Citat:
Ehum.... Det där med tvestjärt.. . I UK heter de just earwig. De älskar att krypa ner i rosors mitt. Även andra blommor. De kryper in i sängkläder när man luftar dem på balkongen. Inte så konstigt att folk tror på teorin. Dessutom ser örat nog lite ut som en ros för en tvestjärt. De söker värme.
Det finns också andra kryp som fått namn efter de otrevliga vanor de påstås ha. Till exempel kallas trollsländor för øyenstikkere på norska.
https://no.wikipedia.org/wiki/%C3%98yenstikkere
Det norske navnet tilsvarer det tyske «augenstecher» og refererer til folketroen om at øyenstikkere kan stikke ut øynene på mennesker. Imidlertid henspiller det tyske navnet på at kroppen uten vinger ligner på et håndverktøy brukt av skomakere, for å for å lage hull (eller «øyne») i læret før sying.
Citat:
Källargubben, är det någon generation tillbaka? Jag tänker på min farmor som skrämdes upp med knarrgubben som bodde under den spång som fanns vid farmors barndomshem och brunnsgubben som bodde i varenda jäkla brunn i omgivningen. Samma grej som något århundrade tidigare ledde till att folk aktade sig för Bäckahästen, Näcken och skogsrået antar jag. Min farmor aktade sig för och respekterade brunnsgubbar, småfolk, huldran, mylingar och allsköns oknytt till den dag hon dog som gammal tant, så de måste ha skrämt upp henne något oerhört som barn.
Väldigt intressanta hågkomster! Ja, skogsrån, småfolk, näckar, mylingar och andra väsen var levande verklighet för stora delar av Sveriges folk för bara ett hundratal år sedan, och även ännu senare. Ibland när det på Flashbacks historie- eller religionsavdelningar ställs frågor om hur länge hedendomen levde kvar i Norden, brukar jag påminna om folktrons väsen, som ju genomgående har sitt ursprung i förkristen tro.
Men trodde din farmor på brunnsgubben också? Jag har hört att den gubben är vad folkloristerna kallar fikt - ett väsen som diktats upp för att skrämma / uppfostra barn med.
Det har upptecknats hundratals sägner om skogsrån och mylingar, och otaliga människor i det gamla bondesamhället svor på att de själva hade mött gastar och tomtar. Det var väsen som man trodde på, helt enkelt.
Brunnsgubben förekommer däremot nästan inte alls i sägner eller ögonvittnesskildringar. Han var en renodlad fantasiskapelse. Glinen skulle lära sig att hålla sig borta från brunnen, och därför fick de höra varningar för Brunnsgubben som skulle ta dem. Detsamma gällde källargubben och ågubben, kan jag tro.
https://sagobygden.blog/tag/brunnsgubben
https://kulturminnet.wordpress.com/2...8-brunnsgubben
http://www.hillehembygd.se/artiklar/...ubbar_1995.pdf
På varje gård fanns en brunn med lock över och locken var i de flesta fall lätta att rubba även för barn. Inte så underligt att vuxna drog till med någonting ordentligt skrämmande för att barnen skulle sky brunnen.Knarrgubben har jag aldrig hört eller läst om tidigare (även om man får en del träffar när man googlar).
/---/
Källargubben räddade i princip årsskörden av potatis från att bli fördärvad av vinterkyla eller värmebölja, vilket kunde bli följden om barnen gavlade för mycket med källardörren.
Brunnsgubben nämns också i denna tråd.
(FB) Vilka varelser skrämde dig som barn?
__________________
Senast redigerad av Ördög 2021-09-05 kl. 15:16.
Senast redigerad av Ördög 2021-09-05 kl. 15:16.