LSD Tripprapoprt - Brutal Honesty

LSD Tripprapoprt - Brutal Honesty

Ålder 20 år. Tidigare testat LSD, 4-ho-met, 2C-E, cannabis, xtc


Bakgrund

Det är fredag och jag har haft en riktigt jobbig vecka. Jag är inte sugen på att träffa vänner eller familj. Helgen innan hade jag bestämt mig för att bättra mig själv, ta tag i mitt liv, men det gick utför - inget hände. Jag blev otroligt irriterad och besviken på mig själv, och som försvar började jag lägga skulden på andra att jag mådde dåligt. Medan jag går runt i irritation kommer ihåg att jag har ett par lappar LSD i frysen som jag inte har bestämt datum för. Jag känner att jag vill trippa nu och jag känner att jag vill trippa själv eftersom jag inte vill begränsa min tripp utav sociala regler som störde min förra tripp. Men inte här hemma, det är verkligen inte en miljö jag vill trippa i. Jag vill iväg.

Jag börjar packa min väska. Jag har med mig mjukisbyxor, hörlurar, en flaska vatten, en macka, en pipa, lite weed, longboard, laptop, telefon, nycklar och plånbok. Jag ljuger och säger att jag skall till sommarstugan och träffa familjen men ska egentligen till sommarstugan ensam. Jag inser att detta är min nioende gång jag skall trippa, ungefär ett år sen första gången och kommer bli den första gången jag trippar helt ensam. Jag är lite nervös.

Det tar cirka en och en halv timma att ta mig till sommarstugan, med spårvagn, färga och longboard som transportmedel. Jag lyssnar på feelgood musik och börjar bli spänd på äventyret som jag snart kommer att ha. Jag är så taggad att jag nästan tar lappen på färgan, men när jag kollar ut i havet så grips jag av panik av det mäktiga stora mörka vattnet. Det är riktigt läskigt när jag föreställer mig att hur jag blir uppslukad av havet om jag ramlade nu. Jag känner på mig att jag kommer snedtrippa ikväll, men nu är det för sent att åka tillbaka. Jag skall klara av detta.


Intag

Jag kommer fram till sommarstugan, och det är mörkt i och utanför huset. Det är lite läskigt. Jag preparerar datorn, mobiltelefonen, maten, vattnet, toan, soffan, musiken och väldigt noga och sedan tar lappen. Klockan är halv 23:30 vid intag. Jag drar på en spellista av Hallucinogen och Infected Mushroom på hög volym för att kickstarta min tripp. Jag drar på en Mandelbrot inzoomnings-video som uppvärmning för hjärnan att tänka i fraktalmönster. Trippen verkar inte vilja sätta igång på riktigt så jag lägger mig i soffan och börjar tänka över situationen. Varför ska jag trippa just nu? Varför trippar jag ensam? Det är första fredagen av sommaren, så varför är jag inte med mina vänner? Vad vill jag få ut av denna trippen?


Jag är ensam i världen

Medan jag ligger och tänker så märker jag att saker börjar röra sig i taket och min hand ser inte riktigt normal ut, men jag är inte imponerad. Been there done that. Ska jag verkligen gå runt i sex timmar och kolla på tuffa mönster i golvet och leka i min fantasivärld? Eller vill jag ut i naturen och glo på träd istället? Nä... Kanske leva mig in i musikens värld? Nä, det känns inte heller som tillräckligt stort mål. Jag fortsätter tänka och analysera min situation. Jag det enda jag kommer fram till är att jag är ensam. Jag känner mig väldigt ensam. Jag fylls av känslan att jag är helt ensam i denna värld.

I protest stänger jag av musiken och börjar tänka igenom min ensamhet och överanalyserar något enormt. Jag blir ledsen, känner att jag bara vill gråta. Hela min kropp fylls av olycka. Når ångesten peakar hämtar jag min dator och drar på låten som alltid får mig att må bra: John Mayer - Free Fallin. Och låten räddar mig. Ångesten och olyckan ersätts helt med med lycka och eufori, och det känns som det inte finns något som kan få mig att må dåligt. Först nu insåg jag hur rejält jag höll på att trippa, och hur extremt nära jag var en förjävlig snedtripp, och jag överlycklig.


Vad är kärlek?

Låten tar slut och det blir tyst. Det tar inte lång tid innan jag börjar bli ledsen igen, och jag känner snedtrippen smyga sig på igen. Så jag drar John Mayer igen, men nu känns det mer som fejkad lycka. Varför lyssnar jag på John Mayer? Är jag så depriverad av kärlek så det enda jag sättet jag kan känna kärlek är att repeat-lyssna på John Mayer? Jag lever verkligen ett sorgligt liv.

Jag tänker igenom vilka vänner som är närmast mig, och hur jag har behandlat dom på senare tid. Jag känner att jag behöver kärlek. Jag känner återigen att jag behöver gråta. Gång på gång skriver långa SMS till mina närmaste vänner, övertygad om att det är det rätta att göra, men precis innan jag skickar så stoppar jag mig själv då jag inser hur dålig idé det är. Skulle jag göra det skulle jag deffinitivt överanalysera vad de tycker om vad jag skriver/säger och jag skulle helflippa.

Ämnet leder mig vidare på att tänka på vad kärlek är, och varför det närmaste till kärlek jag känner är till mina killkompisar och till inte en tjej. Vart har alla tjejer jag hållt på med försvunnit? Jag har Free Fallin på repeat, och jag lyssnar kanske på låten 10 gånger, och mina känslor växlar kraftigt mellan olika emotionella extremer, och jag tappar kontrollen helt flera gånger. Det är läskigt och obehagligt, men på samma gång väldigt skönt. Jag inser varför jag känner som jag gör om kärlek, varför mina relationer har gått som de har gått och att det faktiskt är bra att älska alla sina närmaste vänner, oavsätt om de är tjejer eller killar. Det känns som att en stor vikt har äntligen lyft från min rygg som har burit på senaste halvåret.


Perception och ego

Jag känner mig nu mycket stabilare och jag drar på Pure Reason Revolution. Jag börjar analysera vad som håller på att hända med mig nu när jag trippar, varför jag tänker och känner som jag gör. Vad är skillnaden i hjärnan nu efter jag tagit LSD och när jag är nykter? Varför ser jag världen så annorlunda? Jag analyserar hur min perception ändras medan jag trippar, och hur jag kan se världen ur helt nya nya perspektiv. Jag ser hur alla regler som skapar min perception ifrågasätts och bryts. Jag märker att många av mina barriärer skapade av mitt väldigt starka ego inte är aktiva. Med dessa barriärer nere så kan jag äntligen vara mig själv, vara helt fri.


Min självbild

Jag går till badrummet och leker lite med att morfa mitt ansikte. Jag får ansiktet att likna en vampyr, varulv, avatar killen, monster och annat läskigt, men det är inte lika intressant som det varit andra gånger jag trippat. Istället försöker jag förstå vad detta urval av figurer säger om mig som person. Jag kan inte ha särskilt bra självbild. Jag bestämmer mig för att istället försöka skapa en verklig bild av mig själv i spegeln, men det visar sig vara omöjligt. Hur mycket jag än försöker kan jag inte få fram mitt "riktiga" jag i spegeln, och jag undrar varför varför det är så. Jag inser att den jag ser i nyktert tillstånd i spegeln är långt ifrån hur jag egentligen ser ut, och den jag ser nu är en mycket mer korrekt bild på hur jag egentligen ser ut. Jag ser mitt ansikte helt naket, precis som den är, med alla dess brister. Jag kollar på hela mig i spegeln, från topp till tå, och blir äcklad av vad se hur annorlunda jag egentligen är jämfört med bilden mitt ego har skapat av mig.

forts nästa inlägg...

Mitt självdestruktiva liv

Medan jag ser mig själv i spegeln så ser jag tillbaka på mitt liv senaste året och ser för första gången hur uppenbart självdestruktiv och egoistisk jag har varit. Jag tänker ingeom hur jag har ljugit för familj och mina närmaste vänner, om hur jag har om och om igen skadat mig själv utan att låta min kropp återhämta sig, hur jag har inte tränat mer än ett par gånger, att jag har förlorat mycket av min självrespekt, att jag har inte varit sexuellt aktiv på över ett halvår, att jag ser mig själv som ett misslyckande i andras ögon, att jag har behandlat min lägenhet som en svinstia, att jag har i genomsnitt har jag duschat två gånger i veckan, borstat tänderna gånger i veckan, använt deo en gång i veckan och inte tvättat mina kläder eller tömt sopoprna på två månader.

Vad mer? Jo, mitt kök är fullt av bannanflugor, jag har tappat kontakten med mestadels av mina vänner, jag är ständigt stressad, jag gillar inte att se mig själv i spegel eller på bild, jag är beroende av nikotin, jag har påverkats negativt av regelbundet cannabisbruk, jag äter ingen frukost, inga grönsaker, ingen frukt och bara onyttig mat, jag har svårare än någonsin att ta mig upp på morgonen och ta mig till jobbet och att jag väldigt ofta är trött och illamående på jobbet. Mitt liv är väldigt trasigt just nu, och jag bygger upp murar av lögner till min familj för att de inte ska få se in i mitt trasiga liv. Kan jag i ärlighetens namn påstå att jag är en bra människa om jag ljuger till min familj? Det är obehagligt och se mitt liv som det är, men jag snedtrippar inte - jag vet vad som händer, jag vet varför jag känner som jag känner, och det är en befrielse att se allt så här klart. Det känns rätt. Och jag känner att jag jag är på gång på att göra den förändringen som jag behöver göra för att läka mitt liv.


En ny dag, en ny syn

Klockan är halv 5 på morgonen och solen börjar gå upp. Trippen är fortfarande intensiv. Jag vågar för första gången vrida på hantaget på dörren till altanen. Jag öppnar dörren väldigt långsamt och kikar ut genom springan för att se att det inte är något där ute jag kommer skrämma mig. Tillslut är dörren vidöppen och jag ser ut över hela trädgården, med sjön bakom. Det är en otroligt vacker syn, och den enda gången jag sätt något lika vackert var vid peaken av en tidigare tripp. Färgerna i himlen, vattnet och naturen varierar och rör sig som energi. Jag ser strukturen i alla grenar på träd och växter i hela trädgården utan ansträngning. Musiken är avstängd och det enda man kan höra är fåglar och insekter göra sitt. Jag känner hur lyckligt lottad jag är över att ha ett sommarställe som detta.

Jag sätter mig skräddare på altanen, rak i ryggen och kollar ut över havet i en kvart i princip utan att röra en muskel. Men jag kommer fram till att jag inte är nöjd. Så jag tar av mig mina smutsiga mjukisbyxor och min trasiga tröja, hämtar en kudde att sitta på, men är fortfarande inte nöjd. Jag känner att jag inte förtjänar denna vackra syn riktigt än. Så jag går omkring och gör grejer som jag känner jag behöver göra. Gång på gång testar jag att sätta mig på altanen men blir aldrig nöjd. Jag duschar, jag rakar mig, jag joggar, går runt i trädgården, jag smygger mig upp på en ren, jag tänker igenom och analyserar allt jag kommit fram till under trippen och vad jag har bestämt mig för. Ungefär tioende gången jag sätter mig på altanen känner jag mig nöjd. Klockan är nu 8 på morgonen och jag sitter där i en halvtimme. Jag tänker igenom hur mycket jag har växt som person senaste sex timmarna och hur ärlig jag har varit med mig själv.

Tillslut reser jag mig, skriver en kort text på datorn, lägger mig i sängen och somnar utan att behöva eller vilja landa på weed, och bestämmer att jag lägger ner weed helt tills jag har kontroll över hur jag lever mitt liv.


New is always better

Följande stycke skrev jag på datorn innan jag somnade:

“Det dags för förändring. Jag har fortfarande människor i mitt liv som bryr sig om mig. Det är inte försent, och det är dags för en omstart. Allt skall vara nytt. Nya kläder, nya matvanor, nya träningsvanor, nya hygienvanor, ny dygnsrytm, ny arbetsupplägg, nya fritidssyslor, ny vardag, nya prioriteringar, nya värderingar. Ett nytt liv.“

Bra skrivet. Det sista du skrev och målen du satte upp är bra, men det viktigaste är inte att du följer dessa mål utan att du tänker i rätt tankebanor. Du verkar vara på väg eller redan vara i en djup depression, men bakom det du skrivit sitter en förnuftig människa som har goda chanser att inte gå förlorad i skiten. Rätt tankebanor, och var inte så hård mot dig själv. Kom ihåg det.

Jag är faktiskt inte deprimerad, och tror inte jag är på väg mot djup depression. Visst, någon gång i veckan mår jag dåligt, men jag är väldigt bra på att glömma bort mina bekymmer och problem. Jag lever mitt liv med "Sopa problemen under mattan" principen, och är väldigt bra på det. Men högen under mattan börjar bli så stor så att det börjar skada mitt liv. Det har blivit svårare och svårare att alltid vara glad. Faktum är att förr tog jag hand om mig själv och mina relationer mycket bättre, och jag mådde aldrig dåligt. Aldrig. Mitt liv var väldigt stabilt.

Kraven i slutet är otroligt stora, och som du säger är det viktiga är att ändra tankesättet och inte tvinga mig själv att göra saker. Men jag känner innerst inne att jag vill förändras. Jag vet att jag skulle kunna leva det liv jag vet att jag vill om jag verkligen försöker. Jag är inte deprimerad, men jag lever inte som jag tycker jag borde. Och jag kommer aldrig bli nöjd förens jag ändrar min livsstil.

Så, jag tänker bo här ute på sommarstället tillsvidare då min lägenhet inte är det rätta stället för en rehabilitation. Här ute kan jag röra mig fritt, kan slappna av helt, kan enkelt motionera, enkelt att hålla stället rent, naturen får mig att alltid må bra och får hjälp av familjen som kommer ut hit då och då. Jag tänker lägga upp små mål kontinuerligt under sommaren och börjar med följande:

- Börja reparera mina relationer med vänner och familj
- Ta bra hand om min hygien
- Ta minst 10 minuter varje dag att tänka över mina prioriteringar och vad jag vill

Väldigt bra rapport, blir sugen på att gå ut och motionera :P

Jag tror jag blev lite kär i dig ts. Väldigt fint skrivet och som någon sa så verkar det ju va en klok person bakom ditt... ja... skabbiga yttre...

Såg att du förnekade det men jag tycker med att det låter som om du är deprimerad. Jag blev själv "diagnostiserad" med deprision för några år sedan helt utan mitt medhåll, jag fattade inte varför dom trodde det bara för att jag var "lite" trött och sov 16 timmar per dygn, när jag hittade rätt medicin mot det förstod jag dock att dom haft rätt. Du kanske borde kolla upp det iaf?

Hursom, fint att du kom till insikt om ditt liv, hoppas du kan hålla dina ledord

Bra rapport!

Det skulle vara väldigt kul att höra hur det går för dig om några månader, om du lyckades lära dig något utav trippen eller om du föll tillbaka i samma mönster som tidigare.

Det hoppas jag med. Det är därför jag inte vågar flytta hem till lägenheten, vet att jag skulle falla tillbaka direkt. Istället kommer jag pendla ett par timmar om dagen, istället för att longboarda från lägenheten till kontoret på 10 minuter. Känns lite fail. Men jag tror det behövs.

Jag kanske kommer fram till att jag faktiskt har varit deprimerad under detta året. Det är inte omöjligt - jag vet att min hjärna alltid försöker intala mig att jag mår bra. Och den lyckas ofta med det. Men om stämmer vet jag inte än. Hade du frågat mig under trippen skulle jag sagt att jag definitivt har varit deprimerad senaste året skulle jag svar ja utan att blinka. Men trippar har en tendens att överdriva känslor. Men lite sanning finns alltid i allt man känner under en tripp.

Vi får helt enkelt se, jag kommer berätta hur det går. Jag ser iallafall en mycket ljusare framtid.

Vet inte om jag hänger med helt, falla tillbaka i vad menar du?

Alltså mycket du beskriver tyder ju på att du är väldigt nedstämd, det finns förstås folk som är lite nere rent generellt men det verkar som om du skulle kunna ha ett bättre liv.

Är det värt att prova lsd förresten? Har bara tagit dmt hittills och tänkte försöka ta så lite olika droger som möjligt men ändå få ut det jag "behöver"

Med att falla tillbaka menar jag att om jag skulle idag åka hem och fortsätta bo i lägenheten skulle jag börja snusa och röka cigg, kanske börja röka cannabis igen, spendera min fritid att glo på serier, dokumentärer och film, inte ha orket att hålla stället städat, osv... Det var bara två dagar sedan trippen och jag måste jobba på mina vanor innan jag klarar av att återgå till mitt vanliga liv som en bättre människa. Det är dessutom svårt att förändras när man bor med en rumskamrat.

LSD är fruktansvärt nyttigt om man använder det på rätt sätt. Första gångerna så är det jätteviktigt att vara med någon man verkligen litar på - det var jävligt vågat att jag testade själv även om jag har testat hallucinogener ett bra antal gånger innan. Den personen som du är med ska helst ha trippat innan, helst ett antal gånger. Jag har aldrig ångrat en tripp - de bra trippar jag har haft har varit de bästa händelserna i mitt liv, och de dåliga snedtripparna, som iförrigår, är de händelserna i mitt liv jag har fått ut mest utav.

Det viktiga att veta är att hallisarna inte bara ser verkliga ut utan även känns verkliga. Jag har aldrig testat DMT så vet inte vad du redan vet om att trippa. Du kommer gripas av panik när du ser något läskigt eller obehagligt, och vilja springa iväg, även om du vet att det inte är på riktigt. Det jag tycker det är väldigt viktigt att våga möta sina rädslor. Undviker du dina rädslor så kommer de komma om och om igen tills den dagen du möter dom.

När du säger "få ut det du behöver", vad är det du behöver eller vill få ut?

Du nämnde ovan att du tar någon form av antidepressivt läkemedel. Kontrollera först om du borde kombinera ditt läkemedel med lsd.

lästips:
http://www.erowid.org/chemicals/maois/maois_info4.shtml