Ordet "blatte" [Sammanfogad tråd]

Intressant är i alla fall att etymologin stundom tar en tur in på entomologins domäner.¹ Det är i så fall inte första gången, särskilt om man vidgar dessa domäner till att inkludera åttafotiga plågor. Telefonsäljande fondrådgivare kan med ett kortare namn benämnas fästingar "ticks".

¹ entomologi = läran om insekterna, tidigare inkluderande spindeldjur

Men är inte avsaknaden av äldre belägg för blatte ett problem även för blattra-teorin? I SAOB:s artikel betecknas blattra som utdött, och det sista exemplet som ges är från 1745. Menar du alltså att blattra som synonym till pladdra fortfarande är levande i någon dialekt och att ordet blatte formats där på senare tid och sedan spritt sig över hela landet?

Det här är ett tillfälle då det skulle vara till stor nytta om ett radioprogram som Språket skickade ut en lyssnarfråga om hur länge och i vilken/vilka betydelser folk har hört ordet blatte.

Edit: Språkrådet har lite årtal för skriftliga belägg: http://www.sprakradet.se/frågelådan

Jag har bestämt för mig att jag själv har hört verbformen blattra användas aktivt i dialektal västsvensk miljö. När det gäller ord med ett antal varianter, som pladdra/bladdra/blattra är det normala att dessa olika former kommer från olika dialektmiljöer, och att en form mer eller mindre godtyckligt och slumpmässigt fixeras i skriftspråket. Eller så differentieras de. I min egen idiolekt använder jag både pladdra och bladdra, men i olika betydelser. En som bladdrar pratar strunt eller dumheter. En som pladdrar pratar mångordigt om trivialiteter eller ointressanta saker utan att bry sig om om någon är intresserad eller vill lyssna.

Håller med, och det bör förmodligen göras snabbt.


Skriftliga belägg för blatte säger tyvärr ungefär lika mycket om ordets ålder som skriftliga belägg för kuk.

Det har du förmodligen rätt i, men det ger oss i alla fall en terminus ante quem som ligger en bra bit före den tid då ordet blev mer allmänt känt.

Jag undrar förresten om det inte kan ligga en del i Evaristos inlägg 26:


Blatte kan ju enligt Gibsons Svensk slangordbok från 1969 utom neger även betyda pajas; blaren är ju en sorts narr och ordet har enligt SAOB använts bildligt både om personer som utseendemässigt påmint om spelkortet och personer som uppträtt narraktigt.

Man får väl då tänka sig en utveckling där svarta har börjat kallas blatte antingen eftersom de ansetts påminna utseendemässigt om kortet (figuren har rätt bred näsa på de bilder jag hittar) eller eftersom de ansetts narraktiga. Med den ökande invandringen har sedan skällsordet fått utvidgad användning.

Psykopatkjell är också inne på kortspelet kille i inlägg 57 med en liknande förklaring:


Edit: För vad det nu kan vara värt kan nämnas att Wiktionary ger ungefär samma förklaring (som en av två tänkbara) som Psykopatkjell, men med flaggning för källa:

http://sv.wiktionary.org/wiki/blatte

När började ordet blatte användas utbrett..? jag kommer bara ihåg främst Turk, turkjävel, svartskalle, neger etc ifrån börhjan av 90-talet.. var det främst i mitten av 90-talet "man" började använda "blatte" mer utbrett..?

Började tänka på mest med hänvisning till denna artikeln/boken

http://www.aftonbladet.se/kultur/article17321840.ab

(1) Mest sannolika förklaring: ordet 'blatte' (med varianten 'blading') har sin härkomst i hasardkortspelet Kille där 'Blaren' eller 'Blarren' betecknar pajaskortet. Enl Gibsons slangordbok betyder 'blatte' såväl 'pajas' som 'neger' varmed en direkt koppling här kan etableras. Själva spelet kallas 'kille' (uttalas 'tjille') efter Harlekinkortet och enl Hellqvist Svensk etymologisk ordbok är även vardagsordet 'kille', alltså 'grabb', uppkommet ur detta sammanhang. Om det stämmer att spelet som är från 1700-talet främst levat kvar inom poliskåren är ju saken biff; spelet med sin symbolik blir en intern jargong och nya uttryck myntas med referens till det bland landets konstaplar. Jag vill minnas att första gången jag hörde uttrycket 'blatte' var i en tv-pjäs av Guillou från 1980-talet i vilken framgick att detta var polisbeteckningen på invandrare.

(2) Den näst mest sannolika förklaringen är att 'blatte' uppstått på samma sätt som ord som tjomme m fl. Exempelvis kan det ha varit ett smeknamn/öknamn på en specifik person av invandrarbakgrund. Man kan kanske tänka sig en jugoslav i 1960-talets Trollhättan som hette Bulatovic och som kallades Blatte av sin svenska omgivning eller liknande. Den snarlika beteckningen 'dego' eller 'dago' (uttalas 'däjgo') har f ö denna sorts ursprung: det spanska namnet Diego.

(3) Mindre troligt men nämnt på Wikipedia är att finsk romani skulle ha förlänat svenskan ordet via sitt eget 'blaato' som skulle betyda 'svarting'. Jag har dock litet svårt att se denna koppling av flera skäl: skulle finska zigenare, som själva pekas ut som mörka jfr finskans mustalainen 'svarting', använda detta om invandrare på så vis att ordet uppsnappats av svenskar? Vad som är fullt möjligt är att, om vi går tillbaka till kortspelet Kille, benämningen 'Blar(r)en' på pajaskortet med Svarte Petter-karraktär är från romaniordet i fråga. Detta är troligare också i beaktande av att finska zigenare förr vara romanispråkiga i större utsträckning än idag.

(4) 'Bladneger' åsyftade ursprungligen pressfolk men genom folketymologi i kombination med fonetisk reduktion kan möjligen formen 'blatte' uppstått (fast man snarare skulle ha väntat sig formen 'bladde'). Det är förmodligen dock omvänt: 'bladneger' i betydelsen 'journalist' har ömsat innebörd och betyder nu 'neger' under inflytande av uttrycket 'blading' som har samma innebörd, alltså en sorts tautologisk folketymologi.

(5) Orden blatta, blatte, blatella 'kackerlacka' etc har nämnts som ordets ursprung här. Detta är dock osannolikt eftersom dels använder inte svenskar i gemen italienska, franska eller latin som källa för slangord, dels så är betydelsen 'kackerlacka' långsökt som pejorativ referens då dessa är förhållandevis ovanliga här. Dessutom använder franskan och italienskan företrädesvis orden cafard resp scarafaggio för 'kackerlacka'; blatte resp blatta är något skriftspråkliga.

(6) 'Mulatt': den som någonsin hört den väntade mellanformen 'mulatte' kan ju räcka upp en hand...

(7) 'Blatino' nämner jag bara for good measures: en sammandragning av black latino. Knappast relevant i sammanhanget.

(8) Återstår då 'blattra' från tyskans blattern ytterst ur latinets blatero 'jag pladdrar'. Man kan naturligtvis tänka sig att 'blatte' kommit ur 'blattra': någon som pratar oupphörligen eller pratar obegripligt men är det verkligen en trolig etymologi? 'Blattra' är ett förhållandevis ovanligt verb. Dessutom, borde inte formen ha blivit 'blattrare' jfr lirare, pajsare?

Sammantaget är ordet 'blatte' en rejäl utmaning för språkvetare, dåligt belagt i skrift som det är. Uttrycket verkar ha fått en rejäl skjuts i användningen fr o m senare hälften av 1980-talet. "Var har det lurat under tiden", undrar man. "Inom poliskåren!" känns som en fullt godtagbart svar på den frågan: även polisen har sitt 'romani'...

Stig Claessons historia "Pastorns goda vän" går att lyssna till här. Historien tyder på att ordet "blatte" var ett spritt slangord för "neger" i Stockholm innan 1936 då insamlingen slutade.

Jag hittade följande intressanta omnämnande från 1963 då Petter Bergman diskuterar ordet "blatte" i Bonniers litterära magasin 1963 under titeln "Att kalla en spade en spade" (en recension av Bo Holmqvists översättning av Colin Macinnes roman "Spader går hem"):

Betäckning? Really?

Då jag själv blivit kallad "svenne" två gånger senaste halvåret har jag som reaktion på detta börjat använda ordet blatte.

Är sexigt med intellektuella kvinnor som säger blatte.

I min närkingska uppväxt började vi använda ordet "blattig" någon gång i slutet av sextiotalet. Jag påstår inte att vi uppfann ordet, utan vi lärde oss säkert av äldre ungdomar. Betydelsen för oss var då "dålig", "ynklig" eller liknande. Exempelvis "Herregud va' "blattigt" om något vi inte gillade.
Om det var en allmän betydelse skall jag låta vara osagt, men helt rimligt om så var fallet att betydelsen glider över som en beteckning på något annat man inte gillar. Som t ex för invandrare, om man har den läggningen ... Jag minns inte att det handlade om en beteckning på invandrare - det var liksom inget vi hade synpunkter på; utlänningar var oftast finnar och dem kallade vi inte för något annat än just "finnar", eller som värst "finnjävlar".

På 70/80-talen sa de flesta "utlänning", "svartskalle" eller ""blatte" om invandrare - ordet "babbe" hörde jag inte förrän i slutet av 90-talet...

När var första gången ni hörde detta vackra ord - och i vilken del av landet var man först med att använda det?

Järnrörsfilmen om av och med Dum Dummare.