i slutet av dagen får det inte vara minus på kontot. Normalt löses det genom att bankern lånar kortsiktigt av varandra så att det hela är i balans men i kristider så får Riksbanken låna ut vid behov i istället.

Om Greger t ex ställt en bostad som säkerhet för lånet så kan Skabbanken i sin tur låna med skuldebrevet från Greger som säkerhet men som du besrkiver det lär ingen vilja låna ut till Skabbanken.

Nej just precis, det inser ju även Greger & Lennart, som inte vill ha med dom andra bankerna att göra. Men för att dra någon nytta av systemet så måste alltså Skabb-Banken tillhandahålla pengar på RIX-kontot och den enda möjligheten för Skabb-Banken att göra detta är att antingen låna från redan existerande banker eller Riksbanken, korrekt?

Så även om Skabb-Banken har låt säga 10 000 000:- i eget kapital i vårat exempel gällande Gregers kredit på 1 000 000:- så är det skit samma, eftersom Skabb-Banken måste få tag på den 'gemensamma valuta' som alla bankerna använder sig av sinsemellan och enda sättet är via lån från andra, eller? Om så är fallet så antar jag att om Skabb-Banken har 10x mer i eget kapital än den krediten dom ger ut så kommer dom troligtvis att bli beviljade ett RIX-lån för att dom har något som backar upp det, yes?

Om Skabb-banken har 10 Mkr i eget kapital så innebär det att de har dessa 10 Mkr som kontanter i sitt valv, insatta på konto i riksbanken, insatta i annan bank eller som innehav av likvida värdepapper som t ex statsobligationer. Då har de inga som helst problem att "få tag på" 1 Mkr när Greger villl föra över 1 Mkr till någon annans konto i annan bank.

Skabb-bankens balansräkning bara minskar med 1 Mkr på både tillgångs- och skuldsidan när överföringen sker.

Om man vill skala bort ovidkommande saker så är det enklast att tänka sig att banken alltid har sitt egna kapital på ett konto i centralbanken och att vid överföringar mellan kunders konton i olika banker så sker en motsvarande överföring mellan respektive bankers centralbankskonton.

Aha, okay. Så, om jag har fattat det rätt, så kan Skabb-Banken ge ut krediter på så mycket man själva har i eget kapital utan problem - Skabb-Banken mejlar Riksbanken med någon form av bevis (vad?) och säger att dom har 1 miljon i kontanter i valvet varpå Riksbanken antecknar 1 miljon på Skabb-Bankens centralbankskonto, "Greger vill köpa guld för 1 miljon så se till att langa över 1 miljon från Skabb-Bankens centralbankkonto till Pestbankens centralbankkonto" varpå Riksbanken gör detta, Pestbanken får sina cash på sitt centralbankkonto och Greger går hem med sitt guld, korrekt?

Om Skabbanken har 1 miljon i valvet så får de ta med sig sedlarna till Riksbanken och "sätta in" dem där. Riksbanken eldar upp sedlarna och skriver istället in 1 Mkr på Skabbankens centralbankskonto.

...eller så kan Skabbanken gå med sedlarna direkt till den andra banken som lägger dem i sitt valv...eller ge dem direkt till Greger som kan casha guldet.

Hmm, så banker som har kontanter i sina valv, inte för att det förekommer i Sverige längre vad jag vet men iallafall, dom kan endast användas vid överföringar inom banken, yes?