Vad gör det er om jag går på bidrag?

Jag är högutbildad. Jag söker massa jobb och får bara nej kastade i ansiktet hela tiden. Jag har varit i åtgärder och öppen arbetslöshet sen 2007 egentligen, med lite korta avbrott. Ibland har jag varit praktikant, som nu då jag jobbar gratis och går på bidrag. Jag vill ju göra rätt för mig så att skattebetalarna får valuta för pengarna (lat är jag inte, jag jobbar åtta timmar om dagen långt under vanlig ersättning). Jag har jobbat grått i cirka sju månader nu. Vid sidan av det jobbar jag ideellt.

Man praktik kommer ta slut i juli och sen har jag inget att göra. Jag har sökt kontakt med olika firmor i stan men de vill inte ta emot mig ens om staten står för min ersättning.

Det känns faktiskt som jag kan gå på bidrag med gott samvete. Samhället behöver uppenbarligen inte mina insatser, det mesta tycks ju flyta på ändå.

Mina problem är en kombination av brist på erfarenhet, fel val av utbildning och en arbetsmarknad som är mättad. Jag är företagsekonom och tog min examen 2007 från Lund (pluggade dock det mesta i Kalmar). Utbildningen innehöll massor av teori, dock ingen praktik alls förutom en del "case" som vi skulle studera. Arbetsmarknaden efterfrågar mest erfaret folk. Jag har inte pluggat på Handels. Så jag är inte direkt förvånad över att jag inte hittar jobb.

När jag väl får en uppgift jobbar jag som en häst och jag kan jobba 12 timmar om dagen utan gnäll. Mina tillkortakommanden är däremot att jag inte orkar lyssna på allt kackel om vem som har fött barn och vem som ska glo på någon trivial hockeymatch. Är inte speciellt social alls då jag anser att man är på jobbet för att jobba. Säger vad jag tycker istället för att snacka skit bakom ryggen eller knyta näven i fickan, varför jag kan uppfattas som bråkig. Mina intressen är att styrketräna och slåss i en dojo.

Jag anser att jag bör få gå på bidrag då de som klagar på att de försörjer mig aldrig någonsin skulle vilja byta plats med mig. Arbetslösa är en spottkopp för hur "bra" vi har det, men ingen tycker innerst inne att vi har det bra för då hade de sagt upp sig och låtit oss ta deras jobb.

Först i början var jag ledsen över att inte kunna hitta ett jobb, men nu har jag så smått börjat vänja mig. Jag blir bara snålare för varje år som går och hittar nya sätt att spara pengar. Köper oftast grejer i Rosengård där köpkraften är svag generellt. Släcker ofta lampor och steker inte mat för att spara på fett (kokar istället). Då sparar man el med och kommer undan elskatter. Cyklar istället för att ta bussen och kollar på streamade filmer o.s.v.

Jag skulle gärna vilja ha ett jobb och betala skatt som alla andra, men det verkar inte riktigt finnas något behov av en sån som mig. Jag är inne på mitt fjärde år som arbetslös och börjar så smått tappa motivationen att egentligen bry mig. Nu jobbar jag bara gratis för att vara sjysst mot er som betalar skatt. Jag räknar kallt med att aldrig få ett riktigt jobb. Jag ville plugga vidare men det är ju slut med CSN snart och jag kanske kan gå ett år till. Har sökt in men inte blivit antagen till något vettigt.

Har så pass lite arbetslivserfarenhet att jag knappast kan starta en egen firma.

Gör det er något om jag går på bidrag? Jag vill ju faktiskt jobba och göra rätt för pengarna. Men alla företag man kontaktar tycks ju klara sig finemang ändå.

Det är därför vi har bidragen, så länge du inte missbrukar medvetet. Du har ju en högskoleutbildning så det borde ju inte vara allt för svårt.

Kämpa på och hoppas det löser sig.

//D

Mig gör det ingenting. Kommer nog göra följe med dig om något år. Fast jag är ganska lat egentligen. Vill inte ha allt för trista jobb o många jobb skulle jag inte klara av, så kommer bara söka de jobb jag tror mig fixa och inte hata 24-7

Förväntade mig en tråd med en äcklig vänstertönt som gör allt för att slippa jobba, och de förtjänar inte mina pengar. Men av det jag kan läsa tycker jag du ska ha bidrag, det är det de är till för.

Som folk har påpekat så är du en person som bidragen är till för.
Det folk hatar är vänsterpatrask som utnyttjar det för att idioterna inte kommer någon vart i livet.

Eran inställning är vedervärdig. Är det såhär gemene sossa/vänstersnubbe resonerar?

Om ni vill ha ett jobb gäller det att antingen fjäska och ljuga eller besitta rätt kunskaper. Gör man inte det, ja då får man anpassa sig och försöka ändra sitt beteende. Kan ni inte ens få städjobb eller personlig assistent-jobb?

Även om samhället, olyckligtvis, inte behöver dina insatser som företagsekonom behöver de nog dina insatser inom något annat. Personlig assistent, vårdbiträde eller något annat. Bidrag förtjänar man i mitt tycke bara medan man söker ALLA jobb som finns som en idiot, och inte genom att enbart söka arbete inom det man har nischat sig inom.

Det kan de säkert få, men de verkar för lata. En gång i tiden har jag också varit en sådan "jag vill bara jobba med roliga saker"-kille, men insåg snart att det suger att få pissigt bidrag och att vara en parasit. Därför började jag timvikariera inom äldreomsorgen, och även om det absolut inte är något jag vill jobba med hela livet så är det något man kan jobba med "i väntan på annat". Att vara arbetsför och frisk och veta att bland andra ens jobbande polare och föräldrar betalar för ens slackande livsstil är vidrigt om man är en normalt funtad människa.

Kolla om kompetensen behövs utomlands?

Volontärsarbeten? Kan man få bostad, mat och ibland en liten lön för.

Upplevelse, minne för livet, fint på cv't osv. Istället för att sitta och häcka i sverige vilket kan vara deprimerande. Kan tänka mig att det är ännu värre i din situation.

Eran inställning är vedervärdig. Är det såhär gemene sossa/vänstersnubbe resonerar?

Om ni vill ha ett jobb gäller det att antingen fjäska och ljuga eller besitta rätt kunskaper. Gör man inte det, ja då får man anpassa sig och försöka ändra sitt beteende. Kan ni inte ens få städjobb eller personlig assistent-jobb?

CITAT

Ingen aning, är liberal.

Jag pluggar på högskolan och har sommarlov nu, ska ut o resa lite o sitter hemma o läser seriealbum o böcker. När jag är klar med mina studier om något år så kommer jag söka jobb i den bransh jag har utbildat mig för. Har dock dåligt självförtroende så kommer nog mest söka "enklare" jobb i brancshen. Min far vill att jag ska söka jobb som bussforare o annat under sommaren men fixar inte sånt, skulle bli allt för stressad av det. Så chillar hellre.

Torka bajs, kommer jag aldrig att göra. Lär väl bli något slags beteendevetarjobb i början, kanske söker phs senare. Men svårt få ekonomin att gå ihop med fortsatta studier. Hade varit roligt att arbeta med något intressant, typ personlig tränare eller på säpo.

Sökte mycket skitjobb när jag var yngre men fick nästan aldrig några jobb o det är så stressigt, så mycket skönare att slappa o göra sånt som är kul. Men hade varit kul med ett jobb ibland, då kunde jag köpa ett stort terrarium.

Dident you write in english before?

Ahhh.. äntligen en person som hajat att det faktiskt inte finns jobb för alla. Mitt tips är att så länge inte samhället ställer upp för dig och ger dig jobb, så ska inte du ställa upp på samhället. Att jag själv har jobb idag är ren tur, men jag skulle inte ha nåt emot att gå hemma och löka ett par år till. Gött.

Kolla om kompetensen behövs utomlands?

Volontärsarbeten? Kan man få bostad, mat och ibland en liten lön för.

Upplevelse, minne för livet, fint på cv't osv. Istället för att sitta och häcka i sverige vilket kan vara deprimerande. Kan tänka mig att det är ännu värre i din situation

CITAT

Du får inte ta emot pengar om du går på socialbidrag. Varför arbeta gratis för? Kanske om det är något kul med djur eller om jag kan få jobb sen. Men glöm att jag tänker hjälpa negrer i afrika och sedan svälta pga att mitt bidrag inte räcker till.