Citat:
Men, ifall man skulle gå med på att tillgångar hos en bank är löften om framtida återbetalning, att det i grunden är kundens - inte bankens - löfte om framtida återbetalning, och att det rent principiellt inte är någon skillnad mellan att lova en butiksinnehavare att betala tillbaka direkt eller via banken, men ändå hävda att det bankerna sysslar med är att skapa pengar ur ingenting... Vem är det då som skapar pengar ur ingenting? Banken eller kunden?
Ursäkta rutigtpapper (menar verkligen det!) men jag tycker att du krånglar till det en hel del så att man i princip inte begriper vad som händer.
Å andra sidan förstår jag ju att detta är nödvändigt ur din synvinkel. För vad ska vi annars med nationalekonomerna till?
Jag prövar att förenkla: Menade du att det finns inget principiellt fel med att bankerna skapar kredit och att krediter används som pengar?
För det håller jag absolut med om. Det behöver inte alls vara något fel med det.
Vill du med det även säga att bankerna i första hand är en intermediär? För det är en vanlig syn på banker. Och i läroböcker brukar man beskriva det som du gör ovan att bankerna i själva verket samordnar eller länkar samman personer som vill spara med personer som vill handla på kredit mot ränta.
Werner avviker där och menar att bankerna inte blott är en intermediär. Det finns ju bara en mycket svag relation mellan in- och utlåning.
Werner manar även att bankerna till följd av sin förmåga att skapa krediter innehar en stor makt över det ekonomiska systemet. Och att det är sannolikt att de använder denna makt för att (medvetet eller omedvetet!) gynna intressen som banker har gemensamt med varandra
Kommentarer på det?
/Johan
