Par tvingades lämna tillbaka sin adoptivson

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13171790.ab

Nu vet jag inte om AB vinklar artikeln men läser man föräldrarnas egna ord verkar det helt sjukt. Förstår inte varför man fastställer adoptionen tidigare. Ska det verkligen gå att ändra sig efter 8 månader?

Svårt att avgöra. Klart artikeln är vinklad, skulle vara intressant att höra den biologiska mammans berättelse i det hela. Då skulle man kunna göra en djupare analys. Men med denna info kan man ju konstatera att det är fel. Alltså väldigt problematiskt att avgöra utifrån detta underlag.

Japp men fakta kvarstår att det har gått 8 månader, och att det rör sig om en ung tjej och den biologiska pappan inte bryr sig. Man kan ju hoppas att det görs någon utvärdering av socialen i fallet eller liknande..

Jo, men jag tror det måste ha gjorts någon slags utvärdering innan den biologiska mamman fick tillbaka ungen. Antagligen hade hon en bra anledning, vilket vi i detta nu inte känner till. Tvivlar på att socialen bara tog ungen och gav tillbaka henne till mamman. Alltså måste återgärdet haft lite kött på bena om vi säger så.

Men visst jag håller med dig, låter väldigt problematiskt. Hela situationen då. Men som sagt fattas en bit i pusslet.

Mja, det är faktiskt (tyvärr kanske?) att en adoption av ett svenskt barn tar lång tid i Sverige, och fram tills det är fastställt kan den biologiska mamman ångra sig, artikeln är faktiskt inte alls vinklad (för en gångs skull) utan det är så det går till. Mamman har inte tvingats adoptera bort sitt barn utan har frivilligt avsagt sig barnet och har därefter tid på sig att ångra sig, medans denna "ångertid" pågår så är barnet familjehemsplacerat och man påbörjar adoptionsprocessen, som avbryts om mamman ångrar sig.
Detta är förståss en tragedi för alla, men mest för barnet i sig som knutit an till dom tilltänka adoptivföräldrarna redan från bb.
För inte så länge sedan skedde nästan exakt samma sak hos ett par i bloggvärlden, dom fick en liten flicka som dom ställde in sig på att få adoptera, efter några veckor ångrade sig den biologiska mamman och barnet flyttades till henne. Här är bloggen för kvinnan som råkade ut för detta:
(Edit tog bort den för vet inte om hon vill att hennes blogg ska bli outad här.)

Det var en riktig hjärtskärande historia, tänk er att ta hem ett spädbarn från bb och köpa vagn, spjälsäng osv och få rådet att knyta an och älska bebisen som sin egna, för att sedan utan att du kan säga ett skit om saken, bli av med ditt barn. Det måste vara som att ens barn dör, fast nästan värre eftersom barnet försvinner och du får inte veta något om hur barnet sen har det. Det du trodde var ditt barn och hade ställt in sig på.

Men som sagt, frågan är komplex, det är biologiska föräldrar som vill ha sitt barn med. Det är oerhört känsligt. Alla är förlorare. Så sorligt så det gör ont i hjärtat.

Klart det ska gå att ändra sig, biologiska föräldrar är i dom flesta fall bättre än adoptivföräldrar.

Jo säkert, det är nog en 18-25 fet whitetrash singel-morsa som fick ångest och började skära sig själv tills hon fick barnet tillbaka.

Jag förespråkar ofta att man in i det sista ska jobba med den biologiska familjen när det gäller fosterhemplaceringar osv, eftersom det är ett stort trauma för barn att bli tagna från det som är deras föräldrar och tryggghet, även om det är dåliga föräldrar så är mamma och pappa alltid mamma och pappa för barn.
Men i frågan när en mamma har från bb lämnat ifrån sig barnet och inte velat hålla det alls och sedan inte haft någon som helst kontakt eller anknytning med barnet är jag desto mer kluven. Där ligger ju barnets trygghet i sina adoptivföräldrar och den känner ingen annan.

Trist historia, förstår inte adoptivföräldrarna eftersom sådana här situationer är vanliga när man adopterar i Sverige. De borde ha känt till det och avstått pga det.

Synd om barnet också eftersom han/hon antagligen fick det sämre valet nu. Tvivlar på att den biologiska mamman är särskilt stabil, hon är antagligen rätt ung och jag skulle sätta en slant på att det finns droger inblandat. Troligtvis kommer även hon från en splittrad familj med många sociala problem eftersom socialen antagligen hade försökt placera barnet bland hennes anhöriga istället om det varit möjligt.
Nej jag tror tyvärr att barnets framtid kommer vara att pendla mellan olika familjehem och sin biologiska mamma.

Klassisk vinkling, nästan i klass med de vinklade avsnitten i TV3s Baren!

Det är alltså inte fråga om en adoption som har blivit återtagen efter 8 månader.

Paret som tog hand om barnet var ett familjehem, det vill säga utrett av kommunens socialtjänst som familjehem. Paret tog emot barnet som en familjehemsplacering, troligen enligt socialtjänstlagen och därmed en frivillig placering.

Paret var även utrett för att kunna adoptera ett barn. Därmed fanns tankar på att barnet som familjehemsplacerats också skulle kunna adopteras och bli parets "egna barn" istället för att vara ett familjehemsplacerat barn.

Mamman tog tillbaka samtycket till placeringen efter 8 månader, någon grund för att ansöka om LVU(tvångsplacering) fanns antagligen inte så därför återförenades barnet med sin biologiska mamma.

Rätt/fel? Döm själva. Men nu har nu i alla fall den hårda faktan

© Axon.

För ett antal år sedan inträffade ungefär samma sak.

En äldre kvinna med hälsproblem blev oplanerat gravid. Även hennes make hade hälsoproblem. Efter mycket övervägande bestämde de sig för att adoptera bort barnet. Beslutet togs tidigt och en adoptivfamilj var utsedd när babyn föddes.
Adoptivfamiljen var alltså helt och fullt inställd på att det var en adoption det var frågan om, och överlämnadet skedde på BB strax efter födseln.

Omkring fyra månader senare ändrade sig den biologiska mamman. Då kröp det fram att hon hade varit tveksam hela tiden. Det hade varit nogranna utredningar och biomamamman hade verkligen "pressats" om huruvida hon var säker på sin sak, men hon hade då varit helt fast i sitt beslut.

Adoptionspapperen var sedan länge underskrivna, men domen hade inte vunnit laga kraft. Bioföräldrarna fick alltså tillbaka sitt barn, och kvar lämnades en mycket mycket ledsen adoptivfamilj som förutom den vuxna mannen och kvinnan också innehöll två små barn som hade väldigt svårt att ta till sig att deras lilla syskon togs ifrån dem.

Flera inblandade i detta blev tagna på sängen. Adoptioner av svenska barn är ovanliga och man kanske inte ska lasta myndigheterna för att de inte varnade adoptivfamiljen för vad som skulle kunna hända. Ingen tänkte helt enkelt inte på att det skulle kunna sluta på detta sätt.

Med facit i hand skulle givetvis adoptionsfamiljen ha fått information om det där med laga kraft och att de innan dess skulle ha försökt se babyn som ett tillfälligt lån.

Det var inte lätt för biofamiljen heller. De var inga onda människor. De gjorde vad de då tyckte var det bästa för barnet, men saknaden blev för stor.