Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

Jag tror inte att gud finns. Och det är inte ett val.

Man kan inte vara dödare eller mer död. Antingen är man död eller inte död.

Hur skulle det inte kunna vara ett val i frågeställningen -tror du Gud finns eller inte?
Titta på första meningens två första ord i det citerade inlägget.
Jag tror...och det du tror går under beteckningen ateism.

Mer död än människans naturliga instinkt att allt är besjälat.
Nu utgår vi ju från ett värderelativistiskt perspektiv. Vad det gäller argument för eller emot ateism, så är det ju en annan fråga.
Men du utgår ju entydigt från att "om det inte finns empri för andlighet, så ska man heller inte tro det, och de värdegrunder som följer med ett andligt perspektiv". Vilket i förlängningen leder till logiken att om det inte finns bevis för andlighet och dess moral, så är den inte giltig.

Det här tycker jag är extra intressant. Om jag förstår dig rätt så hade du mindre "vördnad" när du var andligt sökande, än när du blev ateist.
Vore intressant om du ville utveckla detta. Vad var det för något du sökte? Vad var det du var inne på som du kallar infantilt?
Tänker du ungefär så här: "Om det bara finns ett liv så är det mer värdefullt än om det finns flera liv"?. Vilken trosuppfattning ser det så, eller är det din egen tanke.
Bra att vi är överens om det ialla fall
De kristna värderingarna är mycket äldre än kristendomen. Det kommer från urreligionen. Samma religion som lade fram den ursprungliga världsbilden, som visat sig stämma med teoretiska fysiken. Samma la fram den etiska grunden. Som sagt, allt det där finns och har alltid funnit inom oss. Som en slags axiom och apriori kunskap.

Ja det är besläktat rent filosofiskt
.
Då tycker jag du ska vara tydlig med att säga att "jag anser . . .jag tror . . .enligt min tro . . .etc". Istället för att bara skrika rakt ut att det jag säger är fel.
Jag respekterar absolut dina personliga åsikter. MEn säg inte att grundprincipera som sådana är felaktiga.
Jag har inte sagt att det är fel, jag påpekade bara att du så tvärsäkert motsäger mina redogörelser för pilosofiska principer.
Tex diskussionen vi haft om förklaringsmodeller, positivismen och annat.

.Erkänner att det var en överdrift. Sorry

Det spelar ingen roll VAD man tror på. Det är en tro ändå.
Jag trodde verkligen du hade intellekt att förstå något så basalt.

Det finns inga tomma skålar, även avsaknaden är en tro i sig.

Jag gillar inte definitionsmördandet av ord som försiggår i denna tråd. Ateister säger ingenting om vad de tror på, de säger bara vad de inte tror på. Som säkert sagts miljoner gånger i den här tråden så är ateismen en tro på samma sätt som att inte samla på frimärken är en hobby.

Visst kan du kalla ateism en tro, men vad menar du då med en tro? Blir inte den betydelse av ordet som vi syftar på när vi säger att någon har en tro rätt meningslös? Om ateism också är en tro, vad har du för ord för avsaknaden av en tro? Samma sak med att kalla ateism en religion. Om ateism är en religion så är ju alla religiösa. Om alla är religiösa vad betyder det då att vara religiös? Ordet blir meningslöst och vi blir tvungna att hitta på ett nytt ord för dem som följer ritualer, dogmer osv förknippat till någon övernaturlig ide; För att skilja de som tror på gud och de som inte tror på gud. När vi väl gjort det så är vi tillbaks på samma ställe vi startade. Det enda vi har åstadkommit är att ha mördat ett ord och ersatt det av ett nytt. Diskussionen har inte kommit någonstans och vi har bara trampat vatten till ingen nytta. Att mörda ord för alltid (läs Newspeak) fungerar bara i science fiction.
En tro på vad? Ateister tror på många saker. Några tror på spöken, andra tror på kommunismens löften, andra på sitt favoritfotbollslags förträfflighet. Men ateister är inte eniga på någon utav dessa punkter. Det enda du kan säga om ateister är vad de inte tror på. A-teist.

Lars Ohly är en a-reinfeldtist, men om det var det enda du visste om Ohly, kunde du då veta med säkerhet att han var kommunist? Givetvis inte. Du skulle inte kunna säga något om vad han faktiskt tror på, bara vad han inte tror på.

Eftersom jag inte kan välja vad jag tror är sant. Vad jag tror är sant är endast en konsekvens av vad jag har funnit anledning att tro att det är sant - vilket, som sagt, inte är ett val. Jag kan inte intala mig själv att "jo, gud finns nog" när jag inte tror att han gör det. Eller hur?

Okej, fast jag tycker att det är lite märkligt att komparera död.
Nej, precis. Jag tror inte att den religiösa moralen är giltig. Jag tror att den mänskliga moralen är giltig.
Jag var inne på religiösa föreställningar om att allt var besjälat, exempelvis. Och jag trodde att det gjorde världen mer fantastisk. Jag hade fel.
Att livet inte är lika värdefullt om det inte faktiskt tar slut är en logisk slutledning.
De kristna värderingarna (delar av dem i alla fall) är mänskliga värderingar. När man började uppföra normsystem så blev det givetvis en del av religionen, eftersom religionen var vad man trodde att man visste om världen och genomsyrade allt. Men moralen kommer inte från religionen, utan från människor.
När du påstår något om vad ateister tycker och jag ifrågasätter det så återstår det för dig att visa att du har rätt.

Är det en tro att inte tro på tomten? Det är ju en världsåskådning som skiljer sig från världsåskådningen hos någon som tror att tomten finns, eller hur?

Att inte tro att något, för vilket bevis saknas, är inte en tro - utan det är det neutrala defaultläget. Att tro att det finns är en tro - att inte tro att det finns är en avsaknad av tro. Sedan kanske ateister kan tro på andra saker som de inte har bevis för, men det är helt irrelevant: att inte tro på Gud är inte en tro.

Fast det öppnar ju för nytt fantasifullt språkbruk. Död, dödare, dödast. Eller varför inte mördad, mördadare, mördast.

Ja men det är just "död" som är den materiaistiska världsbilden.
JAg vill nog påstå att det var (bl.a) kristendomen som "implementerade" den mänskliga moralen i människan. I alla fall i stor mån. Jag vill inte förhärliga religionen, men jag ser det krasst. Det har alltid funnits en slags moral, men den varierade kraftigt och människovärdet var annorlunda innan kristendomen. Det fanns ett behov att "förpacka" en värdegrund och sprida dessa värderingar. Annars hade det inte slagit igenom som det gjorde.
Det hänger kvar i oss än idag. Mer än vi tror

Om jag tolkar dig rätt så tycker du att världen är mer fantastisk nu än då?
Vad är det som är fantastiskt?

Ja . . jo, men jag undra hur du tolkat det här med reinkarnation etc. Tänkte du typ att "Äh skit samma . . .man får ju ändå ett nytt liv, så det spelar ingen roll hur jag är mot mig själv eller mot andra. Jackpot varje gång liksom"
I så fall har du inte fattat mycket av det "andliga". Vad var det för slags sekt du var med i?

Ja men den spreds med religionen. Det anses vara universella lagar och principer. Ungefär som naturlagarna.

Ja och jag har rätt. Jag säger bara vad som är trend, tendens, klimat och strömning som råder inom vissa kretsar. Det är svårt att direkt "bevisa" att det är så. Måste man ju kamma igenom nätet och samla massor av artiklar, kommentarer, etc.
Om du inte tror mig så kan jag inte göra något åt det. Tyvärr.

En sak du verkar ha missat är att jag inte alls är intresserad av att det ska vara på ett visst sätt. Andlighet för mig är inget nödvändigt på så sätt. Jag kommer inte från någon religiös familj eller krets på något sätt.
Jag förstår och älskar vetenskap. Det är bara det att det inte är logiskt för mig med den sk "förklaringen".
Det finns ingen förklaring till naturens och livets innersta väsen. För mig är andlighet är inget självändamål, utan det enda vettiga åskådningen.

Jämförelsen med tomten håller inte.
Tomten är inte ett liknande fenomen, eftersom tomten inte är ett ontologiskt system/modell.
Om man inte tror på det ena måste man tro på det andra, annars har man ingen världsbild.
Det är visserligen giltigt om man absolut inte har det. Men det betvivlar jag