Ledsagare åt barn med olämpliga föräldrar

Hej,

är ledsagare åt barn som har skitiga föräldrar men fortfarande bor hemma, i åldrarna 8-10+. Jag kan vara ett stöd när jag "jobbar", men inte utöver det.

Finns det något jag kan göra för att hjälpa barnen att klara sig i sin situation på egen hand? De lever i familjer där det skriks mycket och föräldrarna har dålig impulskontroll och andra problem. Kort sagt, mycket stökiga familjer med föräldrar som kan skrika på ungarna för minsta lilla och faktiskt oskyldiga, familjer där barnen tvingas panta burkar och där föräldrarna har snevridna verklighetsbilder som förs över till barnen.

Blir riktigt orolig, men är som sagt bara ledsagare och ingen professionell psykolog även om jag har ett stort intresse för det. Det känns surt att inte kunna göra mer än den roll man har. Ens roll kanske hjälper, men kanske inte tillräckligt. Det jag försöker vara är en bättre förebild och att 'vara' en tryggare värd.

Vad mer tror ni att man kan göra som ledsagare/stödperson för individen? En taskig uppväxt kan ställa till det riktigt ordentligt, och gör det oftast. Självförtroendet försöker jag att bygga upp, men det rasar antagligen så fort föräldrarna börjar skrika på dem igen för att barnen inte hittat fjärrkontrollen och stängt av TVn på 0.2 sekunder efter att föräldern bett om det, trots att de letat allt vad de kunnat i panik och i ett försök att "göra rätt för sig".

Lider barnet av det?
Prata med din chef på kontoret och berätta vad som händer, då kan din chef skicka vidare ärendet till någon av dom 500 instanser som kan se till att pojken kan få plats på ett tillfälligt boende.

Edit: peka också på att pojken behöver mer timmar med dig.

mm. det måste denne "ledsagare" göra vare sig han vill eller inte då denne har anmälningsplikt vid minsta lilla misstanke om att barnet far illa (vilket TS verkar tycka här).
Sedan undrar jag vart denna ledsagare är beordrad på.

Tycker ledsagaren borde äta upp föräldrarna istället, barnet har ju inte gjort något dumt!

Tror det räcker till rätt mycket att man finns där att dom får förtroende för en och kan prata av sig lite om det som är jobbigt. Att ha någon som är "normal" någon man får en paus hos. Att man visar att dom inte är hopplösa och omöjliga.

Ja, alltså jag är just kontaktperson för att det är stökigt hemma. Var trött när jag skrev titeln. Stödperson ska det stå, inte ledsagare.

Barnen får alltså fortfarande bo hemma. Minst ena föräldern brukar ha någon kontakt med psyk. Barnen som jag har just nu är är normalbegåvade och går i vanlig skola, men man kan tydligt se hur självförtroendet är nere och man märker hur mycket onödigt skit de får ta. En skrikig förälder med lite andra psykiska problem säger upprepat till sitt barn att den ena och den andra ungen är 'moffsig och självgod'. Hon är 40+, och lever i en konstig egen värd och skapar konstiga bilder för barnet måste jag säga. Den morsan ryter och klagar hela j*a tiden. Hon kan tydligen bland folk ryta till "sitt inte sådär *ursinnig*". Hennes heta temperament syns. Jag har hört denna mors ursinnighet, och till och med jag får lite is i ådrorna.

Jag har pratat med chefen som säger att t ex ovan familj varit i gemensam terapi ett tag och är medveten om detta, men att de inte längre måste gå. Trots denna sida så fungerar familjen annars i övrigt, men barnen behöver onekligen stöd. Politiskt så kan jag inte göra så jättemycket just nu. Kanske skriva något brev till någon politiker.

Jag är det stöd som ges just nu. Jag kan inte ändra på föräldrarna, men vad kan jag göra för kidsen? Finns det något man kan göra som håller längre fram?

Det du måste göra är att fortätta strida för barnens rätt hos Socialtjänsten! Visa barnen att du finn för dem och att du inte ger dig. Soc. kan vara lite sega och insattser kostar pengar men barn ska aldrig få lida.

Det låter på dig som om du tror att barnens bästa är att de inte skulle bo heltid hos föräldrarna. Du som kontaktperson ska föra barnets talan och påvisa de orätter som du uppmärksammar. Nu framgår det ju inte hur mycket du träffar barnen, men du kanske kan få utökade timmar för att stödja barnen. Låter som att både barnen och föräldrarna behöver avlastning, kanske en kontaktfamilj där barnen får bo varannan helg så alla får "vila upp" sig. Kanske har du möjlighet till att ha dem boendes någon helg.

Ett LVU pga hemmamiljön är ju också möjligt men vet inte om det är användbart på dessa barn, finns för lite info i texten.

Nu leder du in honom på djupt vatten..

Det enda hand ska göra är att anmäla det han misstänker till närmaste chef. Dvs hans verkställare. Verkställaren tar och gör en vidarebefordran till biståndshandläggaren som måste göra en familjerättslig utredning.
Han är en kontaktperson, dvs en vuxen som skall gå med barnet ut på bio, lekparken, simhallen eller andra lämpliga aktiviteter.
kontaktpersonen är familjens "avlösare" (det finns visserligen en avlösartjänst i LSS, som inte gäller här).
Kontaktpersonen skall absolut inte föra någon talan för barnet, det är enbart vårdnadshavare, förvaltare och gode-män som kan göra det.

Man LVUar inte hur som helst, trott eller ej. Det har nog tilldelats en kontaktperson för att slippa LVU. Jag tror att socialtjänsten som har hand om fallet redan vet om den här situationen som barnen är i, där av en kontaktpersonsinsats. Hade LVU varit inom räckhåll så hade soc redan tagit ungarna för länge sedan. Är det något soc är bra på så är det att kidnappa ungar från familjer.