Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

Vad vet du om det, du vet ju inte så mycket, men ger sken av att.

Jag vet detta, och då är jag inte ens teist. LOL

Så nu vet du inte heller vad begreppet panteism är?

men hallå. var det du som var så vetande?


jaja.. det kryper visst fram en massa i sinom tid...

En agnostiker är också "ateist".

Det behöver inte vara så.

Personen kan vara även vara troende/teist genom att tro på en gud, men samtidigt agnostiker om denne även säger att h*n rent faktiskt inte vet om det finns någon gud eller inte men ändå tror att det gör det...

En teistisk agnostiker tror att det finns någon form av gud/några gudar men vet inte.
En ateistisk agnostiker tror inte att det finns någon gud/några gudar men vet inte heller.

Båda är egentligen vad vad jag skulle klassa som "ärliga riktningar" då ingen av dem stödjer påståendet om att de rent faktiskt vet om det finns någon gud eller inte och kan leva med den insikten istället för att påstå sig veta hur det rent faktiskt ligger till, detta trots att de alltså skiljer sig åt när det kommer till själva troendet.

Hmm gode talare där, jag skulle vilja säga avfärdat å avfärdat..

Avfärdande-momentumet är liksom inte slutgiltigt, ej heller deterministiskt, ej heller massivt ignornt, utan lite mer emellanåt transparant, och transparent utifrån att man-inte-vet-så mycket när allt kommer omkring.

Så att pricka kliniskt korrekt i definitionskonsten, tja.. vad vet jag.. som många redan förklarat, så kan det vara också individuellt.. för tänk så här att varje individ ju har någonstans också en helt personlig subjektivistisk vy och upptagit faktiskt olika informtion, olika data.. olika vänner olika kunskaper och färdas någonstans helt själv.. fast man kan erkänna sig som ateist el agnostisk.. eller bådadera, är det verkligne så definit?

För mig är det inte det. Momentum.. finns där jag känner att neej.. jag kan inte för mitt liv införliva mig med sådan moral sådan väg sådant där som jag VET strider mot mitt förnuft och min inre visshet.. samtidigt så hur kan jag veta? nej jag kan inte veta, vad universum per definition är, jag har ännu ingen erfarenhet mer än av denna värld, HÄR.

Därför låter jag bli att säga mig vara agnostisk eftersom jag i hela mitt liv, aldrig någonsin sett ens en minsta indikation på att de religionerna som presenterats för mig, av människor som är rätt lika mig , jag känner dem utifrån att känna mig själv, och kan se att de haltar sig fram och linkar.. jag vill inte linka, ska jag leva och resa mig igenom denna värld, går jag helst upprätt, och står för det jag känner mig ibland veta, och säger neej.. i know nothing!

if, i knew anything about hardcore metafysik.. skulle jag veta mer då? för min del, knappast!!

jag vet enbart detta, och det står jag för. jorden är min hemvist, ett tag till, teisterna.. får ta sina eskapader, men ska jag med med bluffakturor, så nej tack.. jag tar det i så fall.. sedan.

i döden.


som jag vet ingenting om, ännu.

men mjo.. kanske varje ateist, någonstans är en liten agnosticist.. jag kan gilla mystik, som roande moment , enbart ibland, numera helst så lite som möjligt då jag är proppmätt på skiten.

men avfärda Gud, ja vaarför inte.. jag ser ingen katastrof i det, jag ser mer ärlighet i det, det liksom händer inget, till en början.. guden.. så stor och såå berömd, har ingenting emot att jag ignorerar dennes intighet.

Vetenskap är inte en tro, ja. Det står ju i namnet. (Vet) Och ateism är vetenskap.

Ja, men en agnostiker tvivlar inte, utan anser att man inte kan veta. Inte ens en agnostiker är alltså misstroende, utan det är det bara tvivlare som är.

Tillåt mig tjata en runda till : det är därför.. jag kan ogilla när folk eller fän säger "brinn i helvetet"

"du är ond, guds ska straffa dig"

"gå i synd"

"salig äro din själ eller hur det var"

alla dessa fraser, deviser klokord, bevingade flashiga tomgångs-fraser.. som så många är mkt snabba med att ta till, när det kniper.

De vill ge sin identitet liten turboeffekt, när det egentligen är tomt där upp på idéer.. jag har hört det, känt det och jag vet det, för min del.

Att jag inte beter mig så, för jag vet hur jag INTE vill bli bemött, att fördöma utan grund..utan att ens ha tagit sig en lite noggrannare titt, och på förhand tycka sig veta , vad ANDRA behöver och ska, är inte min melodi !!!

Men jag känner, att teister.. bokstavligen, älskar att prafrasera och frottera sig iklädda en lånad mantel, och jag ser SYNDROM, det går som farsoter och vissa vaknar till, skäms lite, sedan glömmer de och går in i hjulspren och fortsätter ändå slira, genom det mycket bekväma försvarssystemet, gömma sig bakom gamla bevingade ord, men själv sitta fattig med noll vilja förmåga eller ens lägga två fingrar i kors, men salongsfäha sig, ja se det går ju fint.

Krumbukta sig med religionsvetenskapens, strofer.. i piruetter fotnoter.. och hänvisningar till saratrusta och jag vet inte ..

jag låter dem, men de är lika intressanta som , hur var dt.. att se färgen torka.. på en oljemålning

en syssla, som är rätt zen-aktig.

så intressanta är de, som föremål vilka inte ens berör. hur berör mig torkande färg, efter en dust med penslar och färger .. matt, man vill vända blad, såvida man inte är lagd åt tt spegla sig och gå lite narcissismus.

inget för mig, när jag är klar, då är jag klar.

när jag är klar, då dör jag och vart kapitel för sig, ordning och reda.

så klarsyn, är svalkande för mig, för annan ateist.. finns andra vinklar.. en ateist är också en levande person, med känslor... med moral.

sedan beror det på om man sitter med ett jv... som går loss med anklageelser, så fort man säger nej nej... så kan det väl inte vara? då VET jehovan, att man-är-ond

eller muslimen, eller "de fromma" .. de stör mig inte, men någonstans har jag en viss känsla om deras hagalenhet, det faller mig lite missprydande osympatiskt, så jag är hemma i den inte hymlande klara ateismen, det är jag i mångt o mycket -

det historiskt esoteriska religiösa flummiga eller spännande? underlaget, berör det mig, nej.. faktiskt inte, jag är färdig med det, .

men kan ibland hemfalla åt buddhas lära, det klaraste jag hittills mött, och då utan gud. enbart buddha. mitt nav. vem det nu var.

Jag är av den åsikten att ingen ateist, vare sig från agnostiker till antiteister, är misstroende eftersom misstro oundvikligen inkluderar ett tvivel. Jag ser däremot inget tvivel i vare sig agnostikerns, ateistens eller antiteistens inställning gentemot Gud. Tvivel kan bara den ha som är troende och är på väg att lämna sin tro. När tvivlet upphör och övergår i en fast uppfattning så kommer den personen antingen att ha gått tillbaka till sin tro eller ha blivit agnostiker/ateist.

Exemplet blir tydligare om man tar en ateist som aldrig hört talas om Gud. Då finns det helt säkert varken misstro om gud eller tro på gud. Definitionsmässigt så måste denna person ses som ateist eftersom tro på gud saknas, och någon misstro mot gud kan då naturligtvis heller inte förekomma.

Jag erkänner din uppfattning att vara väldigt lik den uppfattning jag har, om detta.

Bra talat.

Intressant.

Något jag är böjd att sympatisera med, vad ägnar sig alla dem som inte dyrkar, viger sig åt gud, ber och väntar på bönhöring?

ja något.. alla super inte ihjäl sig eller slår dank.. vad gör de? jag skulle tro att många försöker förkovra sig i det som "återstår" : vetenskap.. och med övning kommer färdighet.

vetenskapen har fascinerande ingångar, till de påståda sanningarna, inte för att man når gud, men man når så mkt annat. som är VÄL VÄRT.

Ateism är en sub-kategori av misstron, skulle man kunna säga.
Men misstron är större än ateism, en subkategori av den som jag nämnde ovan, som med ateister innebär en misstroende skepticism i och med ersättningen med vetenskapstron, vilken både är ateistisk och grundad på misstron... eller tron till sönderdelningsprocessen / förstörelseprocessen, vilken i sig är den huvudsakliga följden av misstron till skapelseprocess och därmed livskraften.
Tänk dig då någonting större och utanför ateismbegreppet (som är mer grundläggande), där har du misstron, i vilken ateism bara är en del, en specificerad misstro... och då när det kommer till det gudomliga och skapelseprocess, livskraft och läkande... vilket påverkar folkhälsan eller konditionen på den svenska folksjälen ytterst negativt.