Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

I DIN argumentations-analytiska travesti. Men presentera gärna DIN version av argumentations-analys.

Jag bad inte dig om argumentations-analys. Jag påminde dig enkelt om att bevisbördan var din fortfarande.

Låt oss säga att två män misshandlar en person. Hur vet du att han mår dåligt av det? Jag kanske inte vill göra något åt saken då jag inte vill bestämma över vad någon känner och tänker.

Det är sant att totalitära regimer försöker bestämma över folk och säga vad de tycker är rätt, men det är fortfarande möjligt att veta ifall ens liv är meningslöst eller inte, inte baserat på vad som sker inne i hjärnan utan baserat på den yttre rollen man har i livet(jobb, livsstil,levnadsstandard etc), hur annars förklarar du medlidande? Dvs, 'veta' inte 'tro att man vet'. STOR skillnad som du missat gång på gång.



Människor är unika, men vi delar fortfarande samma medvetande. T.ex. alla människor lider, det är en gemensam faktor. Alla människor är lika inför döden, alla människor har känt av mänskliga känslor som glädje, sorg etc...




Du lever och mår bra, enligt vilka standarder? Jobb, fru och barn? Ifall du mår bra, ta bort allt som ditt liv är baserat på så ska vi se hur bra du mår.

Ett uttrag ur krishnamurti Think on these things:


Eller Anthony de Mellos, Way to Love:

Standard-procedurer för konkluderande omkring konsekvensenerna av misshandel.


Speak for yourself.


Frånsett dom "övermänniskor" du konstant refererar till.


Falsk dikotomi.


Natuuurligvis, lille auktoritets-predikant.

Men det är sant


Men det är sant.

Ja, det säger ju alla auktoritets-beroende om SINA auktoriteter.

Bara för att man säger sanningen så är man inte en auktoritet per automatik. Logisk kullerbytta.

Eller vice versa. Så kom med något matnyttigt, istället för plattityder.

Tittar du på synonymer till just ateismen så är det= gudsförnekelse, religionslöshet, gudlöshet med mera. Så det är nog inte så konstigt.
Man kan säga att det är en icketro på Gud då. Eller tomhet, nada, ingen tro. Kalla det vad du vill.

Vad har detta med att du tycker andras liv är meningslösa?
Nej det kan man inte.
Hur vet du att denna person inte blir förälder till nästa Einstein, Mozart eller Alexander Fleming?
Eller räddar livet på någon?

Vad historien bär i sitt sköte för framtiden kan ingen veta.
Nej, det innebär inte att man har samma medvetande det innebär att man har likartade känslor. Sedan finns det massor med människor som inte delar mina känslor, autister, psykopater, psykiskt sjuka mm. Så jag kan inte hålla med dig.

Enligt min standard givetvis, vems annan är relevant?
Då får du ta bort naturen, glädjen att leva och få uppleva nya saker, möjligheten att lära sig nya saker osv, blir inte mycket kvar som du kan existera i om du tar bort allt detta. Så det blir lite meningslöst att prata om att ta bort det mitt liv är baserat på när jag skall vara i princip död då.

Det vet jag inte, men blir ens liv per automatik meningsfullt ifall man räddar någon? Mozart kanske har det bra och man kanske blir hjälte för en dag, men det ser inte jag som att ge någon riktig mening till livet. Dagen efter är man ingen hjälte längre och ens 'barn' kommer inte ge mening till en själv automatisk, vad händer om barnet dör? Bara för att mitt barn lever meningsfullt så blir inte mitt liv det. Kom ihåg att med 'mening med livet' så menar jag frånvaro av 'discontent' och en inre känsla av tomhet som kan observeras enkelt i hur människor lever. Tycker du det är meningsfullt att vara en slav, eller leva i ett kommunistiskt samhälle?


Man har likartade känslor, men man har fortfarande samma medvetande. På ytan är våra erfarenheter och känslor olika, det är självklart. Någon kan vara deprimerad men någon annan kan vara lycklig. Men i grund och botten är vårt medvetande exakt likadant.


läs ovan.


Hur vet du att det är din standard? En person som växer upp i ett kommunistiskt samhälle blir med stor sannolikhet kommunist och kommer predika kommunism hela sitt liv. Och vice versa. Är det standarden som är avgörande, som ger mening? Dvs ett liv baserat på idéer, konceptualiseringar? Som t.ex. 'livet är att vara två'?



Håller med dig om att naturen och glädje att leva är en mening med livet som man ger själv. Men hur många människor njuter av det villkorslöst? Folk kanske njuter av att ha familj, men ofta (99,999%) av fallen skulle jag säga att folks familjeliv är meningslösa då de genomsyras av konflikter skilsmässor etc...Samma sak som ger mig mening idag (fru,barn, pengar) kan orsaka lidande och ångest nästa dag.

Alltså menar jag att människor njuter väldigt lite av livet, trots att livet kan ha många meningfulla saker att erbjuda, och det är just det gapet jag talar om. Det är ungefär som att säga meningen med livet är att dricka vin, med vad är poängen ifall man har ett stort hål i vinflaskan som gör att det rinner ut hela tiden?

Det är mänskligt levande för det mesta, lätt att observera, och därav frågan, vad är meningen?

Tänk så är personen sadist och tycker om smärta? Hur ska jag veta?