Hur fan får man någon att hjälpa till hemma?

Just nu är jag så jävla spyless på min sambo. Jag känner personligen att jag inte orkar sköta ett helt hushåll för mig själv längre. Jag ber honom snällt att hjälpa till och då kan det gå flera timmar utan att det händer någonting och när jag sedan frågar igen så "tjatar" jag. När jag försöker prata med honom om att jag behöver hjälp så "klagar" jag också. Det spelar ingen roll hur lugn och sansad eller trevlig jag än försöker vara, han sätter sig på tvären direkt.

Jag har dessutom provat med att muta honom med att göra något roligt efteråt och jag har provat att ge själva fan i att städa eller gå ut med hunden men det händer fan ingenting.

Jag är just nu lite förbannad, men jag vet inte vad jag ska göra längre. Bägge två studerar och just nu har han sommarlov. Under terminerna brukar jag sköta 90% av allt arbete eftersom "han läser ett tyngre program än mig och behöver mer stöd". Men nu har han sommarlov fram tills september, och ändå struntar han i att hjälpa till.

Jag är utbränd enligt min läkare och blev beordrad att ta det lugnt, vilket inte verkar fungera. Så ge mig tips på vad det finns att göra. Det här känns så himla larvigt från hans sida.

Huvudfrågan här är varför du har en dator i köket.

Men seriöst, dela upp städningen 50/50 och om han inte följer det så blir det inget sex typ?

Har skrivit städscheman. Lönlöst, och sex får han fan inget först han skärper sig ändå. Han har varit utan bra länge nu kan jag då säga.

Larvigt? Ja.

Helt ärligt verkar det bara vara så att han utnyttjar dig, jag menar, han kommer med en så barnslig ursäkt som att han studerar något "tyngre" än dig. Snälla.

Du borde ge din sambo ett kok med stryk. Nej men han verkar ta dig förgivet. Vad skulle hända om du slutade städa och fixa?

Hur blir han när du pratar med han? Börjar han skrika eller höjer bara rösten?

Säg att han måste skärpa sig annars får han flytta in hos någon kompis tills du står ut med honom igen.
Ålder om man får fråga?

Om jag slutar städa så händer följande: Det ligger strumpor och tomma mjölkpaket i hela lägenheten. Hunden lossar hår som virvlar runt på golvet varje gång någon rör på sig och det skapas ett berg av tvätt och disk.

När jag pratar med honom så blir han defensiv. Han är ofta tystlåten och sur först men höjer sen rösten och skriker att jag klagar och tjatar. Han lägger felet hos mig och ofta hamnar hans utbrott i att det är jag som beter mig dåligt.

Han fyller 24. Jag fyller 22.
Vi har bott tillsammans i 3 år ungefär.

Bryt !
All erfarenhet säger att det kommer aldrig att bli bättre.

Det här blir ju bara bättre. Sitter och skriver med en kompis över Skype, då loggar han in på mitt konto och läser konversationen. Sen kommer han och skriker och lever jävel över det också.

Riktigt vackert det här.

Flytta isär. Det där förhållandet verkar ju ändå knaka. Ni kan ju fortsätta vara ett par men om du bor i en egen bostad så kommer du troligen må bättre och förhoppningsvis blir er relation bättre då.

Risken finns ju att du inser att det är ganska najs utan honom, men det kanske är en risk värd att ta?