Varför dessa fördomar mot SD/SD:are?

Det har jag ingen aning om, men bara faktumet att det bars nazistuniformer för bara 15 år sedan får mig att avsky patrasket. Varför ska man kolla bort och vara glad när det fortfarande rinner samma blod i dem som för 15 år sedan?

Dessutom är det bevisat att många har den kopplingen fortfarande. SDs kommunfullmäktige i Mölndals kommun skänkte under flera tillfällen pengar till SMR - eller Svenska Motståndsrörelsen. Mer vad dessa trevliga grabbar sysslar med hittar du på www.patriot.nu.

Varför jag har fördomar mot SD:s anhängare? Ja du, låt mig svara i en liten serie bilder med förklaring.

http://imageshack.us/photo/my-images/11/sd1q.jpg/
Det där är SDs logga när partiet var två år ungt, nämligen år 1990. En logga som här jämförs med den brittiska motsvarigheten till Nationaldemokraterna, som är de största smygnazisterna Svea rike någonsin skådat. Sammanträffade att de ser i stort sett likadana ut? Tvivlar jag starkt på!


http://imageshack.us/photo/my-images/94/sd2gl.jpg/
Sverigedemokraterna år 1991 - En klassisk 30 november-demonstration. Här framförd av de blänkande skinnbulorna iklädda svart bomberjacka, camobyxor, ett par höga Dr. Martens-boots och med högerhanden utsträckt i vädret. Även en anledning till varför jag ser ned på Sverigedemokrater.


http://imageshack.us/photo/my-images/585/sd3x.jpg/
Här har vi också ett par skinnbulor med sköldar denna gång, Sverigedemokraternas engelbrektsmarsch anno 1994 - bara 17 år sedan.


http://imageshack.us/photo/my-images/838/sd4f.jpg/
Och så klassikern - Sverigedemokraterna håller utomhus år 1996 - bara 15 år sedan! Tina Hallgren Bengtsson, f.d kommunpolitiker för Sverigedemokraterna i Höör på 90-talet innan hon kom ut ur sin lilla nazistgarderob och anslöt sig till Nationalsocialistisk front - en av de två organisationer i detta land som envisas med att fira Hitlers födelsedag samt förnekar förintelsen.

Jag ser ned något helt otroligt på folk som röstar på SD just av anledningen till att de bara viftar bort vad SD har för historia, så kort som bara 15 år tillbaks i tiden och inte tycker att det är en så stor grej. Sverigedemokrater är, inte i alla fall men i många, små inskränkta rasister i någon bonnehåla / medelklassområde som nu har fått ett parti att rösta på nu när SD satte slipsar på sina grisar. Just därför har jag fördomar mot SDare!

Fördomarna baseras knappast på raseri eller upprördhet, snarare en form av aversion. Sverigdemokraterna kollektiviserar allt som är - fult, apatiskt, sävligt, ljummet, icke-intellektuellt, provinsiellt - betecknande för en grupp som inte har någonting att förlora. Det är människor, som med all tänkbar tydlighet, känner sig undanträngda och glömda. Deras icke-kulturella förståelse kapitaliseras således av partiet - och upphöjs till någonting "rebelliskt" - genom att använda trasigheten och missunnsamheten som en förenande sköld; alla är mot oss - därför har vi rätt.

I den amerikanska kulturen kan de passerade, de glömda, de förbigångna distanserat acceptera att deras liv och gärning inte bar full frukt, och på så sätt leva ett värdigt och insiktsfullt liv samtidigt som man betraktar de lyckade. Där accepterar man att man helt enkelt inte orkade sträva, och hoppas på bättre lycka för nästkommande generation. I Sverige låter sig en sådan självinsikt inte göra sig gällande, utan istället blir den personliga besvikelsen - och den förljugna självinsikten om att man de facto är passerad (det kan handla om svårigheten att skaffa en kvinna i glebygdsorten där industrijobben har försvunnit men som man vägrar flytta ifrån) - bli en form av ideologiskt rättfärdigande av själva existensen; jag suger - men jag är iallafall svensk.

Det vet jag inget om. Men dessa saker har skett med en anledning. Jag tvivlar på att människor helt oprovocerat började att terrorisera SD. Fast så var det nog förresten, för det är ju synd om SD.

Låter väldigt invecklat i mina öron. Jag hittar faktiskt ingen röd tråd förutom att du försöker låta komplicerad, och tycks ogilla SD.

Det bästa du kunde åstadkomma, Kurt.Stubin? Låter väldigt invecklat i mina öron. Jag hittar faktiskt ingen röd tråd förutom att du försöker låta komplicerad, och tycks ogilla SD.

Jag har inget behov av att förenkla samhället, och gör det heller inte till min livsfilosofi att så göra. Kanske är vi något på spåren?

Jag har inget behov av att förenkla samhället, och gör det heller inte till min livsfilosofi att så göra. Kanske är vi något på spåren? Om dagens Sverigedemokrater hade levt under industrialismens gryning hade ni varit Ludditer. Se så, Googla.

Om du levt på 1930-talet så hade du varit Nazist, för du skulle följt med strömmen och påhejat Hitler. SD hade förmodligen varit motståndsrörelsen och inte bejakat den för stunden mest politiskt korrekta åsikten (nazism var PK på 30-talet)

Dålig liknelse, godwins law. Att vara mot Sverigedemokraterna bottnar inte i politisk korrekthet. Ditt inlägg är liksom en bekräftelse av vad jag skrev i mitt första inlägg - alla är mot oss därför har vi rätt. Nyanserna SD allt annat PK är ungefär betecknande för den analytiska begåvning jag tilltror en SD:are. Missförstå mig rätt, jag har sympati, närmst en ömsinthet för SD:are då jag känner folket, men det ursäktar liksom inte att SD formaliserar dem som inte riktigt orkade hänga med. Därför ryggar folk.

Men vi spelar lite med ditt argument. Arbetarrörelsen när den växte fram var ju på intet sätt PK, utan snarare tvärtom. Dock så fanns en inneboende geist i arbetarrörelsen, det var vitala människor som var systematiskt förpassade till samhällets botten. De hade ingen livschans att göra något av sina egenskaper. SD:are däremot har givits alla möjligheter, men inte orkat. Istället för personlig retrospektion kanaliserar man den egna besvikelsen på abstrakta tankefigurer; invandrare, PK, mediakomplotter, när det egentligen kanske bara handlar om önskan att man var grabben som trots allt lämnade bruksorten, och inte den grabben som nu sitter och hatar Facebook bara för att den forna klasskamraten - vars profil man gluttar på dagligen - nu har ett schysst mediajobb i Stockholm och har råd att bo på söder och leva livet.

Det finns inget beundransvärt i SD som kollektiv, det är apatin, håglösheten, den rena uppgivenhetens parti.