Grundskolejargong på 80-talet

Såg ett ord i en annan tråd som väckte minnen från 80-talets skolgård. Hur pratade vi egentligen och hur har det förändrats till nutid?

Några omedelbara exempel jag kom att tänka på är:

Jonne = cyckel. Att jonna var således att cykla.
Lubba = springa
Damcykel var det lärarna drack i lärarrummet. (Mineralvatten; fick mycket senare reda på att det härstammade från Ramlösa)
Vuxenballe = som det låter ungefär, hår på (runt) snoppen. Vilket var något vi sjuåringar ljög om att vi hade men som avslöjades sekunden då vi tvingades in i duschen efter gympan (tillsammans med flickorna bör påpekas).

Nedlåtande termer var populärt:
CP-barn
Jävla Ulla-Bella
Prefixet Jehovas-, eller som självstående (i plural) Jehovas.
Och lokalt så fanns det en second-hand butik (typ "Gudruns") och på ett väldigt nedlåtande sätt kunde någon kallas ett Gudrunsbarn.

Sist men inte minst så fick de sydamerikanska adoptivbarnen prefixet "neger" (läs: Neger-Kalle). Dessutom begåvades den fullt normala förlamade tjejen med namnet CP-Lena för att hon fick gå med särskoleleverna på nedre botten då det varken fanns hiss eller ramp att ta sig upp till lågstadievåningarna. Hon satt nog och tittade på medans vi andra barn tog vår tennisboll och spelade "Nigger" på lärarinnas uppmaning.

80-talet var hårt!

Jag har aldrig använt de orden eller spelat nigger.

Däremot sa vi "palla äpplen", "ska vi vara" och "privatknullare", samt lekte "Vem är rädd för svarte man"...

"Ska vi vara?" bra, hade jag glömt.
Privatknullare???

Jag växte upp i Sthlm, var i riket fanns det privatknullare?

Är du PK?

Vid ja: Är du privatknullare?
Vid nej: Är du inte påklädd?

Så sjukt dålig och man mådde nästan illa av hur många gånger man hörde och sa det under lågstadietiden...

Jahaaa, så står man där och är svarslös tills nästa unge kommer och frågar om man är en bög i en bur.

Dessa tre fanns mycket tidigare än 80-talet. De var väldigt vanliga på 60-talet.

Något jag minns som kom som en fluga, var förkortningarna av "på riktigt" (på rikt) och "på låtsas" (på låss). Kan tro att det var sent 70-tal som en konversation kunde låta i stil med:

Exakt, man fick variera sig

Jag rättade till det lite.

En sak jag minns från åttitalet är att smeknamn fick en tendens att sluta på -a eller -an
(till skillnad från -is som varit det rådande på sjuttitalet)

Tjej som hette Tove:
på sjuttitalet hade det blivit Tovis
på åttitalet blev det Tovan

Kille, Runedal i efternamn:
på sjuttitalet hade det blivit Runis
på åttitalet blev det Runa eller Runan

Den lokala badplatsen Bullervad:
på sjuttitalet hade det blivit Bullis
på åttitalet blev det Bullan

Kanske var nån slags Stockholmska? (bodde i mellansverige)

Åttiotalskolgårdslang för mig:

Är du PK?

Jävla CePe (riktig klassiker )

Mova (flytta på dig)

Jävla fetto!!! (ofta ivägslängt till nån unge vars BMI skulle anses som normalt eller i underkant hos dagens runda godisätarbarn)

Kuta (springa)

Öka! (gå fortare)

Meh..!

Vadårå..
Han också...
Duråå?

Ballt! (häftigt)

Vi hade namn på olika årskurser:

Ettorna var ettagluttare.
Tvåorna var ???
Treorna var träskallar.
Fyrorna var tårtätare.
Femorna var ???
Sexorna var ???

Någon årskurs var toalettdykare men jag minns inte vilken.

Tårtätare och Toalettdykare är några jag kommer ihåg.. Minns inte ordningen dock!