Vänner som hatar filmer i världsklass?

Jag ska erkänna att jag faktiskt inte sett den själv. Har dock en mycket filmintresserad vän som pratat rätt mycket om den och det låter inte direkt som en film att se med polarna.

Det handlar väl om hur mycket man bryr sig. Är man inte särskilt intresserad av film vill man antagligen bara ha lättsamma blockbusters i form av Transformers och Avatar då man helt enkelt inte orkar bry sig om skådespelet, handlingen eller fotot är bra, sålänge filmen underhåller.

Vi filmintresserade är dock villiga att gräva oss in i en film och analysera, där varje detalj man noterar antagligen ses som ett plus eller ett minus. Vi ser helt enkelt saker som en "vanlig person" inte ens tittar efter och därför kan vi uppskatta titlar som TS nämner i startinlägget.

Själv uppskattar jag både Arnold-rullar och Kubrick, det är skönt att få ha frihet att välja ibland, får man inte det?
Sedan skiter jag i huruvida en film är intelligent eller ointelligent, filmen ska underhålla mig i första hand.
Vill man vara intellektuell kan man läsa en bok istället.

Eller ibland så är man inte sugen på att se en film värd att analysera utan egentligen bara vill se lätt underhållning. Man kan vara både och förstår du.

Man är väl inte intellektuell bara för att man tittar på filmer som klassas som "finkultur"?
Att klassas som en arrogant cineast går jag med på, men intellektuell? Nej, tack. Det låter så jävla ensamt.

På tal om detta hände det en intressant grej nyligen.

Tog med en Godard-box till några vänner igår. Det var jag och fyra stycken till. Vi började med Une femme est une femme. Det tog ungefär en halvtimme innan nästan alla ville att vi skulle stänga av. En tjej sa dock att hon skulle vilja kolla klart på den.

Vi bytte till Pierrot le fou. Då hade tjejen jag nämnde ovan redan gått hem på grund av en allergi. Vi kollade på hela filmen, det var några som började prata om något annat i slutet bara.

Man fick mest höra detta:
"Alltså, jag fattar ingenting!"
"Den här filmen är ju fett random!"
"Alltså, varför målade han sig blå i ansiktet?"

Bara en sådan grej, att Belmondo målar sig blå i ansiktet verkade ingen alls förstå. Blå är ju färgen för frihet. Om man kan något sådant grundläggande lär man ju liksom förstå varför han gör så. Ett exempel.

Och Pierrot le fou är ju proppfull av referenser, symbolik och liknande ting till hur mycket som helst. Krig, existentialism, poesi, pop art osv. Det finns helt enkelt en hel del underliggande saker som man får tänka till över. Men nej, ingen verkade förstå det minsta. Jag kan förstå att man inte tycker om filmen och att man inte kanske förstår allt, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta.

Efteråt sa någon att vi skulle kolla på någon "normal" film. Zombie Strippers åkte på. Då gick jag hem.

Jag har kompisar som alskar filmer som jag verkligen hatar och jag gillar filmer som de hatar. Filmsmak ar lika individuellt som musiksmak. Inte konstigare an sa.

Fast sagan om ringen triologin är och kommer vara den mest överskattade triologin någonsin..

Sen finns det ju alltid folk som inte tycker om vissa filmer, som andra anser är sjukt bra.
Har nog ingen bekant som helt avfärdar alla "toppfilmer", utan det kan vara enstaka filmer som de avfärdar.
Skulle dock tippa att alla har en sådan tanke, för min del gäller det som ni ser Sagan om ringen.

Bara jag som hade tårar i ögonen första gången jag såg Forrest Gump? Alla man talar om filmen med verkar se den som enbart en komedi, men jag kände genuint medlidande för huvudpersonen.

Med tanke på vad trådskaparen skriver i denna tråden kan vi nog konstatera att du inte är ensam: https://www.flashback.org/t98171

Sedan tror jag säkert att det är flera andra som haft tårar i ögonen första gången de såg Forrest Gump. Fast jag kan nog nästan säga att jag vet att det är det, just om man tänker efter hur välkänd filmen är och hur många det är som har sett den.

Godard i all ära men om inte ens sällskap specifikt uttryckt intresse för filmhistoria och den nya franska vågen så är Zombie Strippers ett mycket bättre alternativ till filmkvällen än Godard-boxen. Så är det bara. Speciellt som jag antar att du och dina vänner är runt tjugo?

Delicatessen är en typisk Jeunet-film, dvs. jobbigt skruvad. Personligen har jag lite svårt för hans stil (gillar dock Amelie som känns lite normalare än hans andra).