Målet är total frihet!

Vad jag förstår vill de anarkister jag träffat befria människan. Detta är naturligtvis oerhört sympatiskt. Överallt är den mänskliga friheten kringskuren av myndigheter, lagar och inte minst ekonomi.
I ett sant anarkistiskt samhälle finns varken lagar eller myndigheter. Skatterna är helt frivilliga.
En liten, kanske oväsentlig, detalj borde emellertid beskrivas mer ingående:
Om en granne trakasserar mig och mina barn och förstör våra cyklar och annan väsentlig egendom, hur gör vi, om vi inte längre kan kalla på polisen och få grannen åtalad och dömd? Kort sagt, hur hanteras rättvisan i ett fullständigt fritt samhälle? Varken Bakunin eller Krapotkin ger några riktigt bra ledtrådar i detta tråkiga ämne.

En rungande majoritet av kriminaliteten har sin grund i social misär, och misären har sin grund i klassamhället (de flesta fångar har någon form av dysfunktionalitet). Utgår vi från ett fungerande anarkistiskt samhälle, då existerar inte klassamhället, varvid kriminaliteten kanske utgör någon enstaka procent av vad vi har idag.

Det anarkistiska samhället baseras på småskalig organisering, det mesta av organisering sker i kvarterssamverkan, byalag, arbetarstyrda kooperativ, olika intresseföreningar, vilket bidrar till att individer inte blir anonyma. I ett samhälle utan stat och hierarkier måste människor tillsammans organisera sig, bli aktivt delaktiga i förvaltningen om inte gammalt förtryck skall återuppstå.

Med ovanstående är det lätt för samhället att upptäcka asociala beteenden och korrigera dessa. Dessutom är det inte troligt att grannen stjäl vattenpumpen av sin granne som arbetar på samma kooperativ.
Vid tvistefrågor kan de ensklida låta frivilligt stiftade skiljedomar ta sig ärendet, dessa är konsultativa med vägledande beslut. Det bör påpekas att även skiljedomarna organiseras på småskalig basis, därför är det högst troligen att de berörda känner samtliga i processen.
Då tvång är uteslutet kan en "dömd" vid skiljedomen skita i dess beslut, då kan samhället ta till sanktioner, det blir nästintill omöjligt att överleva. Man kan säga att det anarkistiska samhället per automatik korrigerar asociala tendenser.
Går det så långt är personen säkerligen psykiskt sjuk och då är det vård som gäller. När det gäller människor med psykisk sjukdom är det förebyggande vård som gäller och/eller sysselsättning som trycker ner asocialt beteende.
Kvar har vi oförklarliga fall av kriminalitet som inget samhälle kan skydda sig emot, det kanske rör sig om några promille av dagens kriminalitet som man kommer att få acceptera för att inte bygga upp nya repressiva rättsystem som bär klassamhällen i sitt sköte.

Det låter väldigt sympatiskt. Men om Hells Angels etablerar sig på orten och börjar idka utpressning mot andra samhällsmedborgare, vilka motåtgärder kan en sann anarkist tänka sig. Måste man inte ha någon form av polismakt i alla fall? Vore ruggigt om gangstergäng skaffade sig lokala våldsmonopol.

Skyddsorganisering kräver ingen stat, Hells angels är lättare att bekämpa än en stat. De flesta anarkister (pacfister exkluderade) anser att våld kan att krävas för att skydda friheten.
Se där! Det var inte så komplicerat. Fler frågor?

hur kommer världen kunna falla i anarki,ja menar anarkister bör ju ha en önskan att hela världen är som dom kallar det "fri" finns det liksom en plan så ni kan övertyga alla andra om att det är ett bra system =P för det kan ju vara svårt att få resten av världen att rätta sig efter anarki bara sådär,ni måste väll ha nån form av teori hur man genomför detta eller? =P

Jo, det är faktiskt komplicerat. Hur skyddas medborgarna mot organiserad brottslighet i ett anarkistiskt samhälle? Ska lokalsamhället vid stormöte fatta beslut om att inhandla lämpliga vapen för att bekämpa kvalificerade våldsbrottslingar? Ska man på bästa vildavästernmanér båda upp skjutglada revolvermän (och förstås -kvinnor), när man akut måste ingripa mot beväpnade, kriminella ligor? Eller politiska konkurrenter, som försöker starta revolution mot anarkismen?

I praktiken utmynnar det i klan- och maffiastyrda småsamhällen med ständiga skärmytslingar sinsemellan, de som åker på däng får dra vidare som under folkvandringstiden.

Ja arbetarklassens organisering och övertagande av produktionsmedlen.

Vill du inte vara med så är det din sak, anarkister tvingar inte in oliktänkande i deras samhällen, då är det inte anarkister.
Det finns mycket skrivet om anarkism, det mesta är svårläst för en nybörjare, sån tur att det finns en massa trådar här (vissa bra andra dåliga) att läsa. Uppstår nya frågor kan de ställas här.


Menar du organiserad brottlighet i ett anarkistiskt samhälle? Läs inlägg 2 igen, är kriminaliteten så omfattande att den anses vara organiserad då är samhället klassindelat, grogrunden är social misär, och den uppkommer med klasskillnaderna, då är inte samhället anarkistisk.

Känner sig människorna hotade av något yttre hot, kan de organisera sig, med vapen om så krävs, det har hänt förr.


Tydligen har du fel för de praktiska försök som gjorts visar på motsatsen. Se så Berth, lämna individen ifred och låt hon organisera sig efter eget tycke.

Det är det dom gör också, och eftersom nästan alla är tamdjursnaturer så väljer dom att följa ledargestalter.
Anarkistiska experiment kukar alltid ur trots att dom startas av de mest entusiastiska förespråkarna.
Bästa sättet att få frihet är att göra sig så oberoende av andra människor som möjligt.
Klarar man inte det så får man finna sig i att bli nästlad i andras nät, en oundviklig följd.
Förresten blir det allt mindre utrymme för frihetsyttringar ju mer vi packar ihop oss som sardiner på jorden.

Jag förstår inte hur ett anarkistiskt samhälle skulle utradera klasserna, du får gärna förklara?

Själv ser jag snarare något som liknar Afghanistan där lokala "krigsherrar" eller förmögna vrakar och styr över de som bor i närheten. Visst kan folk flytta men då lär problemen bara uppstå på den nya orten.

Drumknull skrev:
"Menar du organiserad brottlighet i ett anarkistiskt samhälle? Läs inlägg 2 igen, är kriminaliteten så omfattande att den anses vara organiserad då är samhället klassindelat, grogrunden är social misär, och den uppkommer med klasskillnaderna, då är inte samhället anarkistisk."

Elegant resonemang! Man definierar helt enkelt ett anarkistiskt samhälle som ett samhälle, där brottslighet inte förekommer, och problemet är löst. Halleluja!