Vem äger fastigheten, lagfaren ägare eller ägare enligt köpekontrakt?

Låt säga att jag köper en fastighet, skriver köpekontrakt på affären, folkbokför mig på adressen men struntar i att söka lagfart. Det är alltså den förra ägare som står kvar som lagfaren ägare hos lantmäteriet. Vem äger då fastigheten juridiskt sett? Kan jag sälja vidare fastigheten utan att vara lagfaren ägare? Finns det någon anledning att strunta i att söka lagfart?

Det är inte en helt okomplicerad fråga, och det finns säkert någon civilrättare som är bättre på de här frågorna än jag. Men lite kortfattat:

I förhållande till fastighetens säljare så är du ägare till fastigheten oavsett om du erhållit lagfart eller ej. En utomstående (tredje man) kan dock förlita sig på att den som har lagfart på fastigheten också är dess ägare. Den föregående ägaren kan således sälja fastigheten igen till en godtroende tredje man som kommer kunna beviljas lagfart. Den föregående ägaren kan också pantsätta fastigheten eller upplåta rättigheter och servitut. Som köpare har du möjlighet att sälja fastigheten vidare, men det är ofta inte speciellt listigt att köpa en fastighet av någon som inte har lagfart på den.

Som köpare har du en skyldighet att söka lagfart inom ett par månader från köpet. Om du inte gör detta kan du föreläggas att göra detta vid vite, det vill säga att du får betala en straffavgift för varje månad du inte sökt lagfart.

Om vi säger att person A äger fastigheten från början. Person B köper fastigheten av A och de skriver köpekontrakt på affären. Person B Struntar dock i ansöka om lagfart. Menar du då att person A (ursprunglig ägare) kan sälja fastigheten en gång till, nu till en annan person (C) och att person C då kan ansöka om lagfart och beviljas det? Vad händer då om person B kommer och visar upp sitt köpekontrakt och plötsligt vill söka lagfart?

Jag läste, att lagfart skall sökas senast 3 månader efter FULLBORDAT köp. Går detta att förhala genom att dela upp köpet i avbetalningar under en längre tid? (typ lite varje månad)

Varför skall du inte söka lagfart?

Om du har trubbel, varför inte gå via bulvan?

I det exempel du beskriver så är A inte längre ägare till fastigheten då han säljer den till C. Om A fortfarande hade lagfart på fastigheten då han sålde den till C så kan denne göra ett godtrosförvärv, trots att det var B som ägde fastigheten. B får då stå med lång näsa, även om han naturligtvis kan kräva pengarna tillbaka av A. Om en fastighet sålts till flera så får den som sökte lagfart först behålla fastigheten. Det är av den anledningen det är så viktigt att snabbt söka lagfart när man köpt en fastighet.

Okej. Vi tar ett annat scenario. Person A äger fastigheten från början och har lagfart. Person B köper fastigheten av Person A och skriver köpekontrakt men struntar i lagfart. Person B (som saknar lagfart) säljer sedan vidare fastigheten till Person C och de skriver köpekontrakt. Är denna affär giltig? Kan Person C därefter ansöka om lagfart trots att säljaren (B) alltså inte hade det?

Nu börjar det bli en smula komplicerat, men jag försöker ändå med risk för att vara ute och cykla. Vem som står som lagfaren ägare i fastighetsregistret har ingen egentlig koppling till frågan om vem som faktiskt äger en fastighet. Det påminner på det sättet om bilregistret. I ditt exempel så kan B mycket väl sälja fastigheten vidare till C utan att ha lagfart, och C kan även i sin tur sälja fastigheten vidare till D. Äganderätten till fastigheten övergår från A till B till C osv oavsett om någon söker/beviljas lagfart. Så länge A har lagfart på fastigheten är det dock möjligt för A att sälja fastigheten till någon annan godtroende köpare X, och X gör då ett godtrosförvärv som släcker ut äganderätten för B, C och D.

När C vill söka lagfart blir det dock komplicerat. C kan inte beviljas lagfart utan att kunna härleda sitt köp av fastigheten till någon som har lagfart, det vill säga A. Man kan inte "hoppa över" ett steg med en okänd köpare, om det vore möjligt kunde man ju på ett praktiskt sätt slippa betala stämpelskatt. Under vissa omständigheter kan C söka lagfart även för B:s räkning, men då torde en kopia av köpeavtalet mellan A och B vara nödvändigt.

Kan man då säga att B gör sig skyldig till bedrägeri eller liknande då han säljer fastigheten vidare till C trots att han saknar lagfart? Eller är det köparen C som har skyldighet att kolla upp att säljaren B också har lagfart på fastigheten? Kan köpare C kräva pengarna tillbaka av säljare B om lagfartsägaren A säljer fastigheten till annan godtroende köpare X, och X ansöker om lagfart vilken släcker äganderätten för B och C?
Dock tycker jag även att den ursprungliga ägaren A som innehar lagfarten borde göra sig skyldig till bedrägeri eller annan form av brottslig handling? Eftersom han säljer samma fastighet två gånger (först till B och sedan till X, men när han säljer till X så har han ju inte äganderätt på fastigheten han säljer eftersom det är köpekontraktet och inte lagfarten som anger äganderätt, och att försöka sälja något man inte har äganderätt till är väl bedrägeri?). Det borde väl rimligen vara det första köpekontraktet mellan A och B som gäller oavsett om B tecknar lagfart eller ej? Det verkar vara en riktig djungel det här alltså

Om vi får reda på vad du tänker ha fastigheten till så är det lättare att ge tips som passar din agenda!

Min gissning är att du tänker begå sexuella övergrepp på barn där med tanke på din sexuella störning, har jag rätt?

I det fallet så förstår jag om du vill "trolla" bort dig själv som ägare och ansvarig för fastigheten.

Men förtydliga vad dina mål med denna rokad är så blir det lättare att ge precisa svar.

Nej, lagfarten har ju som sagt ingenting med ägandet att göra. I vårt exempel så äger ju B fastigheten, och då har han också rätt att sälja den vare sig han har lagfart eller ej. Köparen C har ingen skyldighet att kontrollera vem som har lagfart på fastigheten, det har ju ingen betydelse för äganderättens övergång. Däremot kan ju C bara göra ett godtrosförvärv om B har lagfart.

Den ursprungliga ägaren A kan mycket väl göra sig skyldig till bedrägeri eller något annat brott, på precis samma sätt som om du skulle sälja en valfri bil på gatan som du inte äger. Det är också så att den som säljer något han inte äger blir skadeståndsskyldig. Och om det blir så att t.ex. X gör ett godtrosförvärv av fastigheten trots att både B och C har köpekontrakt, så ska naturligtvis alla pengar som betalats gå tillbaka.

Frågan är vad man kan ha att vinna på att som köpare strunta i att ansöka om lagfart? Är det så att fastighetsavgift, lägenhetsavgift, VA-kostnader, sophämtning och liknande debiteras på den lagfarne ägaren och inte på den som är folkbokförd på adressen? Anledningen att jag undrar är att en bekant till mig är spekulant på en fastighet där den som bor på adressen och säger sig äga huset inte står som lagfaren ägare.

Det enda jag kan tänka mig på rak arm är att man skjuta upp stämpelskatten som man måste betala vid varje överlåtelse. Annars kan det möjligen vara så att den som bor där ser sig som ägare, men att det kanske är hans gamla pappa som är ägare.