Köpa en medioker bil eller en tråkig OCH en rolig?

Hej, krånglig rubrik blev det, men jag ska förklara:

Jag har ett litet dilemma, hur ska man göra med bil egentligen?

Mina alternativ inför framtiden känner jag är någonting i stil med dessa:

1.
Köpa en bruksbil, som är billig i drift, billig i inköp, tråkig, ful(relativt), komfortabel, låg försäkring osv. Exempel kanske en snik-golf, honda jazz, snik-focus
Samt!
Köpa en gammal amerikanare från 70-talet att ha som hobbybil, trimma, fixa och lägga ner mycket pengar på. Dyr i inköp och mekande men sjunker inte så mycket i värde och har ingen skatt och låg entusiastförsäkring.

2.
Göra en kompromiss och bara köpa en bil, fast en som är lite trevligare, mer komfort, bättre prestanda, snyggare. Dock kommer det ju då att vara högre försäkring, skatt bränslekostnader osv.
Exempel: BMW 1/3-serie, Audi A3/4/5, Alfa Romeo osv


Tanken är på något sätt att det ska kosta ungefär lika mycket i vilket fall totalt sett så frågan är om jag vill åka runt i en tråkig bil på veckorna/vintern och en riktigt rolig bil på sommarn när jag kan ELLER åka i en rätt schysst bil året om. Jag kan inte bestämma mig.

Vad tycker ni?
Vad hade ni gjort?

Gör ett bankrån så kan du köpa alltihop

OnT:

Mjo, jag gillar ju att meka och jag har möjligheten, eller kommer att ha iaf. Sen är det ju inte omöjligt att jag skulle lägga ner pengar på att meka, styla och fixa med kompromissbilen heller. Men det är ju bortkastade pengar på ett helt annat sätt, sånt får man aldrig någonsin tillbaka.

Jag säger alternativ två och tar för givet att det inte är en ny bil du köper.

Nej, det blir väl en några år gammal kärra i så fall.



TILL ALLA SOM SVARAR:
Motivera gärna varför ni väljer det ni väljer, det skulle hjälpa mig i mina val.

Okay bra, jag motiverar mitt val med att skall man ha en bil som man kör varje dag, ska man njuta när man kör den. Skulle aldrig klara av att sitta i en Honda Jazz(fitta) fram och tillbaka från jobbet varje dag.

Jag skulle råda att ta alt 1, två bilar. En bruksbil och en entusiastbil.
Du behöver inte ta första bästa bruksbilen. Är du lite vidsynt kan du säkert hitta en som är både bekväm, och helt OK. Du är väl inte prestigefylld? Så tex ist för en sönderkörd Golf kan du kanske hitta en Skoda i bra skick. Ja kanske rent av någon fransos eller italiano.
På beg bilar är de riktiga måndagsexemplaren redan bortgallrade.
Men som någon var inne på, den bör vara minst OK bekväm. Ingen glädje i obekväma bilar så snart man är där mer än korta snuttar.

Ja är du händig så kan du ju ha dessutom en körbar riktig billig skrotbil också, att ha i reserv om din vardagsbil inte startar en dag, och du har bråttom till jobbet.
Att vara händig är en Guds gåva.

En anledning till min rekommendation är att du behöver din entusiastbil. Du kommer aldrig att vara nöjd förrän du har den.

Helt klart alternativ ett. Billig bil till jobbet. Rolig bil till fritiden.

Alltså jag blir fan inte klok...

Alternativ 1 innebär att jag kommer njuta varje gång jag åker min finbil och verkligen vara nöjd med den samtidigt som jag kommer åka i en relativt dålig, tråkig, osäker bil resten av tiden(hela vintern t.ex.)

Alternativ 2 kommer innebära att jag kommer ha en modernare, bekvämare, roligare, snyggare och säkrare bil hela tiden. Å andra sidan högre bensinnota på "A-till-B"-sträckor, större värdeminskning osv.

ACS:

Varför måste en golf vara sönderkörd? Det är väl inte snik-golfarna som körs hårdast?
Om jag tar en äldre bruksbil så vill jag ha en modell som är ganska vanlig så att det är lätt att hitta reservdelar och service-ställen med erfarenhet av modellen.

Jag har funderat på japanskt kanske, de sägs ju vara driftsäkra osv.

Hur många år har du sparat hos försäkringsbolaget? Kan bli största kostnaden, två försäkringar.

Försäkringen tror jag kommer att bli likvärdig.

Ta t.ex en halvförsäkrad golf 1.6(låg motoreffekt, inte så stöldbegärlig osv) + en entusiastförsäkrad veteranbil(Står i garage 90% av året)
Eller
En helförsäkrad BMW, Audi eller liknande som är mer stöldbegärlig och har högre motorstyrka.

Det känns rimligt att anta att den totala försäkringen blir likvärdig ungefär. Eller är jag helt ute och cyklar?

Nej, nu har jag bestämt mig. Kompromisser är inte min grej.

Tack för inputen!