Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

Jag tror vi är på samma plan, även om jag nog uttryckt mig annorlunda. Men poängen ligger i att det på olika nivåer av komplexitet avspeglas grundläggande mönster, eller? På så vis är du helt i linje med spetsvetenskapen. För vet du vad; det saknas något. Det saknas en definition och en förklaring till just organisationenen i naturen. En sorts kvantifiering av självorganisationen. Oavsett vår förmåga så är nog detta mycket viktigt att försöka förstå! Men jag tror (är övertygad om att) du redan har en mycket god förståelse om detta.

Vilket citat (om än parafraserat)!

Men. Betänk skillnaden. Jämför jaget med miget. Är det är avgrunden ligger? Är det där vi skall bygga broar? Vad har vårt inre oss att lära? Jag tror inte någon har lust, eller tid, att vänta på evolutionära förändringar . . . Vi kan ju inte vänt längre!

Skål! Jag gillar dig

Hm. Du har förstås rätt. Kanske kan man se LHC:n som en sorts manifestation av intellektets förmåga - ett monument över vår vilja att förstå. På så vis blir det hela ganska vacker om än dyrt. CERN är inte ett uttryck för överlevnad, utan för överlevnadens kraft hos en art som har så mycket energi tillövers att man kan spendera den på att söka förståelse för alltet.

Vad vackert, egentligen!

Bah, humbug! För sjutton, här sitter jag och chansar hejvilt; något har du garanterat att komma med!

Så sant som det är sagt!

Fyllesnack Närå,det är helt och hållet ömsesidigt!

Ja exakt. Det är ju själva mysteriet ingen kan svara på. Dock vet jag inte om just ordet kvantifiering är det rätta (om jag fattat dig rätt). Kvantifiering är ju en reduktionistisk metod för att hitta de minsta mätbara delarna (reserverar mig för denna förklaring dock). Det är väl mer att erkänna att det är ett mysterium som fattas. Även en holistisk modell som innefattar "global verkan", dvs hur saker vet vad de ska bli rent praktiskt. Det är dock inte samma sak som att de skapas av grundformeln, som vissa påstår.
Vetenskapen har ju döpt det till "själv"-organisering. Men det enda vi ser är att det är organiserat. Vad som organiserar vet ingen.
Detta är ju också ett problem med vetenskapen, eller åtminstone den sk logiska positivismen. De anser inte det behövs någon förklaring, bara att man lyckas "beskriva" själva "funktionen" med en formel. Då anses det förklarat enligt de regler de själva satt upp för att definiera begreppet förklaring.

Jo jag kom inte ihåg exakt, men innebörden var så . . .typ
Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan "jaget" och "miget". De pratade om det i somras, men jag greppar det inte helt.

Varför skulle det inte kunna vara så att tex CERN (och intelligens) är en produkt av naturlagarna.
Det finns ju en kod/naturlag(ar) som gör att det utvecklas komplexitet från singulariteten. Naturen återskapar miniatyrer av sig själv.
Jag ser det som mest logiskt att utveckling har syftet att återskapa oss själva, precis som resten av kosmos.
Tex så är partikelacceleratorerna nära att knäcka grundkoden för allt. En gång i framtiden kan det vara möjligt för människan att skapa egna världar, dvs återskapa kosmos. Då blir vi själva Gudar . .typ. (eller halvgudar rättare sagt )

Hehe, jo du har faktiskt rätt. Jag borde nog samla mig tills imorgon innan jag försöker vara seriös igen. Men jag tackar och bockar! Till dess jag nyktrat till, skål!

Det är precis rätt, 526! Du måste förstå att jag här talar med kluven tunga; "ur ett vetenskapligt perspektiv" blir i min värld inte detsamma som "ur mitt eget perspektiv". Kvantifiering är helt riktigt en reduktionism, vilket också är vetenskapens essens. Vetenskapens essens, smaka på de orden! Men hur som; den självorganisering jag talar om är alltså inget som denna vetenskap ryggar bakåt åt, utan det är faktiskt ett problem. Vi ser ju att de mest grundläggande organisationerna återupprepar sig på högre nivå; små basala kemiska föreningar grupperar sig i kedjor; kedjorna infinner sig i små celler - hela världar av underbar rikedom - som i sin tur grupperar sig i samklang med andra. Celler får specifika fingeravtryck, de blir ringmärkta, i flercelliga organismer. Flercelliga organismer får uppgifter i samhällen . . . och så vidare. Organisationen, min vän, tycks så nära förbunden med alltet att jag baxnar. Oavsett verklighetsbild ser vi den.

Det är precis som med helheten; allt tycks driva mot något absolut utan att egentligen nå det. En sorta utopisk harmoni som perverteras så fort tiden får läka. (Herregud, vilket svammel. Ni får ursäkta, men det är vad "mig" bubblar upp!).

Skillnaden mellan miget och jaget. 526. Vem är du? Vem är det dina vänner, dina älskade och din familj tilltalar? Är det hela dig? Allt vad du någonsin upplevt, allt som dväljs inom dig? Eller är det denna skräddare som dansar på ytspänningen?

Det måste finnas en skillnad på masken och vad som döljer sig bakom. Hur kan du genomföra introspektion, om inte "du" är skilt från det du skådar? Denna skiljeväg, denna avgrund.. Psykologer hade förmodligen relaterat den till "the rapture" mellan modern och barnet, men det är egentligen irrelevant. Poängen är att vi är klyvna; vi har en grund, och vi har en "ande" som svärar ovan askan. Detta säger inte enbart psykologin, utan i min tolkningssfär även österländsk religiositet.

Om ateister nu inte tror på något, hur kan de då tro på t.ex. big bang-teorin? Varför tror de på teorier kring hur det skulle kunna vara i den verklighet de lever i istället för på den verklighet de ser och kan mäta? Hur kan man t.ex. tro på svarta hål när de bevisligen inte går att bevisa mha traditionell kunskap (fysik)? Är en ateist som börjar tro på något av ovanstående helt enkelt en fallen ateist och inte längre en ateist?

1.Det finns bevisligen människor i Danmark som heter Sven, 2. det finns bevisligen människor i Danmark som röker marijuana, 3. det är inte är otroligt att det finns mammor som röker med sina barn.

Så varför skulle han inte kunna finnas? Visst, jag TROR inte att han finns, men det är bara för att han statistiskt och logiskt sett skulle KUNNA finnas.

Om du dock samtidigt säger att Sven kan flyga, då säger jag att du har hittat på denna Sven, och jag kräver något sorts bevis för Sven om jag ska kunna ta ställning till honom. Alltså: jag säger inte "jag tror inte på Sven" utan jag säger "bevisa det", och på samma sätt är inte min ateism en ställning till vare sig det ena eller det andra när det kommer till övernaturligheter.

Ateism är status quo.

Trosbegreppet inom religion helt enkelt en annan sak än "tron" på vad vetenskapen har forskat sig fram till eller vad de anser är det mest troliga.

'Religion is like a penis. Its nice to have it. More fun to play it. But you shouldnt whip it out in public and certainly not shove it down childrens throats.'

Jaså? Så det är alltså inte en tro i ordets rätta bemärkelse då? Eller är det bara när ateister tror som det inte är en "tro"?

Hade ateism vart en tro skulle det garanterat finnas en dåre som bygger ett litet hus där ateister kan samlas & diskutera nåt som Inte finns! Mig veterligen finns inte detta hus..

Vaaa...???
Vad fan spelar det för roll,om du ändå presenterar skillnaden!
Gud är en gudstro.