Gjort slut med min bästa vän.

När man gör slut med en kille får man oftast tröst av sin bästa kompis. Så nu när jag har "gjort slut" med min bästa kompis efter 12 år, så vet jag inte vad jag ska göra för att lätta på trycket. Känner mig helt jävla vilsen. Jag förstår inte varför det inte finns bra tjejkompisar. Jag har inte haft EN enda bra tjejkompis under hela mitt liv. Ska det vara så svårt? Jag kan inte förändra mig själv, jag har tänk på det. Men jag anser mig vara en perfekt tjejkompis eftersom jag är den ärligaste, pålitligaste, genomsnällaste människa jag känner. Jag trivs bättre med killar, de känns så mycket bättre att umgås med. Tyvärr är det få killkompisar som bara vill vara kompisar. Så det blir bara korta vänskaper eftersom de såklart drar sig undan när de fattar att de inte kommer få något. Hela den här jävla världen är åt helvete.

Helt ärligt, måste man vara egoistisk och känslokall för att leva i den här världen. Är man svag om man är schysst. Trampar folk automatiskt på en om man inte trampar först? Jag vill inte ge upp hoppet om att det finns ren jävla kärlek därute.

Känner igen mig en del. Det är som att efter puberteten så ska det trampas på alla för att vara ledaren i gänget. Det är ett klart och tydligt flockbeteende inte helt olikt apornas. Om än dock lite mer sofistikerat.

Beklagar det du varit med om..
Sitter lite i samma båt själv, men vägrar "ge upp" och bli egoistisk och framför allt känslokall.
Ge inte upp för en vacker dag bara händer det.
Jag brukar försöka tänka att man lär sig något av varje människa man träffar i sitt liv, bra som dåliga erfarenheter som kan hjälpa en på vägen.
Hoppas det känns bättre snart!

Detta känns ganska identiskt med mig, skulle lika gärna kunnat vara jag som skrev det där, dock är jag kille så åt andra hållet då.

Säga upp bekantskapen med en vän är jobbigt, eller förlora en vän.
Jag hade en sån underbar tjejvän en gång i tiden, vi pratade hela nätterna, hittade på allt, kom så bra överens, vi var som ett, men så kom den där dagen.. Även efter så många år, så saknar jag henne otroligt mycket ibland.

Story of my life haha önskar att jag hade EN enda jävla vän som var bra på riktigt. Känns som alla andra hittat sin själsfrände redan.

Precis. De verkar ligga i allas natur, men varför ligger det inte i min natur för?

Tack dina ord värmer. Jag vill verkligen inte ge upp hoppet.

Skönt att man inte är så ensam om det som man känner sig. Det känns verkligen jobbigt eftersom jag trodde vi hade en djupare vänskap än vi hade tydligen. Typiskt tjejaktigt kan jag tycka, falskhet och ytlighet är något jag aldrig kommer förstå mig på.
Tråkigt att höra om din tjejkompis, nu vet jag inte varför den där dagen kom... men oftast så glider man ifrån de motsatta könetkompisar om man träffar en partner. Även om man bara är kompisar. Sjukt det där.

Jag vet! Och tjejer är inte så himla öppna med att släppa in en om de har en "bästis" för att markera att den platsen är upptagen typ. Killar däremot har inga problem att släppa in en i gänget. Va är de för fel på tjejer!?

Känns som man letar efter en dröm-tjejkompis mer än en drömkille.

Människor är olika. Du är en person som vill vara en bra vän och ha bra vänner medan andra bara vill vara vänner med personer som ger dom högre status. När personen i fråga inte kan ge högre status längre så kasseras den för någon annan som kan. Du får helt enkelt leta efter en bra vän. Dom växer inte på träd precis.

Det där är skitsnack. Killar har lika svårt men låtsas inte om det på samma sätt. Enda anledningen till att dom släpper in dig är för att du är tjej. Precis som kvinnor skulle släppa in en kille men inte en tjej.

Det var mycket kloka ord måste jag säga för de stämmer verkligen nu när jag tänker efter. Jag hänger nog i helt fel tjejkretsar.


Men jag menar också att killar - vad jag har sett - är duktigare på att släppa in andra killar. Men visst har du rätt, tjejer släpper in killar mycket enklare. Andra tjejer är mest bara hot verkar det som.