2011-06-16, 04:20
#13
Citat:
Ursprungligen postat av Anteaus
Sekretesslagen kap 14 §4
”Sekretess gäller för underårig även i förhållande till vårdnadshavaren om det kan antas att den underårige skulle lida betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren.”
Föräldrabalken övertrumfar Sekretesslagen ytterst sällan. Om den unge är under 15 år kan dock socialen kontaktas och beslutet att underrätta vårdnadshavaren läggs då på dem.
Nu säger du ju inget om hur gammal bonussonens flickvän var vid tillfället, men TS syster har iaf uppnått en ålder då hon kan anses äga rätten till sin integritet gentemot föräldrarna och därmed gäller sekretessen före föräldrabalken.
”Sekretess gäller för underårig även i förhållande till vårdnadshavaren om det kan antas att den underårige skulle lida betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren.”
Föräldrabalken övertrumfar Sekretesslagen ytterst sällan. Om den unge är under 15 år kan dock socialen kontaktas och beslutet att underrätta vårdnadshavaren läggs då på dem.
Nu säger du ju inget om hur gammal bonussonens flickvän var vid tillfället, men TS syster har iaf uppnått en ålder då hon kan anses äga rätten till sin integritet gentemot föräldrarna och därmed gäller sekretessen före föräldrabalken.
Jo, men det är väl ytterst sällan någon skulle lida "betydande men" av att berätta en sådan sak för sina föräldrar... Skulle väl vara strängt religiösa familjer då möjligtvis.
Hon var väl runt 16-17 vid tillfället, och som sagt, både barnmorskan på ungdomsmottagningen och läkaren på sjukhuset var tydliga: Du måste berätta för din mamma (pappan bor utomlands), annars blir det inget av. Kanske ville de verkligen "pressa" henne att prata med sin mamma, inte för att vara "taskiga" eller så, de kunde väl knappast vägra flickebarnet en abort.
Jag minns att bägge vid upprepade tillfällen sade att oftast tror man bara att det kommer bli ett j*vla liv och att föräldrarna inte kommer ha någon förståelse alls, i de flesta fall blir det så att föräldrarna först kanske blir upprörda (vem skulle inte bli det!) men att de för det mesta lugnar ner sig efter ett litet tag.
Så blev det i det här fallet, mamman blev naturligtvis upprörd och bestört, men hon lugnade ner sig och blev ett fint stöd för paret sedan (vilket var skönt, jag var beredd att stötta så mycket jag kunde och t om att ta "föräldraansvaret" om jag hade fått, men det var ju bäst att flickans mamma fick veta allt och tog det).
Hursomhelst; jag tycker faktiskt det är snett att man som förälder inte ska få veta en sådan här sak. Skulle något gå alldeles på tok (en sövning som slutar med dödsfall exempelvis, även om det är väldigt ovanligt) så får man reda på det på ett fruktansvärt traumatiskt sätt.
Man har som förälder ansvar för sitt barn under många år, och man har försörjningsplikt tills barnet gått ut gymnasiet. Man bör få veta sådana här saker åtminstone så länge barnet är omyndigt. Fast det är naturligtvis en annan tråd, ursäkta...